Sitter i en stuga på landet i Bollnäs. Vi valde att sova över en extra natt. Orkar inte stressa. Hundarna har badat varje dag. Skönt.
Den musliknande bordercollien har varit överaktiv hela helgen. Tro det jag efter den här sjukt arbetsmässigt stressiga vecka med på tok för lite sömn och hundaktiviteter. Jag sov nästan hela lördagen. Emellanåt stack vi iväg och deltog i tävlingarna. Ja deltog, för vi var på två helt olika banor. Jag på en agilityplan och Mini på en rallybana, kunde varken slalom eller hade någon styrning. Satte mig på en sten och grät en tår för vad fan var det som hände egentligen? Jycken fyllde tre och blev galen? Sen insåg jag att energinivån var på topp för hennes del och min på noll, så jag bet ihop och bestämde mig för att plocka tillbaka min fina hund.
När tävlingsdagen var slut åkte till en otroligt vacker badstrand, lät henne få ur lite av sin överskottsenergi och bara simma. Jag tror Maja hade kommit till himlen. Även jag badade lite och det var ju kors i taket typ.
Eftersom vi glömmer lördagen helt med tanke på att jag för en gång skull var på rätta ställen eftersom jag börjar lära mig att sticka vidare men råkade ha rallymus med mig, så finns det bara ett bättre resultat att berätta om. I hoppklassen kom vi femma på fem fel. Endast en liten onödig touch i en sväng där hon missbedömde avstånd mellan däck och mig och gasade in i mig. Resten av loppet var inte perfekt (en snurr också) men med Mini är jag nöjd om vi håller ihop på den nivån vi är nu. Hon gör bra tider ändå.
Positivt den här helgen har varit att Mini klarade gungan och rev inte ett enda hinder heller!! Det tycker jag är riktigt jävla bra om jag får säga det själv. Och att jag gjorde det vi tränat på veckan innan, dumpa i slalom och ställa mig efter hindret efter. Duktig matte.
Något som dock hetsade upp mig lite under söndagen och som jag tack gode gud slapp tävla på eftersom vi efter disken tog slalom och gick av var vägen till A-hindret i sista agilityklass 1 Large. -efter tre tunnlar på rad och en mur skulle man svänga lätt över upp till A-hindret. Det fanns inte gott om utrymme och mycket svårt att kunna vara där om an inte sprang som ett as..och lite till. Så förbannat antiagility och SKADERISK!! Jag hoppas de hundar jag såg inte gjorde sig allvarligt illa. En medtävlande påpekade detta och fick surt svar tillbaka att det inte står något om rak ansats i regelboken! Och vad spelar det för roll om min hund kan skada sig och utrymmet är för knappt och vägen dit är med hög fart. Tänk om och tänk rätt, snälla. Vem är vi där för? för att tävla kul utvecklande agility eller knäcka klass ett hundar?
Skitsamma. Jag ska fan bli domare om regeländringen går igenom.
Jag är lite besviken på mig själv för jag lät mig själv bli ledsen igår. Tänka tanker om att byta sport och börja med lydnad istället. Så neggo är jag aldrig. Sällan jag berörs av resultat utan tänker hela tiden hur kan vi bli bättre. Sitta på en sten och sura är inte min melodi. Men kanske var det för att jag fick ett tråkigt besked på fredagen innan avresa till Bollnäs. Farmor tänker dö.
En gammal människa orkar inte gå igenom fler strålbehandlingar. Det förstår jag. Det är bara det att jag älskar henne så. Den enda farmor jag haft kommer snart bara finnas i mina tankar och minne. Livets gång javisst. Men hårt och svårt att inse och vilja acceptera. Jävla skitcancer.
I morgon far vi mot Stockholm och sedan åker jag till farmor.
Just nu undersöker båda mina tjejer skogen runt vårt hus. Dom svarvar pinnar i all oändlighet. Älskade djur. Livet blir enklare när man bara tittar på deras bekymmerslösa attityd.
Livet går vidare, endast döden är oövervinnlig. Allt annat gör en bara starkare.
Nu ska jag gå och svarva en pinne.
