Filmer samt om sommarens tävlingar

Mini och jag har tävlat en del i sommar. Många lopp har stundtals varit väldigt fina och ibland nära till nollan men så händer det där om inte… Några svårigheter vi stött på är att hon ibland:
– inte ser hindret framför sig för att hon låst på nåt annat. Sjukt viktig vilken linje jag ger henne. Det måste jag se på banvandringen annars är man toast! drar hon så drar hon…
-hantering av sin fart. Kan riva i bb och missa slalomingångar samt flyger vippen. Slalom har hon dock satt väldigt många i sommar. Tjohoo! Och bb har varit bra sista tiden. Överhuvudtaget bruakr hon inte riva speciellt mycket. Sista agiityloppet satte hon faktiskt vippen för första gången på tävling. Behöver jag säga att hon klarar den jättefint på träning?!
-har en matte som inte litar på sin hund fullt ut i alla lägen och pratar på banan där hon borde knipa. Tror ibland att hon ska bränna iväg och påkallar uppmärksamhet vilket resulterar i vägran, jag borde fatta vid det här laget att hon är väldigt följsam..
– några få fall av ” jag är het orutinerad hund hej tjolahoppsan vad fel det blev-men visst är jag söt och jättejätteglad”
-samt några få tillfällen där jag inte hinner styra upp och hon just nu inte har de muntlig kommandona färdiga som jag vill använda i just de situationerna.

Självklart gör den lilla rackaren och hennes matte bra saker också men det känns skönt att radda upp det som krånglar så man får ännu mer idéer och tankar för bättringar när man skriver det. Har varit en kul sommar där vi utvecklats både i agilityn men även i vallningen som vi för övrigt ska ta tag i ännu mer när det lugnat sig med agilityn.

Under sommaren har jag försökt att köra Mini så som jag vill köra och inte bara som jag vet att hon klarar i nuläget. Hela tiden utmanat henne att utvecklas och samtidigt vågat lita mer på henne. Tagit vara på alla diskar och verkligen jobbat igenom de saker vi tänkt testa ändå. Hon kan. Är ingen bebis. Mitt frågetecken har varit jag. Kan jag?
Efter Skutskär inser jag att jag själv behöver ta ett steg till… Annars blir jag fast där vi är nu. Och jag vägra att klaga på att jag inte hinner och är för tungfotad för agility och har en skadad fot och bla bla.. Jag måste bara fortsätta finna metoder och bra vägar att gå. Finna mig själv där jag är nu och det jag KAN påverka. Inget är ju ristat i sten.

Nedan kommer några lopp.

Fagersta-5 fel.