Tycker det går riktigt åt rätt håll för Mini och mig med vår förlåt hennes 😉 fixering på allt som kan finnas på en apellplan! Med hjälp av bästa träningskamraterna tycker jag vi under en längre period nu lyckats vi få till olika övningar som gör att jag kunnat röra mig naturligt mot tex en ruta, eller en ingång på plan etc och belöna rätt utan att snegla ner på henne. Hon tar numera mycket större ansvar för var hon ska vara och det glädjer mig! För bara några veckor sen fick jag lite smått hysteriskt psykbryt över att vi verkade ha gått 50 steg bakåt…men sen ordnade det sig ändå. Ny plan, nya möjligheter ;-D

Så jävla bra!

I går blev det lite samma sak fast utan ”jag tror vi lägger av med lydnad och börjar väva mattor” (internt skämt) då vi kom in i träsket där man nöjer sig med lite och inte utvecklar sig för man är så upptagen med att förstärka rätt beteende en massa att man glömmer att höja kraven. Såklart! Tur man har vänner som påpekar det också! From nu och varierat givetvis ska vi förlänga sträckorna utan blicksläpp. Tydligen är dom microsnabba att det är svårt att tima mitt backande som jag gör när hon släpper.

En annan sak jag börjat utveckla är också att träna lydnad när andra tränar agility. Och även att träna lydnad på agilityplan. Också en sån där sak jag inte utvecklat men fått det påpekat. Vi är liksom där nu, innan var vi inte det. Fasiken vad lätt det är att man fastnar.

Ska försöka att lite oftare tänka på utveckling/kravhöjning/balans i belöningar och inte bara vad jag ska träna…tex har hon för hög aktivitet i fotgåendet just nu vilket stör hennes koncentration. Dämpas efter halva träningspasset. Så kan vi ju inte ha det;-) Vi får börja med matbelöningar igen..lekbelöningar ibland! Det har nämligen blivit mycket lek i just fotgåendet då jag ville få mer värde i mig än i konerna……allt man kan springa mot=lek, därför behövde jag ändra det till händelser hos mig för att få bort fokuset från mig;-D

Tänka vad jälla bra det är med fina träningskamrater!

På min nya klubb där jag mest känner mina agilitykursare har jag nu fått ett gäng att träna lydnad med. Ska bli superkul och det känns som en bra positiv grupp jag har förtroende för. Det är ju viktigt att man trivs ihop. Lydnad är i sig så komplicerat…och spännande och lite skrämmande…och så himla roligt att man behöver känna sig bekväm med de man tränar med. Nog ordat om det. Kul blire.

Nu på lördag ska vi gå kurs med instruktörsgänget, mentalutveckling 1 tror jag den heter. Ska bli intressant! Förhoppningsvis blir det även träning efter och före samt en tur till Mälarö på söndag för att spana in lydnadstävlingarna.

Varit hemma sjuk hela dagen och är nu superpigg därav bloggandet;-)

Må så gott!!!