Helgen spenderade vi i lydnadens tecken. Har haft många roliga stunder med min reskompis Katarina med Fixa, läskigt också…. Som när långtradaren kommer farandes i en omkörning framför oss……Katta gjorde ljud åt eländet och jag blev mer skrämd av ljudet än av långtradaren som knappast bromsade av mötet. Hua!

Nåja, man ska inte vara så känslig…höhö

Lägret var typ inte alls som jag förväntat mig. Det var mycket mer avslappnat vilket förmodligen berodde på fredagens föreläsning om coaching. Resten av helgen gick i ett rasande tempo…;-)

Mini tycker jag visade sina goda sidor under lördagens träning, fick bra idéer och hjälp av både ledarna och mina gruppkamrater. FINT!

På söndagens minitävling poppade rut-apan fram. Och jag måste säga att jag är väldigt GLAD att hon visade hur det ser ut ..för jag har hittills bara pratat om det här med Lotta och hon har aldrig sett det själv. Fixeringen. Det är inget eye, det är bara en enorm förväntan på att få sticka vilket hon på nåt konstigt sätt räknat ut att man får göra på tävling. Sen tycker hon att hon gjorde en sån fin ruta så hon får leka med apporten. Typ. Exakt som hon gjorde några veckor tidigare på tävlingen. Aldrig på träning…..Så nu är det tydligt för mig var stöten ska läggas in 😉 smider planer!
Är jävligt stolt över min attityd till oss, för jag blev varken uppgiven eller irriterad på min lilla kompis. ”Vi” (vår relation) är inte resultatet av våra prestationer, vår träning är! Så jag satte igång och planerade istället.  För trots att vi inte visade upp något trevligt alls och egentligen ganska kasst, så har jag en skön känsla fortfarande. Just den tror jag är jävligt viktig…den känslan tog jag på mig efter min sista neggotanke innan sista tävlingen när ett träningspass ballade ur.  Det funkar ju liksom inte bättre för att jag ballar ur….Så på´t igen bara Morales och Mini-Mus! Det går ju åt rätt håll.

Fixar vi bara det där tror jag att vi kan bli ett bra ekipage. Men nu är det träna som gäller. På filmen känns det också som hon har en hel del förväntan på belöning och det syns att hon inte är van att få köra flera moment. Jag tränar helt enkelt för lite på det. Bättring där!
Under fredagen fick vi information om att vi ska knäcka norrmännen i augusti. Deras talanggrupp ska tävla mot våran! DET ser jag fram emot!!!

Kort och gott var det ett kul läger med bra folk. Fantastiskt schysst att ledarna Lotta, Anders och Anders orkar engagera sig i oss och hela det här arrangemanget. Och även bästa klubben-DTBK-såklart!!!

För nyfikna på lägret så har dessa som jag vet om bloggat bättre än jag;-D

http://www.helahunderiet.se/

http://kfk-education.bloggplatsen.se/

http://mia-co.bloggplatsen.se/

http://beathalandetsamson.blogspot.com/2011/05/talanglager-och-utlandstjanst.html?spref=fb

http://jblom.se/wordpress/?p=572

http://hannasflock.blogspot.com/2011/05/talanglager.html?spref=fb