Tankar på ämnet errorless träning som Helene bloggat om på http://www.high5hundkurser.se/errorless-learning/

Underlättas inlärning för att hunden gör rätt?
Skapar felträning spår i minnet som påverkar resultatet?

Så skulle jag vilja lägga upp frågeställningen egentligen.

Initialt tror jag att inlärning sker snabbt och med gott självförtroende hos hunden men med tiden tappar den uppmärksamheten och det skadar effektiviteten och inlärningen.

Mitt enklaste exempel är slalomträning med bågar eller kontaktfält. Inte ditt område men det kan jämställas med rutan, tror jag. I slalom kör jag med bågar och koppel och hunden får snabbt upp självförtroendet och säkerheten. Däremot kommer problem om man inte ”kedjar” ihop det med hinder tidigt och även lägger in alla hjälper man haft även i svårare miljöer och situationer. Precis som jag skriver nedan blir hunden även lite haha jag kan det här plättlätt och kan då springa för fort och missa ingången. Men den har ett gott självförtroende!

Tänk dig att hunden alltid ska springa till ett ställe och stanna. Så är både rutan (om man bortser från att det är en dirigering) och kontaktfältet om man har två på två av kontaktfält. Dvs två tassar på marken och två tassar på hindrets nedfart. Det ska alltid se ut så och vi vill inte ha några andra alternativ hunden ska välja mellan. För det begränsar just felfri-träningstanken. Hunden ska aldrig se efter ett andra alternativ. Det finns inte.

Låt oss då säga att vi vid första träningspasset har en hund som kan springa till en target på långt avstånd. Den kan göra det oavsett vår position och med säkerhet. Låt säga att vi vill lära den springa till rutan. Jag vill kunna ta ett kort och att hunden ska veta direkt att såhär ska det se ut redan från början. Om man grundat rätt borde hunden rimligen springa till targeten fast det står koner runt den. So far so good! Ta med dig det kortet till all träning och genom alla steg. Där har du ett lysande exempel av den här typen av träning och var jag tänker att man kan använda den.
Jag har lyckats till den fasen där hon oavsett min position alltid sprang till rutan på långa avstånd. Det var när jag ville börja tävla och började tävla som jag avancerade vår träning till nivåer vi inte var på egentligen och började slarva som jag fick problem.
Stannar kort, hittar inte rutan för hon är het och ser andra alternativ som tex stora sågspånsringar *dräggel*. Där hade träningen gått över till trial and error;-) under träningarna eftersom jag hade bråttom att få till det. Detta skapade minnen i hennes skalle som gör att det finns alternativ. Där kom sågspånsringarna som ett brev på posten, sååå väntat;-)dessutom hade vi kedjat för lite och eftersom hon är en hund som inte går ner sig på tävling utan gärna kör ett varv till ser/såg jag inget hinder i att få belöna mig själv med lite tävling för jag gillar att tävla. Och jag känner min hund, hon går att lära om och lära rätt:-)
Det jag ville komma fram till är att jag initialt ser en stor vinst med felfri-träning om det är möjligt för det jag vill lära hunden, men jag tror det är mycket viktigt att följa upp grundträningen vidare i kedjor. Tex, skicka hunden till en target på 25 m mitt i en kedja. Den ska veta att riktningen alltid är densamma som jag visar. dvs 90 grader från en kon eller utan kon dit jag pekar och rakt. Då kommer vi dels ut ur momentet och in i detaljer trots i en kedja.
Vinsten jag ser och som jag gillar för det jag nämnde ovan är att hunden får ett gott självförtroende och tycker det är busenkelt. I agilityn tror jag man kommit långt med det tänket speciellt när man behöver arbeta fram driv i raser som egentligen inte har något. Gick för en britt en gång och hon gjorde aldrig något som saktade ner hunden. Hela hennes system gick ut på att hunden skulle behöva tänka så lite som möjligt utan fokusera på sin uppgift i snabbaste farten. Det är en utmaning! Men tänker man till lite extra så går det. Hon belönade även allt hunden gjorde.

Jag tror att mycket felträning skapar minnen men där skulle jag vilja skilja på felträning som i att lyssna och veta vad som är rätt och i att lyssna men inte veta helt säkert. I det sistnämnda tror jag hunden kan börja leta alternativ eller/och att det kan påverka hundens känsla och lust i träningen. Och farten kommer förmodligen sänkas.

Så flummigt men bättre kan jag inte förklara hur jag menar. Förresten har jag hittat artikeln jag pratade om. Scannar och skickar till dig på mailen.

Det är så roligt att nörda in på sånt här och den där artikeln läste jag med förtjusning för flera år sen och därför blev tidningen sparad.

Glömde, denna typ av träning tycker jag också passar vissa individer bättre på olika sätt. Den mindre motiverade blir mer motiverad för den tänker att jisses vad lätt det här va och man får en korvbit (!) medan den lättmotiverade snabbt kan gå över på svårigheterna och utmaningar vilket också spetsar öronen på den hete kandidaten som ibland är så ivrig så den behöver vara mer uppmärksam.

Orkade någon läsa ända hit så tack för intresset;-)
Tjing!

 

 

En god vän och jag hade en lång diskussion häromdagen om motor och stressmotor. Om motivation och drivkraft! Temat var att en del hundar inte ska lekas fram till vad vi kallade ”stressade” motorer.

En annan kompis sa något roligt häromdagen: Motor är en grej men drivmedlet till motorn behöver man hitta på hunden…(typ sagt så, 2012).

Jag vet själv inte riktigt vart jag vill komma i det här inlägget mer än att det är några saker som jag funderar på och som jag kanske inte kan förmedla utan lite hjälp.

Det finns en herre, Mihaly Csikszentmihalyi, ungersk professor i Psykologi och författare till flertalet böcker inom ämnet positiv psykologi och förmodligen fader till uttrycket FLOW! Han har en del intressanta böcker men egentligen är det bara detta som är intressant, resten kan man tolka själv.

Csikszentmihalyi flowmodell:

”This graph depicts the relationship between the perceived challenges of a task and one’s perceived skills.”

Vid för låg utmaning-låg kunskapsnivå=ointresse (apati)
Vid för svår utmaning-kunskap över ens förmåga= ångest(anxiety)
Vid för lätt utmaning-hög kunskap= uttråkad (boredom)
Balans mellan utmaning och förmåga och kunskap=flyt(flow)

Låter lätt men nog inte så okomplicerat som det ser ut. Men bra att ha med sig i tankarna.

Om vi börjar med termen arousal.

”Engelskspråkig term för ökning av nervsystemets aktivitet. En sådan aktivering (som kan sättas igång av inre eller yttre stimuli) ger vanligen upphov till skärpt uppmärksamhet, känsloreaktoner, konsolidering av intryck, tankeverksamhet osv.”

Ett yttre stimuli sätter igång en ökning av ”arousal”. Det är ganska populärt att leka upp hundarna i vanligen stress för att sätta dom i rätt ”läge” och sen när det är så pass ”aroused” som föraren vill tränar man.  Ofta säger man att lagom stress är bra för prestationen. Där pratar man om optimal arousal. Där stressläget är perfekt balans och blir gynnsam för prestationen.
Tex hunden ska börja med en ny uppgift. Den vet hur (grundträning)och den ser fram emot att göra det. Det blir en utmaning och ser fram emot att lösa utmaningen och har självförtroende i att den klarar det=Optimal arousal.

För hög arousal leder dock till stress. För hög stress sänker förmågan. Olika saker behöver dock olika nivå av stress för nå optimal förmåga. Yerkes–Dodson law handlar om relationen mellan arousal och performance. 

Tillbaka till ungraren.

”In his seminal work, Flow: The Psychology of Optimal Experience, Csíkszentmihályi outlines his theory that people are happiest when they are in a state of flow— a state of concentration or complete absorption with the activity at hand and the situation. It is a state in which people are so involved in an activity that nothing else seems to matter.

The idea of flow is identical to the feeling of being in the zone or in the groove. The flow state is an optimal state of intrinsic motivation, where the person is fully immersed in what he is doing. This is a feeling everyone has at times, characterized by a feeling of great absorption, engagement, fulfillment, and skill—and during which temporal concerns (time, food, ego-self, etc.) are typically ignored.^[8]”

Det låter ju riktigt trevligt det där med flow, översatt till svenskans flyt. FLYT, det är det jag letar efter i min hund.

”Csíkszentmihályi described flow as ”being completely involved in an activity for its own sake. The ego falls away. Time flies. Every action, movement, and thought follows inevitably from the previous one, like playing jazz. Your whole being is involved, and you’re using your skills to the utmost.”^[9]”

Med andra ord, jätteviktigt att finna flow med en viss typ av hundar. Speciellt egotypen, det som vill och kan själva. Här kommer poängen jag är ute efter:

”To achieve a flow state, a balance must be struck between the challenge of the task and the skill of the performer. If the task is too easy or too difficult, flow cannot occur. Both skill level and challenge level must be matched and high; if skill and challenge are low and matched, then apathy results.^[7]”

Lätt att man blandar ihop dessa. Såhär skriver han om arousal:

Arousal is a physiological and psychological state of being awake or reactive to stimuli. It involves the activation of the reticular activating system in the brain stem, the autonomic nervous system and the endocrine system, leading to increased heart rate and blood pressure and a condition of sensory alertness, mobility and readiness to respond.

There are many different neural systems involved in what is collectively known as the arousal system. Four major systems originating in the brainstem, with connections extending throughout the cortex, are based on the brain’s neurotransmitters, acetylcholine,norepinephrine, dopamine, and serotonin. When these systems are in action, the receiving neural areas become sensitive and responsive to incoming signals.

Jag letar alltså efter ett läge hos hunden där flyt regerar, inte stress. Men stress finns, lite grann. beroende på hund.

Hans modell har också fått kritik. Det jag själv tänkte på och också fann bland kritiken är att  en lätt uppgift som faktiskt går över kunskapsnivån kan vara förknippad med glädje, avslappning och ge lust! Exempel: agilityhunden som ofta tränas på svåra kombinationer, tävlas på svåra banor, kan höjas i självförtroende när det är lätt träning på gång. Många kan till och med behöva ha mycket lätt träning trots hög nivå på resultat. Då är vi åter där i det här med motivation och motor.

Likväl kan en individ som är så pass driven att den tror allt är lätt behöver utmaningar som är svårare än dess kunskap för att uppnå lyckanden. Där kopplas koncentrationen in och hunden går in i bubblan.

Jisses vad svårt och klurigt det här med motor, motivation och driv är. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Hundar är individer och det är vårt jobb att klura ut dom! Ju längre man håller på och ju mer man rotar desto mindre säker blir man. Då börjar man gå på känslan istället.

Tittar jag på mina egna tre så är de helt olika. Den ena tänker bra och är fokuserad när i hög nivå av arousal-skärper sina sinnen, den andra behöver inte ha hög nivå för hon har egen drivkraft-alltid skärpta sinnen, den tredje den tredje behöver något lägre arousal då den lätt slår över i ljud.

Fatta vad svårt det är att träna hund när det man egentligen gör, hela tiden, är anpassar utmaningen (uppgift) till kunskap. Där till ska vi även balansera hundens mentala nivå.

För att jävla till det lite mer har man också kommit fram till att egen drivkraft bättre än bonus:

Se länken och gråt;-) tur att hundar inte är förnuftiga alltid utan belöningsglada egoister! http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/Artikel/2010/Egen-drivkraft-battre-an-bonus/

Det är inte lätt att vara varken människa eller hundtränare. Men förbaskat spännande är det.

Tack för mig! Och ack för att du läste ända hit i detta luddiga och flummiga ämne. Jag har varken kunskap eller pennans magi att gå djupare och göra det mer förståeligt så ni får stå ut:-)

En intressant artikel om olika teorier, läs den!

Arousal, Stress & Anxiety

     Arousal is general physical and psychological activity. Anxiety is a negative emotional state with feelings of worry, nervousness and apprehension that is associated with the activation of the body.Stress is an imbalance between that demands that someone feels and his or her feelings of capably to meet that demands – when failure of these demands has important consequences.

Arousal can affect performance in many ways. There are several theories as to how stress affects performance. These are summarized in the following:

1) Drive Theory: Drive theory states that the more arousal and anxiety an individual experiences, the higher their performance will be.

2) Inverted U Hypothesis: This theory posits that their is a medium amount of arousal and anxiety that causes one to perform higher – too little anxiety/arousal and too much anxiety/arousal will cause performance to be poorer.

3) Individual Zones of Optimal Functioning: This theory takes into account that people have different levels of anxiety and arousal that are unique in making them perform at their best. Some people perform their best with low anxiety, some with a medium amount and others with a high amount. The amount of anxiety/arousal that an individual requires to perform their best is based on individual characteristics.

4) Multidimensional anxiety theory: This theory of anxiety posits that when one has anxious thoughts – they will have poorer performance. Anxiety felt by the body will have an effect on performance much like that of the inverted U theory (see above). However, there is little support for this theory.

5) Catastrophe Model: The catastrophe model posits that as long as there are lower thoughts of anxiety, then performance will be best at a medium level of physical arousal. If there is a high level of anxious thoughts (worry), performance will be better at a medium level of physical arousal but will suddenly drop off and become very poor. There is a breaking point when performance decreases dramatically.

6) Reversal Theory: This theory posits that the way that arousal affects performance depends on an individual’s interpretation of their arousal. Arousal can be interpreted as pleasant and exciting and as unpleasant and anxious. Arousal that is thought to be pleasant helps performance, and vice versa for bad arousal.

7) Anxiety direction and intensity: This theory states that how someone sees their own anxiety is important for understanding the relationship of their anxiety to their performance. Both the person’s interpretation of the intensity (how much anxiety) and the direction (whether the anxiety is helping or hindering their performance) have to be considered. Therefore, viewing anxiety as helpful leads to better performance.

Why Does Arousal Influence Performance?
You may be wondering what it is exactly about arousal that is affecting performance. Arousal increases muscle tension and affects co-ordination. Too much tension can create difficulties. As well, it affects attention. However, attention can become too narrow with too much arousal, and can make one pay attention to too much in their environment when there is too little arousal.

Källor (http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=arousal)., wikipedia, http://www.psychologycampus.com/sports-psychology/arousal-anxiety.html