Tankar på ämnet errorless träning som Helene bloggat om på http://www.high5hundkurser.se/errorless-learning/

Underlättas inlärning för att hunden gör rätt?
Skapar felträning spår i minnet som påverkar resultatet?

Så skulle jag vilja lägga upp frågeställningen egentligen.

Initialt tror jag att inlärning sker snabbt och med gott självförtroende hos hunden men med tiden tappar den uppmärksamheten och det skadar effektiviteten och inlärningen.

Mitt enklaste exempel är slalomträning med bågar eller kontaktfält. Inte ditt område men det kan jämställas med rutan, tror jag. I slalom kör jag med bågar och koppel och hunden får snabbt upp självförtroendet och säkerheten. Däremot kommer problem om man inte ”kedjar” ihop det med hinder tidigt och även lägger in alla hjälper man haft även i svårare miljöer och situationer. Precis som jag skriver nedan blir hunden även lite haha jag kan det här plättlätt och kan då springa för fort och missa ingången. Men den har ett gott självförtroende!

Tänk dig att hunden alltid ska springa till ett ställe och stanna. Så är både rutan (om man bortser från att det är en dirigering) och kontaktfältet om man har två på två av kontaktfält. Dvs två tassar på marken och två tassar på hindrets nedfart. Det ska alltid se ut så och vi vill inte ha några andra alternativ hunden ska välja mellan. För det begränsar just felfri-träningstanken. Hunden ska aldrig se efter ett andra alternativ. Det finns inte.

Låt oss då säga att vi vid första träningspasset har en hund som kan springa till en target på långt avstånd. Den kan göra det oavsett vår position och med säkerhet. Låt säga att vi vill lära den springa till rutan. Jag vill kunna ta ett kort och att hunden ska veta direkt att såhär ska det se ut redan från början. Om man grundat rätt borde hunden rimligen springa till targeten fast det står koner runt den. So far so good! Ta med dig det kortet till all träning och genom alla steg. Där har du ett lysande exempel av den här typen av träning och var jag tänker att man kan använda den.
Jag har lyckats till den fasen där hon oavsett min position alltid sprang till rutan på långa avstånd. Det var när jag ville börja tävla och började tävla som jag avancerade vår träning till nivåer vi inte var på egentligen och började slarva som jag fick problem.
Stannar kort, hittar inte rutan för hon är het och ser andra alternativ som tex stora sågspånsringar *dräggel*. Där hade träningen gått över till trial and error;-) under träningarna eftersom jag hade bråttom att få till det. Detta skapade minnen i hennes skalle som gör att det finns alternativ. Där kom sågspånsringarna som ett brev på posten, sååå väntat;-)dessutom hade vi kedjat för lite och eftersom hon är en hund som inte går ner sig på tävling utan gärna kör ett varv till ser/såg jag inget hinder i att få belöna mig själv med lite tävling för jag gillar att tävla. Och jag känner min hund, hon går att lära om och lära rätt:-)
Det jag ville komma fram till är att jag initialt ser en stor vinst med felfri-träning om det är möjligt för det jag vill lära hunden, men jag tror det är mycket viktigt att följa upp grundträningen vidare i kedjor. Tex, skicka hunden till en target på 25 m mitt i en kedja. Den ska veta att riktningen alltid är densamma som jag visar. dvs 90 grader från en kon eller utan kon dit jag pekar och rakt. Då kommer vi dels ut ur momentet och in i detaljer trots i en kedja.
Vinsten jag ser och som jag gillar för det jag nämnde ovan är att hunden får ett gott självförtroende och tycker det är busenkelt. I agilityn tror jag man kommit långt med det tänket speciellt när man behöver arbeta fram driv i raser som egentligen inte har något. Gick för en britt en gång och hon gjorde aldrig något som saktade ner hunden. Hela hennes system gick ut på att hunden skulle behöva tänka så lite som möjligt utan fokusera på sin uppgift i snabbaste farten. Det är en utmaning! Men tänker man till lite extra så går det. Hon belönade även allt hunden gjorde.

Jag tror att mycket felträning skapar minnen men där skulle jag vilja skilja på felträning som i att lyssna och veta vad som är rätt och i att lyssna men inte veta helt säkert. I det sistnämnda tror jag hunden kan börja leta alternativ eller/och att det kan påverka hundens känsla och lust i träningen. Och farten kommer förmodligen sänkas.

Så flummigt men bättre kan jag inte förklara hur jag menar. Förresten har jag hittat artikeln jag pratade om. Scannar och skickar till dig på mailen.

Det är så roligt att nörda in på sånt här och den där artikeln läste jag med förtjusning för flera år sen och därför blev tidningen sparad.

Glömde, denna typ av träning tycker jag också passar vissa individer bättre på olika sätt. Den mindre motiverade blir mer motiverad för den tänker att jisses vad lätt det här va och man får en korvbit (!) medan den lättmotiverade snabbt kan gå över på svårigheterna och utmaningar vilket också spetsar öronen på den hete kandidaten som ibland är så ivrig så den behöver vara mer uppmärksam.

Orkade någon läsa ända hit så tack för intresset;-)
Tjing!