För tredje gången i år tränade vi för Nij. Vi har en tendens att hamna i diskussion, jag och Nij. Han tycker att man ska vara flexibel i sin träning, kommer en lucka så vips gör en delning, alltid vara öppen för möjligheter även om det inte var inplanerat. Han är inte typen som smeker medhårs och säger att allt ser bra ut eller strunt samma du missade där. Nope. Han är krävande som mentor och har höga krav på sina elever. Varje fall uppfattar jag det så. Jag förväntas förstå och agera fort och skärpa till mig. Jag uppskattar det! ❤

Det svåra i det hela är att Kajsa spelar på en annan nivå än jag…hon bara gör. Kajsa är typen som haft allt väldigt naturligt från början. Till skillnad från mig 😉

Förstå mig rätt, Nij är en människa full av humor och hjärta! Och det finaste av allt är att han vill en väl. Han rackar aldrig ner på din hund utan jobbar alltid med att förbättra hunden. Han ger allt av sin kunskap om man är öppen för den! Jag uppskattar förutom han system för vallträning också hans äkthet och ärliga approach till hunden. Vi lär hunden saker, ger den erfarenheter, letar inte quickfix överhuvudtaget-give it time! All träning hänger samman med varandra och hunden känner igen sig i alla delar vartefter den får mer kunskap.

Finns en del instruktörer som är snabba på att trycka ner både förare och hund i skosulorna om de inte är rätt avlade, har rätt kvalitéer osv. Jag är rätt hal så det bekommer inte mig överhuvudtaget (och jag kan fräsa ifrån) men jag har sett många ledsna miner hos folk. Förare med hundar som med rätt träning växer i sin självsäkerhet. Jag har fått elaka kommentarer om bullens vallning från folk som inte känner hennes historia som jag. Folk som i sina ögon kan vallning men i mina ögon inte kan läsa hund och fokuserar på fel saker.

Jag ser en jävla massa styrka i henne som är något man får hantera långsiktigt. Med hennes historia kommer det ta tid. För en sak folk glömmer är att har man sin bakgrund inom hunderiet har man en massa fördelar i att läsa hund. Dessa ska man ta vara på i sin träning och inte glömma bort när man känner sig som en rookie i fårhagen.
En vallinstruktör frågade mig hur f-an jag fått till Bullens träning. Han var djupt imponerad för han trodde att hon antingen blir en superhund eller något man inte får till alls.  Han hade aldrig sett nåt liknande. Jag tänkte tyst för mig själv…med grundläggande tankar om hund och inlärning. Jag svarade att jag ramat in henne värld och målat upp den som jag önskar. Jobbat tillsammans med hennes instinkt samtidigt som jag följt min egen. Lita på din instinkt!

Tillbaka till ämnet. Det är vidrigt att se hur folk trycker ner varandra. Hur skulle det se ut om jag som instruktör höll på så?

Ibland tror jag man som instruktör behöver fråga sig själv vad ens eget mål som instruktör är? Mitt eget mål är att förbättra människan att träna sin hund. Delmål i det är att lära ut kunskap och verktyg som mottagaren kan förstå och använda. Allt annat vore ineffektivt. Jag gjorde en riktig groda häromveckan och tänkte elitlydnad med en nybörjare. Hon bad inte om det men jag såg en talangfull hund och missade det viktigaste. Förarens kunskaper och mål! Blev fel såklart men jag reflekterade över situationen och ändrade approach direkt.

Är så glad över mina fina skånevänner, Ingela med familj och Lotta min fångvaktare såklart! Tack för allt Ingela, känner mig alltid hemma hos dig och din fina familj.