Senast i förrgår fick jag kommentaren- vad du ser glad ut då?
Jag tänkte lite och sa sen att jag är faktiskt glad för det mesta. Just under det ögonblicket gick jag faktiskt runt och log för föreläsningen (naturligtvis agilityrelaterad om något så upphetsande som torrhandling) som jag var på var väldigt bra. Dessutom var jag glad att jag fick vara med.

Sen tänkte jag vidare …för jag får väldigt ofta den kommentaren.

I den sydamerikanska kulturen jag är född i tror jag skratt och glädje varit det ingen kan ta ifrån dig, trots diktaturer och för lite mat på bordet och för många magar att mätta och annat allmänt elände. Man kan ju alltid umgås och dricka te;-). Tror det smittar av sig fast jag är född här. Kanske problematiserar glada människor världen på ett annat sätt?

Häromdagen fick jag dessutom vatten på min kvarn då läraren tog fram ett diagram som visade begreppet upplevd ”happiness” på jorden från en jättestor undersökning.  Flest sydamerikanska länder låg i topp vad gällde mätning av  ”happiness” trots att deras BNP visade annat. Dock kunde man också tyda en viss skillnad  i kombination med varmt klimat, glädje och BNP. Sådär, då var Sverige ursäktade;-)

Lite roligt, på föreläsningen pratade en kille från kanske Iran att det där med att folk i Venezuela var glada är FEL! Alla blev tysta och vi väntade på ytterliga förklaring då han rätt ofta gapar rakt ut (trots att lärarna inte vill det)och ofta säger hysteriskt roliga saker. Läraren ser frågande ut och han svarar att han varit i Venezuela och dom var minsann inte alls glada! Det måste alltså vara fel på undersökningen 😉

Det stora problemet ligger ju i vad definitionen happiness innebär och vad man lägger i den. Det kan ju variera mellan olika länder och deras kulturer och mentalitet. Är happiness en känsla i kroppen eller något man ska vara om man kan överleva med de resurser man har? I vissa kulturer säger man alltid att allt är bra fast det är tvärtom. Annat vore ohövligt. Liksom det i vissa länder är tvärtom…svårt!

Sen händer det saker i kroppen när man är glad också. Och för att överleva tråkigheter kanske kroppen automatiskt i vissa fall lägger in lite glädje för att folk som är mindre lottade än vi ska överleva och hålla sig friska.  Som vid extrem bantning. Då hushåller ju kroppen per automatik med de resurser den har. På samma sätt som  kroppens bästa energireserv-fettet behålls.  Sant? Vet inte.  Men jag tror på det *.  Tydligen lever man längre om man är glad också.

”I en stor studie vid ett universitet i Nederländerna har 30 olika undersökningar om glädje sammanställts. Studien visar att den som är glad lever upp till tio år längre än den som surar. Skillnaden i livslängd mellan glada och icke-glada människor är faktiskt lika stor som mellan rökare och icke-rökare. ”Glädje kan inte bota dig. Men glädje skyddar mot sjukdom”, förklarar professor Ruut Veenhoven. (TT-AFP)”

Så efter min egna lilla oprofessionella studie ger jag mig själv rådet att fortsätta le!

Må gott!

Idag skiner min sol på Jessica och Helga. Jess för att vi ofta ler mot världen tillsammans och Helga för att hon alltid får mig att le när mungiporna känns tunga.

*Viktigt att tillägga är att jag pratar om de sydamerikanske länderna som inte har en extrem svält som vi har i andra länder.