Har idag haft lite för mycket tid för att göra ingenting (sjuk) så jag har ägnat den till att kolla på Jenny Damms filmer. Som jag förstår det och tolkar det kör hon sharp och straight bakombyten. Sharp bakombyten signaleras nära inpå hindret och med muntligt uppmärksammande kommando före. Det straighta bakombytet signaleras inte muntligt utan hon gör ett bakombyte och byter till sin lead hand och hunden fortsätter framåt. I exemplet i dvdn kom stjärnan fram. Sen började jag fundera på en del saker gällande mig och min hund och kom fram till följande:

Gör jag bytet på diagonalen (1)rakt av signalerar det att hon ska svänga höger skarpt enligt ritningen nedan dvs som en staket situation. Håller jag mig däremot kvar på vänster sida (2)tills hon fäst på hinder 2 blir det en stjärna.

Jag gör mao ganska annorlunda. Vilket leder mig till några frågeställningar: 
Vilka nackdelar har det för mig? Vilka fördelar finns för en segsprungen människa att göra si eller så?

Tror att det för mig ligger fler fördelar att fortsätta som jag gör eftersom jag inte är en gasell och möjligheten att vara så nära hindret är sämre. Ser dock fördelen i att jobba nära hunden i ren systematik i vissa lägen- men i just detta inte för mig. Ser ju snyggt och bra ut när Jenny Damm gör det. Däremot borde jag lägga in en signal för vad jag väljer kalla ”skarpt” bakombyte och vara tyst för det ”mjuka” bakombytet. Det vill säga ytterligare en lite hjälper till hunden. Jag tänker mig att mina signaler oavsett verbala eller fysiska ska gå att ges så tidigt som möjligt samt vara tydliga även på avstånd. För oavsett hur läckert jag tycker det är med en del förare som springer som galningar och har stensäkra hundar så är jag fortfarande inte en gasell och måste anpass mig till mina förutsättningar och ibland kanske till och med träna annorlunda.

Vad tycker ni? Hur handlar ni i situationen nedan? Min skiss är inte så läcker men jag tror man förstår..