I Mijas blogg förs en intressant diskussion om arrangemang av agilitytävlingar. Jag spånader vidare!…
”Jag tycker fortfarande att det är orimligt att kalla till banvandring motsvarande klockan sex på morgonen.
Det ”lustiga” är att när MYDOG för några år sedan inte slutade förrän till midnatt då skrev massor av folk att det var orimligt. Och det fick de göra… Det handlar som vanligt om diskriminering av oss som är piggare på kvällen än på morgonen. Det är nämligen mycket finare att vara morgonmänniska…
Om ni tycker att det är helt ok att en tävling håller på till klockan ett på natten också (?) så håller jag med om ert resonemang.”
Den sista meningen kändes viktig. För Mija har en poäng som känns viktig att utreda…
Som både natt OCH morgonmänniska (om sömn infunnits innan) *ler* så vill jag veta förutsättningarna när jag anmäler mig. Om inget annat står i inbjudan utgår jag från praxis dvs att det är en dagtävling med allt från tidig (start) morgon till sen (slut) eftermiddag. Det jag däremot skulle blir brydd över är om jag anmäler mig och det sen visar sig att tävlingen startar kl 15 och håller på till 23. Detta eftersom praxis för mig är dagtid och då skulle nog min planering påverkas av att tävlingen börjar sent och håller på till sent.
Gällande att stå mellan kvantitet och kvalité borde egetnligen inte vara så svårt. Alla vill arrangera bra tävlingar och alla vill få många tävlingsmöjligheter. Eller?
Kruxigast är nog just att man som arrangör inte vet hur många som tänker anmäla sig.
Exempelvis..nästa år tänkte vi kanske göra en kul grej på vår klubb som garanterat kommer gynna agilityfolket men vi är nya som klubb i arrangerandet men med en handfull erfarna, men vågar vi göra det?
Vi vet ju inte hur många som anmäler sig och vi har nog erfarna funktionärer som räcker till en lagom stor klass i dagsläget. Vi är nog alla ense om att för att en tävling ska bli bra behöver man inte bara bra folk runt och på banan utan även i köket, i parkeringen etc. Det är helheten som gör tävlingen tycker jag.
Ska möjligheten till tävlande begränsas pga arrangörssvårigheter (mindre klass som resultat) eller ska den begränsas med risk för för taskigt arrangemang (och klagomål) men många startande?
Någonstans behöver vi alltså bestämma oss för:
- Vad är praxis för en tävling?
- Vad är viktigast? Kvantitet eller kvalité på arrangerade agilitytävlingar?
- Hur långt är vi beredda att resa för att få tävla? för ju fler som arrangerar destor större chans borde det -generellt- vara att tävlingen är närmare.
Vad tycker vi egentligen?
KAJSALIGANS 
Du vet ju redan vad jag tycker. 😉
Men när man står i valet och kvalet tycker jag att man, om man har möjlighet, inte ska söka fler klasser än man vet att man kan klara av på ett bra sätt.
Vissa gånger, som på mässor och i hallar, har man inte ekonomiska möjligheter att ha hur få klasser som helst.
Men på en ”vanlig” tävling kan man ju det. Och lagom är bäst tycker jag.
Då återstår ju att veta sina begränsningar och de kan ju även ändras från den dagen man ansöker till arrangemangstid.
Vet någon varför man ska ansöka så långt innan? Tycker egentligen 6 månader räcker samt att man ska kunna lägga till tävlingar under året. Fast jag antar det är för att alla inte ska lägga till tävlingar under året ;-)……som man inte har den möjligheten…
Fast Mija, du har ju inte svarat på vad som är praxis!
Att du kan resa långt har jag förstått av ditt blogginlägg:-D
Jag tycker att det ”normala” är tävlingar som börjar typ 8 och slutar typ 17. Som en vanlig arbetsdag.
Sen kan det ju hända, som jag gissar hände Nordmaling, att det anmäler sig många fler än vad som är vanligt och då får man göra tiderna lite ovanligare. Åt vilket håll, det kanske beror på hur man har tillgång till ridhuset?
Vi kör ju rosettjakten i Linköping, där vet vi att vi inte kan börja innan 15 eftersom vi inte får ridhuset förrän 14. Det (hoppas jag iaf) framgår tydligt i inbjudan. Det har hänt att vi hållit på till efter midnatt men det vanligaste är nog runt 22.
I somras på Kanonsabotören råkade vi ut för att det var många fler än räknat som anmälde sig. Vi hade ansökt om en extra klass då vi visste att vi konkurrerade med Bollnäs men vi insåg inte att så många skulle vilja tävla hos oss istället för i Bollnäs…. Då höll vi nog åxå på till 22 tror jag…
Jag är som Mija, fast inte lika extrem kvällsmänniska kanske. Jag föredrar sena tävlingar framför tidiga. Om det är banvandring kl 6 och man har två timmar till tävlingsplatsen, då blir det jäkligt tidig väckning…
När jag är domare har jag reglen att om jag blir tvungen att stiga upp före kl 6 så vill jag ha boende på tävlingsplatsen natten innan tävlingen… Väckning kl 6 kan jag ändå acceptera…
Skutskär, Åsa, inte Bollnäs. 😉 Jag åkte från den ena till den andra. Kanonsabotören vill jag inte gärna missa. Och lördagen var klar efter 22 har jag för mig. Vi hann iallafall precis till macken som jag har för mig stängde 23. Men då behövde vi inte vara i Åtvidaberg förrän vid 15.
Det var en perfekt tävlingsdag för en nattuggla som jag, som hade drygt 20 mils resväg. Men det måste ha varit jättedrygt för er funktionärer som var på plats tidigt i ottan.
Praxis för mig är faktiskt från klockan nio. Allt före det känns otroligt motigt. Men jag försöker att inte gnälla. Vet att det är ett helvete att arrangera tävlingar. Och att det är omöjligt att göra alla nöjda.
På vår klubb arrangerar vi bara mindre tävlingar och ingen har nog börjat före tio, oftast elva. Med mindre tävlingar menar jag bara lagklasser, AgIF/Folksam Cup-kval och DM. Detta just för att vi inser våra begränsningar.
Praxis är nog ”vanlig” dagtid även om jag personligen ÄLSKAR kvällstävlingar så har jag faktiskt åtminstone en hund som tyvärr är piggare på förmiddagrna än kvällarna…
Viktigast är väl att det finns tävlingar att tävla på?
Alltså måste vi alla hjälpas åt att ordna tävlingar och vi MÅSTE vara snälla mot arrangörer som gör så gott de kan.
1. praxis är dagtid. Själv föredrar jag tidig banvandring framför sen kväll.
2. Jag håller med Carina i att vi måste behandla arrangörerna väl. Min åsikt är att kvantitet kommer att föda kvalitet. Som arrangör måste man få begå misstag och lära sig av dom. ingen vill arrangera en dålig tävling och det är helt enkelt bara acceptera att det tar några tävlingar innan man får in rutinen! Det kommer att begås misstag undertiden, kanske i form av fler starter än man kan hantera, kanske för få starter så att tävlingen inte går runt, kanske för lite variation i fiket eller kanske för optimistiskt satt tidsschema etc etc. Det enda jag inte accepterar är något som går ut över hundarnas säkerhet, men om jag ser hinder som inte håller måttet (tro mig, jag kollar _alla_ hinder jag kör på vid _varenda_ tävling), då tar jag diskussionen med arrangören/domaren/tävlingsledaren direkt istället.
3. Beror på situationen. Nyss var jag beredd att åka både till Dalarna, Gotland, Nordmaling och skåne inom en månad för att få tag på sista pinnen, men när vi fick den redan i dalarna åkte vi bara till gotland av de övriga tävlingarna. Förra året åkte vi Haparanda bara för att vi ville tävla och det var brist på tävlingar. Men allra trevligast (och nu inkluderar jag även min plånbok i det) vore ju att ha fullt med tävlingar runt knuten.