Snön är här kan man lugnt säga. Temperaturen växlar mellan -5 och hur kallt som helst. Igår var det -24. Det är väl ingen större hemlighet att jag fullkomligt hatar kyla. Men jag älskar snölandskapet, hundarnas enorma lycka i snöyran, snögubbar och knastret under skorna…helt negativt är det ju inte. Men jag hatar att frysa. Vilket jag gör även om jag är påklädd, om näsan;-) och för att inte tala om att jag blir stel i nacken av kylan. Detta ledde mig till några av dem allra mest efterlängtade stunderna i livet som har med vädret att göra.

Jag minns hur jag och min vän Sara gick där i Atacamaöknen i Chile. Vi var så svettiga och funderade över hur smarta vi egentligen varit som tagit våra ryggsäckar och gått åt ett håll där det skulle finnas en större badanläggning. Någonstans långt bort alltså. Men, glädjen och känslan av längtan efter kallt vatten och att sedan finna en dusch mitt i öknen var helt fantastiskt. Minns fortfarande hur kläderna åkte av och hur vi slängde oss in och bara känslan av den kalla duschen så här i efterhand gör mig lycklig.

En annan gång var när vi cyklade över påsköns ena ände till den vackra stranden på andra änden. Tog fyra timmar och jag har nog aldrig bränt mig så mycket som den dagen. Solen var helt fruktansvärt stark och jag brände till och med övre sidan av handen som höll styret. Vi cyklade genom ett landskap av lösgående hästar, påskögubbar ”moaier”, gröna landskap och kullar, hela mystiken kring ö visade sig…när vi väl kom fram möttes vi av silkeslena sandkorn och ett hav så svalt och svalkande som den blåaste droppen i världen..det var alldeles alldeles underbart!

Alla dessa känslor minns jag som dom var igår. Och jag har massor med vackra sådana på lager. Dom bär jag på och dom är mina. Dom kan ingen ta ifrån mig. Men störst är nog vetskapen om att kämpar man bara tillräckligt och är envis så kommer man fram till det man önskar. Om det var meningen givetvis. Annars skapas bara nya meningar som oftast visar sig vara bättre än innan….

;-D