Att leva i nuet är en svår konst. Många av oss lever med tankarna på hur det ska bli sedan, då vi ska börja leva på riktigt. När vi har skaffat den där drömlägenheten i innerstan, köpt en platt tv-skärm och träffat en riktigt snygg partner. Då kan allt börja, då först kommer vi att bli lyckliga. – När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av ”sedan”, säger Bengt Brülde.
Han är doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om vilka strategier som fungerar för att vi ska må bättre och vara lyckligare.
– I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.

Visst kan man känna ett lyckorus när man fått löneförhöjning eller köpt en ny fin lägenhet. Till en början. Men ganska snart är lyckan nere på samma nivå som innan, säger han. Det finns något som kallas för habitueringseffekten – att man vänjer sig vid det man har.
– När vi tänker över hur vi vill leva vårt liv är det viktigt att ta hänsyn till habitueringseffekten. Annars kan man hamna fel. Det är också det starkaste argumentet för att inte satsa för mycket på det materiella.
Lyckoforskningen visar i stället att det är kärleken till en partner eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Men i vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som faktiskt bringar lycka och vad vi föreställer oss ger lycka.
– Det finns en perfektionism som målar upp en bild av vad lycka är. De bilderna är svåra att göra sig kvitt. Mycket kommer från reklamens värld. Där är alla vackra, har platta magar och lever i perfekta hem. Vi får för oss att vi behöver allt det där för att duga.
Vi försöker fixa världen runt omkring oss – bostaden, prylarna, kroppen eller arbetet – så att den passar vår bild av lycka. Men perfektionismen är ett hinder som ger falska föreställningar om att vi skulle bli mer lyckliga om vi lyckas hitta det perfekta, säger han.
– Traditionella vishetsläror lär ut att det gäller att lära sig att gilla läget och sig själv. I stället för att försöka ändra på världen ska man ändra sin inställning till världen.

Inom lyckoforskning finns det en undersökningsmetod där försökspersonerna har en liten dator med sig överallt. Då och då plingar den till och då ska man skriva in vad man gör, med vem och hur man mår.
– Vi borde alla ha ett litet pling i huvudet och göra oss medvetna om hur vi mår i olika situationer. Det är viktigt att lära sig att bli varse vad man mår bra av och vad man inte mår bra av. Vi kanske kommer fram till att vi mår bättre på arbetet än hemma, eller att vi inte trivs så bra med vissa människor eller aktiviteter.
– Det tog mig flera år att komma fram till att jag inte tycker så mycket om att leva partyliv, därför att bilden av att det ska vara kul var så stark.

Bengt Brülde nämner en annan stark bild av lycka i vårt samhälle – utlandssemestern.
– Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

Han tar upp psykologiprofessorn Csíkszentmihályis forskning, mannen som myntade begreppet ”flow” (flyt). Flow är en känsla man har när allting fungerar som det ska, när allt stämmer. Känslan uppnår man när man ägnar sig åt utmaningar som ligger nära gränsen till vad man klarar av. Uppgiften ska vara så krävande att den tar ens fulla uppmärksamhet. När vi ser tillbaka på en sådan stund säger vi ofta ”då var jag lycklig”.
– Den största lärdomen av hans forskning är att vi är gjorda för aktivitet. Det är ett misstag att tro att lycka kommer när man sitter och gör ingenting, säger Bengt Brülde.
– Vi människor är målinriktade varelser. Det är meningskapande att vara på väg mot ett mål. Men när vi väl kommer fram så var det inte så märkvärdigt som vi trodde. Vi kanske måste lära oss att förstå att den största livskänslan är när man är på väg mot att förverkliga sina mål.

MIA SJÖSTRÖM