Man jobbar, tränar hund, äter middag någonstans och vid en oregelbunden tid däremellan, tränar lite till eller håller kurs eller går kurs. Mot 22 börjar man närma sig garaget hemma på fregatten. Tunga steg upp mot lägenheten. Man tar upp posten från hallgolvet och slänger av sig kläderna. Man faller ihop i soffan och sätter igång datorn. Surfar lite, kanske skriver något man borde gjort för länge sen. Sätter på vattenkokaren, gör en kopp te. Ibland med mjölk men alltid med honung.

Sen någon gång vid tolv går man med tunga fötter till badrummet, gör det man ska innan natten. Sova, vad onödigt tänker man ofta. Waste of time!

Man lägger sig i sängen, tänder givetvis sänglampan och sätter klockan att ringa när man beräknats ha sovit 7 timmar, helst 8 men det går inte alltid. Man har ju ett jobb att sköta. Sen läser man lite och somnar. Sover oftast inte särskilt bra för man är vaken- i skallen. Det är vid denna tid man kommer på de mest genialiska idéerna som man givetvis antecknar på ett närliggande papper.

När man vaknar… är man lika trött som när man gick och la sig. Av anteckningarna fattar man oftast- ingenting!

Hur är det möjligt? Man gör ju det man älskar mesta delen på dygnet. Hur kan något som gör en så lycklig få en att bli så trött och energilös? Det är nästan ett skämt. Många skulle säkert vilja ha en sådan vardag. Finns nog många som har en betydligt ”jobbigare” vardag. Min är ju inte ens jobbig?

Ibland känner man sig lite trött och att kanske vore det mysigt att läsa en bok och bara vara hemma. Läsa?  Nä just ja, inte nog lugn ens för att fokusera på en text.
Man slår på teven och försöker se på en värdelös serie. Inte ens de mest intressanta programmen gör att det är värt att slösa tid på. Man har ingen ro i kroppen att göra ingenting. Men man är slut.

Så, man orkar varken göra ingenting eller att göra någonting…

Jag tror att många känner igen sig i denna historia. Denna ”man” är ju många av oss som oavsett om vi gör roliga eller mindre roliga saker i vår vardag, är slutkörda på energi. Den går till slut inte ens att ladda på.

I min nästa blogg ska jag dela med mig av delar ur min rehab. Jag är nämligen inte bara trött på min nackskada, jag har även mött min nya vän som heter ”självinsikt” som är trött på att vara trött.

Ta hand om er!