I veckan fick jag bekräftat något som jag vetat länge för jag har känt det själv och kollat upp det förut utan bekräftelse, Mini är överrörlig i bogen. Det är inget hon har ont av, IDAG, och hon kan tävlas och tränas vidare i agility egentligen, men hon kommer förmodligen få ont av det i framtiden om vi fortsätter med agility. Jag ogillar att inte veta och jag tänker därför inte köra på så länge det går….

Mini är i första hand min kompis, mitt hjärta, mattes älskling, och tävlingshund i andra hand. Därför har jag beslutat att det är slut med agility 😦 för även om jag stärker upp henne så finns det en chans att hon börjar bli en halt vovve i framtiden vilket många överrörliga hundar blir…. Nu haltar hon inte och det är bäst att stoppa påfrestningen som är värst, stärka upp och satsa på det hon kommer klara!
Förbannat trist för hon är otroligt talangfull (i mina ögon) och jag tror hon skulle gått långt. Vi hade precis kört ihop oss… Men, det finns bara en av Mini och jag vill ha henne hel så länge som möjligt. Och kan jag minimera hennes skaderisk inför framtiden så blir det såhär. Hon går i första hand. Så nu blir det mycket skogsarbete istället kombinerat med fortsatt satsning på lydnaden. Skitkul ska det bli! Förbannat ledsamt men spännande…jag på nya äventyr med min fina lilla vän!

MH kom vi ju inte med på då vår anmälan försvann. Skitsamma. Världens snällaste Johanna pratade med sin också otroligt snälla uppfödare Maria (som jag nyss lärt känna) på kennel Walkabout, och VIPS fick vi en plats på deras uppfödar-MH: Så himla himla snällt och vi är så tacksamma! Samma dag som det tråkiga beskedet fick jag även det trevliga telefonsamtalet om MHt, är inte det ödet så säg!!!

Mini SKA bli bruksMini, det är meningen! 😉

 I LOVE YOU!