Blev som sagt en tur till Kalmar och vi har haft det SÅÅÅÅ skönt och mysigt. Jag har världens roligaste faster och mamma!

På söndagen åkte jag halvsjuk mot Kristinehamn Karlshamn för att träna med talangkompisar. Man hinner inte alltid umgås speciellt mycket på lägren och nu fick jag även lära känna både Martha och Hanna lite mer. Härliga tjejer och hundar! Malin har ju bott hos mig under förra SM och hon är en toppentjej hon med. Vi passade på att få ögon av varandra på specifika saker eftersom vi syns så sällan och har olika bakgrund och erfarenheter. Mini visade att vår antiattackträning på apporten har givit effekt och det börjar se bra ut nu mestadels. Inte bara tur längre;-) Vittringen börjar hon få rätt tankar om. NÄSA! Tänk att det finns sån enorm lust att tugga på allt…vi gjorde ingång på plan och ff. Fasiken vad gött det känns när hon går med mig. Det är absolut inte vackert, ännu, och det är inte på nåt sätt målbilden. Men, vi samarbetar och går i samma riktning;-) ! Och det känns så härligt att inte ha ångest över det längre. Nu har vi varit på flera nya platser och gjort tävlingslika situationer. Det har funkat mer eller mindre okej till toppen. Det jag kommit fram till är att jag på helt nya platser behöver värma upp och komma in i känslan för fritt följ, samt köra en del springgrejer så hon är lite ursprungen…det går ju givetvis inte alltid så vi tränar på att gå in och köra utan uppvärmning också.

Inom mycket kort är det debut i spår. Jösses, hur tänkte jag när jag 14 minuter innan anmälan stängde och det endast var 6 anmälda ekipage, skickade in en anmälan? Jo, det är svårt att komma med på appellspår speciellt på våren och vad sjutton, vi har spårat förut och vi kan de flesta moment. Vi testar och får tävlingserfarenhet på andra moment. Gynnar bara oss i den träningen vi är nu! går det så går det. Ska bli jätteroligt!