När andras framgång blir din motgång..

Är namnet på ett kapitel ur en bok jag bläddrade i på bokhandeln sist. Ångrar jag inte köpte den. Verkade väldigt vettig och bra. Jag har tänkt på den meningen sedan dess för det är så sant. Jag har tillhört den skaran som ständigt tittar sig omkring och oroar sig för vad andra tycker och tänker. När det gått bra för andra har jag känt mig sämre och mina egna framgångar har plötsligt känts långt borta. Om man inte är bäst så är man typ sämst. Så har jag tänkt.

Det var förut, men jag kan fortfarande relatera din den känslan även om den inte finns hos mig längre. Jag hör vänners tankar och jag läser en del bloggar där man märker att det dåliga självförtroendet påverkar ens mål när det går bra för alla andra. Precis, alla andra. Även fast det går riktigt bra för en själv kan man inte ta de orden i munnen.

Jag vet ju att den känslan går att ta bort med rätt tankar och handlingar. Det är därför jag skriver om det. Men ibland är man inte där och det kan ta tid. Ett steg är att erkänna för sig själv att så här är det! Punkt. Sen kan man ta nästa steg och då är det så mycket enklare att vandra vidare.

Det är då jag tänker på nästa härliga uttryck. Att man ska titta rakt fram och inte se åt sidan för då riskerar man att krocka med något eller missa vägen till målet. Ibland gäller det att bara se framåt. Tänka, vad stoppar mig? Mina rädslor? För att göra bort mig eller för andras tankar och åsikter?
Då försöker jag tänka på att om jag nu ska titta åt sidan och inte kan fokusera framåt. Ja då ska jag visualisera mina vänner sittandes på en mur runt mig på vägen där jag står. Dom vinkar och ler. De hejar för fullt och tror på en när man tvivlar som mest på sig själv. Alla som betyder nåt sitter där.

Låt ingen annan styra hur du ska känna. Den känslan äger du!

/Jenny

Snöar som fan ute, har glömt ta min medicin så jag har jordens huvudvärk och nacken strålar. Men jävlar vad pepp jag är!!!! Vi gjorde till och med dåligt resultat på sista tävlingen och hur kan man vara så pepp då?

Jo, dels för att jag funderat över varför jag ändå är pepp och kommit fram till att det är mycket tack vare mina fantastiska vänner som stöttar och hejar på oss med råd och tankar i med och motgångar! Osså för att jag är omgiven av världens bästa mamma! Jag älskar er och jag tror aldrig jag kan vara lika bra tillbaka. Men jag försöker. NI INSPIRERAR MIG! 

Tävlade på bro-håbo, en efteranmälan. Det var kallt:-)

-gnällde på platsliggningen enligt domaren, aldrig hänt förut så det får man hålla ett öga på

– gjorde alla skiften i zätat SNETT mot rutan som var en del av zätakonerna….

– körde sina apporteringsvarianter och ingångar som hon gör bara på tävling

+hittade rutan men det var inte svårt för den var mitt i allt;-)

+sorterade fint och för första gången med rätt tanke i kroppen

+samarbetade i transporterna-helt suveränt bra!

+tiomässig fjärr men avdrag för att hon lutade sig mot rutans håll….

+satt alla halter i ff’

Är imponerad över hur Mini ORKAR hålla på med sin rutfixering!

Med detta i ryggen har vi en helt ny plan för veckans träning som går ut på enbart helhet och inga detaljer! Hon ska få sig en funderare och en ny känsla och förväntan i kroppen. 

Igår på kvällens träning fick jag äntligen fram samma känsla och beteende som på tävling och det är ju strålande för då kan man jobba med dom också! Fick även fram den bästa vittringen någonsin!

Därför är jag riktigt lycklig idag! Nu jäklar, nu kör vi!