Snöar som fan ute, har glömt ta min medicin så jag har jordens huvudvärk och nacken strålar. Men jävlar vad pepp jag är!!!! Vi gjorde till och med dåligt resultat på sista tävlingen och hur kan man vara så pepp då?

Jo, dels för att jag funderat över varför jag ändå är pepp och kommit fram till att det är mycket tack vare mina fantastiska vänner som stöttar och hejar på oss med råd och tankar i med och motgångar! Osså för att jag är omgiven av världens bästa mamma! Jag älskar er och jag tror aldrig jag kan vara lika bra tillbaka. Men jag försöker. NI INSPIRERAR MIG! 

Tävlade på bro-håbo, en efteranmälan. Det var kallt:-)

-gnällde på platsliggningen enligt domaren, aldrig hänt förut så det får man hålla ett öga på

– gjorde alla skiften i zätat SNETT mot rutan som var en del av zätakonerna….

– körde sina apporteringsvarianter och ingångar som hon gör bara på tävling

+hittade rutan men det var inte svårt för den var mitt i allt;-)

+sorterade fint och för första gången med rätt tanke i kroppen

+samarbetade i transporterna-helt suveränt bra!

+tiomässig fjärr men avdrag för att hon lutade sig mot rutans håll….

+satt alla halter i ff’

Är imponerad över hur Mini ORKAR hålla på med sin rutfixering!

Med detta i ryggen har vi en helt ny plan för veckans träning som går ut på enbart helhet och inga detaljer! Hon ska få sig en funderare och en ny känsla och förväntan i kroppen. 

Igår på kvällens träning fick jag äntligen fram samma känsla och beteende som på tävling och det är ju strålande för då kan man jobba med dom också! Fick även fram den bästa vittringen någonsin!

Därför är jag riktigt lycklig idag! Nu jäklar, nu kör vi!