Det var länge sen jag skrev här. Det har hänt så mycket i livet som tagit min tid och som jag inte ens orkar prata om just nu.. Man hinner liksom inte med såna här saker då. Men, det är roligt att läsa andras bloggar så förhoppningsvis är det trevligt att läsa min lite då och då. Funderar på lägga ner Facebook-användandet ett tag vilket jag tycker har tagit över för mycket för min smak. Dessutom intresserar det inte så mycket längre. Det är ett socialt forum jag tycker är så konstigt egentligen. Men samtidigt så bra att ha för man har kontakt med folk man kanske inte skulle ha det med annars. Om det är bra eller dåligt har jag inte rett ut än…

Sist jag skrev hade Spice landat in i våra liv.  Hon visade oss tydligt att hon ville byta namn på olika sätt. Vi fastnade inte för något annat namn förutom att vi kallade henne för bulldozern så som hon tog sig fram i livet. Bulli eller Bullen…det tyckte hennes öron om. Så hon går under det namnet.

Bullen har gjort en fantastisk resa. Hon är en oerhört snäll hund med ett stort hjärta. Mycket social med människor och dom andra hundarna älskar henne lika mycket som jag. Hon har verkligen lyckats smälta in i flocken trots att hon var lite rörig i början. Kunde inte gå i koppel (hade aldrig haft ett), var inte van vid andra hundar och allt vad det innebär. MEN hon har anpassat sig superfort och har också börjat lära sig vad träning är! Både vardagslydnad och även fått börja träna agility och tävlingslydnad. Hon börjar få grepp om det och jag gillar vad jag ser. Verkar bli en miljöstark typ också. Har aldrig sett henne rädd för något eller misstänksam. Finns liksom inte. Just nu håller hon på lär sig vad inlärning handlar om;-) samt att jag kan säga åt henne att avbryta något utan att jag är arg på henne. Hon har sedan tidigare inte förstått det riktigt. Vi är liksom vänner men du ska sluta med det du håller på med. Och sen går vi vidare i tillvaron, typ. Hon är så söt när hon förstår.
Kelig är hon också. Kan bli klappad i timmar och gillar att sova i sängen med mig. Nära…och lika hungrig som sin syster. Maaat!!!
Framöver blir det nog en allmänlydnadskurs eller hundpromenader och fortsatt agility och lydnadsträning.

Kajsa då, ja hon har varit allmänt jobbig senaste tiden. Efter löpet gick hon in i sin första tonårsperiod för hon har aldrig visat nåt innan..men det visade sig vara skendräktighet. Men inte så som det brukar vara med nedstämdhet, gömma valpar, bli orolig etc. Nä hon blev galen! Öppnar bakluckan och innan den hinner gå upp slänger hon sig in och smäller till skallen hårt. Skriker som en stucken gris och fattar ingenting..sådär håller det på. Lite agerar först, tänka sen impulsiva beteenden. Sen upptäckte jag att hon även vill hålla efter sina medhundars hygien lite väl mycket för deras smak…hm…omtänksamma Kajsa.

Mini är igång igen med lydnaden. Går på behandlingar regelbundet hos Kerstin på Mjuka Tassen i Vaxholm. Vi är jättenöjda. I lydnaden jobbar vi mycket med att lyssna och ha rätt drift i kroppen! de moment vi ska hårdträna är rutan och vittringen. Moment som faller på tävling för oss. Men vi har kul och det kommer. Det ska äntligen gå att tävla utan långa uppehåll 2014;-)

Maja är snart tolv år och världens sötaste tant. Pigg och glad. Behandlas även hon regelbundet och jag märker hon mår fint av det. Hon gör mest som tanter vill och är rätt nöjd med det.

I helgen gick vi kurs för Lena Löfroth. Det var väldigt inspirerande. Några saker som gav mig extra mycket kom fram och jag fick tips jag inte hört förut. Eller metoder. Så det var riktigt bra kurs.
Har ju sedan tidigt haft en plan att träna ff annorlunda med Kajsa än tidigare. Det är först följsamhet och tempoväxlingar som gäller, sedan position. Kontakt kommer per automatik samt säkras med störningsträningen. Här är rätt känsla i kroppen viktigast från början. Jag vill inte ha ljud och hets. Störningsträningen har jag precis lagt in när följsamheten och tempoväxlingarna börjar bli bra. Har kört följaövningar i allt. Stegff, svängar, långa rakor, fram och backa, etc.
Jag vill ha en hund som orkar länge och som är följsam. Är den det orkar den hålla positioner mycket bättre tror jag. Min hund ska hålla länge och jag har inget behov av att det ska vara perfekt nu. En del har tittat lite tvekande på mig som gör så här men det känns helt rätt med denna hund. Hon ska vara färdig i kropp och knopp också. Hon är en pigg och ivrig hund och jag vill inte dämpa, jag vill lära henne hantera sig själv och det tycker jag att jag lyckats med. Jag börjar få se lite smakprov på vad som komma ska och – jag gillart!

Nu framöver blir det en roadtrip nedåt. Först en göteborgsvända och sen till Kåseberga och hjälpa till vid lamning på en stor gård. Ska bli väldigt lärorikt! Tjejerna hänger såklart med. Efter den veckans praktik bär det av till uppfödare Gertrud och family. Hoppas få till en träff med papi Wylie och hans ägare Janne och Lena.  Vi funderar på att flytta i år så det kanske blir en period utan får men det får vi stå ut med. Jag längtar efter gräs under fötterna på min egen tomt och att kunna sitta och äta frukost utomhus där Maja ligger och solar sig på trätrallen. Sånt längtar jag efter. Vardagsmys.

Sköt om er.