Seriöst. Det är fasiken inte lätt med hundar utan självbevarelsedrift.  Man måste liksom rädda dom från sig själva hela tiden.  

Den ena slänger sig in i bakluckan innan den gått upp och nockar sig själv i plåten. .aj! Samma plutt hade redan som valp slagit sönder en tand..

Den andra slänger sig över en bänk (närmaste vägen till mig vaddå hinder i vägen ?!?) men fastnar med kopplet runt bänken och gör en kullerbytta framåt…aj! Förra året sprängde hon ett kravallstaket och slängde sig under för hon skulle förbi…aj!

Jag klagar inte och jag älskar dom så gränslöst mycket och jag bara konstaterar att det är så här;-) och kanske borde jag begränsa deras framfart i livet ännu ett snäpp. Hur gör ni andra ?

 

 

 

Vaknade med träningsvärken from hell. Börjat träna hos min sjukgymnast-ja nu ska allt trasigt byggas upp igen-och det känns. Härligt dock!

Denna morgonen blev riktigt mysig. Efter morgonrastningen tränade vi lydnad inomhus.
Tränat med en ny hundvän som tränar ipo och fick en del schyssta tips. Jag älskar att mixa olika världar. Aren´t they all dogs at the end ? 😉

Kajsa håller på med vittring och gör fina framsteg. Inget tugg, inget snask bara sortera och plocka in. Jobbar med att få ett lugnt och fint sorterande. Linförigheten går framåt men med sakta steg. Långsam marsch är lite svårare och jag behöver även fundera över helt om halt då hon är högre och längre än Mini. Samma vändning funkar inte. Tappar henne ibland lite sidleds så vi tränar på att hålla samma avstånd emellan oss. Detta har dock Bullen helt naturligt.
Bullerull kan snart apportera utan att jonglera eller kasta den till mig…ASG…vi tränar ställande och läggande under gång. Ska påbörja lite vittring när hon hanterar pinnen som jag vill.

Mini har fått lite annat träningsupplägg nu och vi får se vad årsdebuten säger. Resultatet lär jag se där men det dröjer än. Tänkte nog tävla Kajsa i April och Mini i Maj.

Det är så roligt att träna! Välkommen vår! Nu jobba!

Så har jag hunnit med en roadtrip redan i februari. Hälsade på och umgicks goda vänner och familj lite här och var, gick på Gekås i Ullared (hysteriskt kul) och målet med resan var att komma ner till Ingela i Löderup och lära mig om lamning. Hon har ca 500 får. Är så tacksam och glad för generositeten som finns hos mina fårkunniga vänner. Just nu sitter jag och längtar efter fostervatten och små söta nyfödda lamm…! Men det är slitigt att vara fårbonde och man jobbar mest hela tiden. Inte så glamoröst direkt men fysiskt arbete som känns skönt i kroppen och djuren gör en glad mest hela tiden. Man gör liksom det mesta med glädje oavsett tid på dygnet. Förhoppningsvis ska jag fortsätta att vara lammhjälpreda i mars i Sthlm. Längtar!

I maj åker vi tillbaka till Ingela men då på fårkurs för Nij Vyas. Ska bli spännande. Han har en gedigen meritlista och väldigt fina hundar. Han har en bok som jag delvis läst och jag gillar den. Han verkar ha en bra hundsyn både inlärning men även hundkunnig. Förutom att vara bordercollies (vallhundar) så är dom även hundar…