Seriöst. Det är fasiken inte lätt med hundar utan självbevarelsedrift.  Man måste liksom rädda dom från sig själva hela tiden.  

Den ena slänger sig in i bakluckan innan den gått upp och nockar sig själv i plåten. .aj! Samma plutt hade redan som valp slagit sönder en tand..

Den andra slänger sig över en bänk (närmaste vägen till mig vaddå hinder i vägen ?!?) men fastnar med kopplet runt bänken och gör en kullerbytta framåt…aj! Förra året sprängde hon ett kravallstaket och slängde sig under för hon skulle förbi…aj!

Jag klagar inte och jag älskar dom så gränslöst mycket och jag bara konstaterar att det är så här;-) och kanske borde jag begränsa deras framfart i livet ännu ett snäpp. Hur gör ni andra ?