För tredje gången i år tränade vi för Nij. Vi har en tendens att hamna i diskussion, jag och Nij. Han tycker att man ska vara flexibel i sin träning, kommer en lucka så vips gör en delning, alltid vara öppen för möjligheter även om det inte var inplanerat. Han är inte typen som smeker medhårs och säger att allt ser bra ut eller strunt samma du missade där. Nope. Han är krävande som mentor och har höga krav på sina elever. Varje fall uppfattar jag det så. Jag förväntas förstå och agera fort och skärpa till mig. Jag uppskattar det! ❤

Det svåra i det hela är att Kajsa spelar på en annan nivå än jag…hon bara gör. Kajsa är typen som haft allt väldigt naturligt från början. Till skillnad från mig 😉

Förstå mig rätt, Nij är en människa full av humor och hjärta! Och det finaste av allt är att han vill en väl. Han rackar aldrig ner på din hund utan jobbar alltid med att förbättra hunden. Han ger allt av sin kunskap om man är öppen för den! Jag uppskattar förutom han system för vallträning också hans äkthet och ärliga approach till hunden. Vi lär hunden saker, ger den erfarenheter, letar inte quickfix överhuvudtaget-give it time! All träning hänger samman med varandra och hunden känner igen sig i alla delar vartefter den får mer kunskap.

Finns en del instruktörer som är snabba på att trycka ner både förare och hund i skosulorna om de inte är rätt avlade, har rätt kvalitéer osv. Jag är rätt hal så det bekommer inte mig överhuvudtaget (och jag kan fräsa ifrån) men jag har sett många ledsna miner hos folk. Förare med hundar som med rätt träning växer i sin självsäkerhet. Jag har fått elaka kommentarer om bullens vallning från folk som inte känner hennes historia som jag. Folk som i sina ögon kan vallning men i mina ögon inte kan läsa hund och fokuserar på fel saker.

Jag ser en jävla massa styrka i henne som är något man får hantera långsiktigt. Med hennes historia kommer det ta tid. För en sak folk glömmer är att har man sin bakgrund inom hunderiet har man en massa fördelar i att läsa hund. Dessa ska man ta vara på i sin träning och inte glömma bort när man känner sig som en rookie i fårhagen.
En vallinstruktör frågade mig hur f-an jag fått till Bullens träning. Han var djupt imponerad för han trodde att hon antingen blir en superhund eller något man inte får till alls.  Han hade aldrig sett nåt liknande. Jag tänkte tyst för mig själv…med grundläggande tankar om hund och inlärning. Jag svarade att jag ramat in henne värld och målat upp den som jag önskar. Jobbat tillsammans med hennes instinkt samtidigt som jag följt min egen. Lita på din instinkt!

Tillbaka till ämnet. Det är vidrigt att se hur folk trycker ner varandra. Hur skulle det se ut om jag som instruktör höll på så?

Ibland tror jag man som instruktör behöver fråga sig själv vad ens eget mål som instruktör är? Mitt eget mål är att förbättra människan att träna sin hund. Delmål i det är att lära ut kunskap och verktyg som mottagaren kan förstå och använda. Allt annat vore ineffektivt. Jag gjorde en riktig groda häromveckan och tänkte elitlydnad med en nybörjare. Hon bad inte om det men jag såg en talangfull hund och missade det viktigaste. Förarens kunskaper och mål! Blev fel såklart men jag reflekterade över situationen och ändrade approach direkt.

Är så glad över mina fina skånevänner, Ingela med familj och Lotta min fångvaktare såklart! Tack för allt Ingela, känner mig alltid hemma hos dig och din fina familj.

 

Bulleson har avancerat och har numera en egen personlig tränare och förare- Jennie Eijneroos kommer tävla och träna agility med henne. Jag tränar vissa delar och Jennie kör andra.

 Bullis hoppar som ingenting och det är knappt ansträngande för henne med de där långa benen och smidiga kroppen, vänder på en femöring och är stadigt byggd. Jennie gympalärare och typ atlet. Kommer bli ett radarpar!!! Bullen tycker agility är jättekul!

Bullen vallar med mig och kör lite lydnad. Kanske dags för lydnadsdebut nästa år? Hon är så peppig och glad för allt hon får göra.

 

Nu firar vi ett år ihop- Och för evigt. Jag minns när jag tog hem henne. Jag var osäker på om denna hund skulle må bra igen. Om hon skulle trivas i mitt liv eller om hon var förstörd redan. Det hon har kvar är vakt i bilen och lite osäkerhet/orolighet vid hundmöten. Aldrig problem om alla är lösa ihop. Hon vet att inget kommer hända och att hon ska lita på mig. Det gör hon. Älskar dig min fina Bulle:son…

Kajsa och Bullen älskar varandra och delar bädd ibland. Jag är så tacksam att båda är mina. Vi tre är så lika varandra och passar så bra ihop. Dom är som två nyfikna ungkalvar…och jag älskar varje minut av deras framåtspirit. Ja förutom de stunder jag tröttnar men det glömmer jag fort;-).

15 oktober, 2014…
Jag började skriva en blogg med rubriken ”Kärleksförklaring till hunderiet”.
Den blev av olika anledningar varken klar och eller publicerad. Någonstans där bland allt som hänt och alla vändningar-både bra och sämre- tappade jag gnistan. Inget speciellt hände med hundarna-dom mår fint- de har inte tappat gnistan kan jag lova.

Den senaste tiden har jag studerat och där har många tankar väckts genom härliga föreläsningar från riktiga inspiratörer. Egentligen helt andra ämnen men som i rätt tid korsar mitt livs väg och fått mig att reflektera igen. Lusten och suget har stimulerats. Jättehärligt! Jag har reflekterat över saker jag glömt. Reflekterat över saker som givit mig nya insikter. Saker som jag tagit för givet. Saker som egentligen är viktiga för mig men som tappat sitt värde. Saker jag älskat.

Några reflektioner och tankar både egna och inspiratörers!

Hjärnan är en muskel. Hjärnan gillar därför problemlösning för då får den chans att växa. Vi borde då känna-tack, ett problem, nu ska vi träna!

Att memorera med känslor tror jag hundar gör i större grad än vi tror. Vi underskattar hundens närvaro och medvetenhet. Jag tror bara inte den ser ut som vår.

Tankar om JAG-stark och JAG-svag.
Hur stödjer och stjälper min egen förmåga mig själv?
En JAG-svag person säger att den får så mycket tillbaka. Den behöver bekräftelse. Den vill möta positiva saker och stärka sig genom andra.
En JAG-stark person vill ofta leverera snarare än att bli bekräftad.
Tänk noga och var ärlig mot dig själv…varför tävlar du? Varför tränar du hund?
Sätt det i relation till JAG.

Det svåraste är att ansvara för träning av en individ som inte kan klaga. Verbalt.

Acceptans. Acceptera att en del individer aldrig kommer att förstå. Det är mitt ansvar att acceptera.

Att acceptera och- förstå vad den andre inte förstår. Det är en gåva.

Konsekvenser, hur stort konsekvenstänkande har egentligen en hund?
En människa är färdigutvecklad i sitt konsekvenstänkande vid 24-25 års ålder.
Hur mycket agerar hunden efter konsekvenser?

Vad gör jag för att klä mig i min roll? Vad i min roll hjälper eller stjälper?

Ibland ska man curla, ibland ska man vara slav. Makt över sin tillvaro leder till självkänsla. Har hunden självkänsla? Eller kan den kläs i ordet trygg och säker?

Förnuft möter ej känsla. Har en hund verkligen förnuft eller uppfattar vi att den har förnuft? Klär vi hunden i egenskaper den faktiskt inte besitter?

Brandvarnare och brandsläckare. Var finns de i din vardag? I din träning? Överlag? Arbeta med brandvarnare och undvik brandutryckningar! Det är mer pedagogiskt, dessutom slipper man vara boven hela tiden. Vem vill det?

Automatiserade beteenden kräver mindre/laddar energi. Avancerade beteenden eller det som innehåller många moment-tar energi. Hitta tid för återhämtning.
Hur ser hundens schema ut före en prestation eller träning? Hur ser ditt eget ut?
Exempel. På förskolan börjar man ofta med samling. När barnen egentligen behöver ladda energi. Morgonrutinerna har redan tagit energi. Eller hur? Barnet kanske istället bör göra något som för den individen laddar energi.

En fundering- duktig du är VS hur kändes det?
I – duktig du är -finns en värdering av prestation.
I -hur kändes det- ser man eller får man känslan visualiserad eller beskriven.
Hunden ler med hela ansiktet eller människan berättar hur det känns!

Visa inte vad du inte vill, visa vad du vill. Jag tycker hundar i större grad visar vad de vill mer än tvärtom. Skönt sätt.

Vi måste ingenting. Vi behöver göra.

Hunden lever här och nu. Den funderar inte ens på att de ska dö en dag. Tänk på den meningen när du förväntar dig att hundens mentala processer ska likna dina egna.

När en individ ej förstår hittar den egna strategier, gör så gott den kan, försöker förstå.
Vet den vad som förväntas när den inte förstår och kan man förvänta sig det av en hund?
Till vilken grad förstår den förväntan?
Förväntan på stimuli är en annan än förväntan på en handling. Eller?

TACK OCH FÖRLÅT!
De bästa pedagogiska orden man kan använda.
Tack för att jag får dela mitt liv med dig.
Förlåt för att du inte alltid förstår.
Ja tänk vad stort att vi får dela livet med dessa individer.
Ett förlåt innehåller inga förklaringar eller skuldbeläggande. Ett förlåt är ett förlåt. Den som säger förlåt känner det i hela kroppen. Hunden förstår inte orden men upplever den känsla vi får. Av att säga, Förlåt.

 

 

 

Det var väldigt länge sedan jag bloggade. Har inte haft lust att vara privat på nätet och jag gillar att göra saker lite för mig själv. Man kan säga att det hänt saker i livet som förändrat allt. För alltid.

Men för första gången på länge finns en lust som legat och glött ett tag. Bloggandet är trots allt ett härligt sätt att dela sitt liv, sina tankar och sina upplevelser med andra. Känner att jag har många saker jag vill diskutera, utveckla tankar kring och blogga om helt enkelt.

Som min omgivning vet gjorde jag en gastric bypass för ett år sedan. Det är ingen hemlighet. Det var nog ett av mina bäst beslut någonsin men det har varit en tuff tid med näringsbrist, extrem trötthet, känt mig låg, haft ont och har fortfarande smärtor i bäckenet och länden. Viktnedgången var ju bra men framförallt att jag är mig själv igen. Som jag vägde innan min ”nedgång” som jag kallar den när jag kom hem från australien-livet för tolv år sen.

För andra är jag en ny Jenny, för mig själv är jag mig själv- igen. En skön känsla. Att vara äldre, klokare, mer vuxen och med livserfarenhet. Jag tror vi har lätt för att glömma hur bra vi är egentligen. Hur fantastiska vi är som människor och vi låter livet passera. Jag gjorde det. But I’m back. Att känna igen sig själv är ren och skär lycka! Att vara jag.

Samma vecka som operationen avled min pappa i Chile. Väntat men ändå inte. Är man någonsin redo?

Min finaste vän i hela världen var med om en tragisk bilolycka en tid efter operationen. Det tog hårt. Dels förlorade vi en fyrbent (tårarna rinner när jag skriver detta-det gör fortfarande ont. Hon var inte min men som min egen) dels var det en tuff period för alla inblandade då det var en ordentlig smäll med lång konvalescens. Den desperation jag kände när jag letade efter hundarna vid olycksplatsen vill jag aldrig uppleva igen. Kommer nog aldrig glömma den känslan. Värst har nog varit och det känner jag fortfarande, paniken, över att ha kunnat förlora min vän. För gott. Bara tanken knäcker mig. Vi alla hanterar trauman olika och jag är nog rätt emotionell. Tänker ofta..what if?

Tre anledningar att vara tacksam för livet.