Spelar låten stand up for the champions..får lite Vm i Finland år (-minns inte när)-känsla och tänker tillbaka. Funderar över de dialoger som förs på internet om att lydnaden snart bara är för robotbordercollies och för att blanda in agilityn…small i agility är bara för små ursnabba sheltisar. En ganska negativ attityd. Jag säger inte att det är rätt väg med olika regeländringar i i lydnaden och storlekarna i agility..så tolka inte in min personliga åsikt om detta….Jag säger bara att:

”Om man stirrar sig blind på alla fördelar konkurrenterna har så kommer man alltid vara en åskådare eller en förlorare innan man ens börjat. ”

Ledsen, men så är det. Varför är allt så svart eller vitt jämt? Måste man kunna vinna allt? Kan deltaga vara ett mål? Med chans att kunna vinna ibland?

För ska vi vara ärliga, så ska inte alla kunna vinna.

Är det för att det är mest rättvist så eller hur tänker man?
Jag skulle aldrig köpa en chihuahua för att kvala till rapport-SM eller förvänta mig att min Golden Retriever ska bli ett riktigt skyddsfenomen! Lite extrema jämförelser men de klingar ändå rätt okej tycker jag. Ska lydnad vara en folksport? Nu tänker ni bergis att det är lätt för mig som har bc att säga såhär. Eller hur? Nja inte ens med bc vann vi lydnads SM eller ens kvalade för det KRÄVS träning och engagemang för att komma dit. Något jag tydligen inte hade med Mini.
Hon höll inte ihop ett helt program för jag hade inte tränat henne rätt och hennes nerver sitter inte på samma pinne. Svårare än så är det inte. Hon är underbar ändå. Ska lydnad vara en folksport? Ska reglerna vara anpassade för att passa alla? Har robothundarna verkligen bara fördelar? Tänk igenom. Vad har din ras för fördelar…..?
Som agilityinstruktör mötte jag många olika raser OCH förare. För inte bara raser skiljer sig åt utan även människor.
Ibland kunde jag stöta på en liten hundras som tex hade ursnabba svängar, tog lång tid för gungbrädan att slå ner pga lätt vikt på hunden, långsamt slalom trots att hunden sprang som ett as. Men benen räckte inte till. Den var pytteliten. Ägaren ville konkurrera så vad gjorde vi då. Jo, vi satte oss ner och analyserade fram: VAD kan denna hund konkurrera någonstans på banan? Vilka är hundens styrkor? Vi funderade aldrig över var hennes brister låg. Ägaren ville tävla och det var bara att ha ett öppet sinne. Resultatet blev genomtänkta svängar som ALDRIG dödade farten, snabba avstamp från kontaktfält och ur slalom, inte gå banan som andra..köra sitt eget race. Var kunde man tjäna tid gentemot andra?

Den lilla rackaren vann många lopp…för föraren hade förmågan att läsa sin hund och föra sin hund på banan. Och inte låta sig störas av omgivningen.

Så kan man tänka i alla hundsporter egentligen. Var är mina styrkor och var kan jag vinna gentemot andra, om nu vinna är det viktiga. Vinna verkar dock inte så viktigt egentligen för en del har förlorat redan innan de satte igång för de tycker de har fel ras.