I lördags singlade Jessica och jag slant om ifall vi skulle åka till Linköping eller inte. Fredagskväll hade jag varit ute och gått på isen i minst tre timmar med hundarna och Jocke o Jet så jag var helt kaputto i benen. Jess hade haft en tung arbetsvecka och onda fötter som resultat. Orkade vi verkligen?

Det slutade med klave så vi hoppade fort ur sofforna och på med kläderna, hämtade tävlingsböcker, packade in oss och alla hundar i bilen och efter att vi lämnat Majsan hos mamma styrde vi kosan mot Linköping;-)

Så spontant och impulsivt- härligt!

Vi missade banvandringen till agilityklassen men såg att A-hindret inte var med och det är det vi kan så vi hoppade över den klassen. Hoppklassen var trevlig och fartig  och tänkte att nu jäklar ska jag springa.
Under uppvärmningen började jag bli nervös och sen när det snart var vår tur så blev jag så nervös och stressad att mitt hjärta bankade. Jag riktigt kände hur hårt och snabbt det gick. Skit, så här nervös har jag aldrig varit. Det var inte roligt och jag måste jobba mer med denna bit. Usch! kändes riktigt jobbigt. På väg in till starten så sa speakern nåt om DTBK vad är det typ för nåt. Då sa jag med ett leende Danderyd Täby Bk är det..och plötsligt släppte en del av spänningarna. Jag tänkte på något annat. Tack för den störningen speakern;-D alldeles perfekt!!!!

Resultat:
+ fin startsträcka
+tog två fina bakombyten
+ bra slalom
+ bra tunnelingångar

– missade fullfölja slalomet vid första försöket
– såg inte linjen vid en passage med flera hopp
– tog däcket fint trots tunnel framför, (har missat förut)

Mina + var att jag sprang-så bra som jag kan just nu. Gjorde en bra start som håller musen på linjen. Var bra placerad till tunnlarna så det blev rätt. Stöttade henne så mycket jag kunde!
Mina – var helt klart som vanligt att det blir fel när jag inte hinner. Blev tex ett jättekonstigt byte på ett ställe och ett helt oplanerat kasst blindbyte. Märkte i smaband med det oplanderade blindbytet att hon AXAR som bara den i tunnlar. Mer än någonsin. Så där får jag tänka om tills jag blivit snabbare.

Mini är helt underbar för hon gör det jag ber henne om. Räcker aldrig finger eller kör sitt eget race. Gör ALLTID allt med glädje!
Det är min fysisk som segar henne. Då får man antingen träna hårdare och lära hunden mer självständigt söka och utföra hinder eller så förbättrar man sin fysik. Jag tänker göra båda!
 Så jag började på viktväktarna i måndags…

;.-)