Blir faktiskt ledsen och besviken när jag läser funderabloggen där man nästan uppmanas till att våga vara elak för att uttrycka sin åsikt. Som om det vore nån jävla lek där högljuddast vinner?! Känner mig faktiskt kränkt. Det finns faktiskt människor som är villiga att dö för sin åsikt -min pappa till exempel- och då handlar det inte om rätten att göra ner andra människor på internet utan om rätten att tro på vad man vill utan att slås ihjäl och grävas ner i en grop…
Det är ingen som stoppar rätten till varken Gudruns eller någon annans åsikt, däremot är det ett stort enooormt jäva glapp mellan att tala om saker (dvs skvaller) till att göra ner någon skriftligt och offentligt.
Kanske dags för en del att packa resväskan och ge sig ut i världen och uforska vad som är viktigt i livet egentligen? Är hundträning på liv och död? Eller finns det andra saker i livet som är viktigare?
Det som gör mig mest ledsen och besviken, förutom kränkningen av att legitimera elak med rätten till åsikt är att jag har just ett mail i min inbox där jag tystas ner och varnas (av en av de som just vågar vara elak enligt Gudruns uttryck)från att kommentera vidare något som stod i dennes blogg. Den hade alltså rätten att uttrycka sig men inte jag. Snyggt!
Det brukar oftast vara så att de som anser sig ha rätten till sin åsikt sällan låter andra ha en avvikande åsikt. Fast det märker dom sällan själva.
En del bloggar är värre än aftonbladet, kollar inte sina källor utan publicerar helt okritiskt och frisk- vad som helst- för att få läsare.
Är du en av dom? Precis som i en tidning tappar man förtroendet för folk som gör så. Tänk på det.
Om jag hade ”vågat vara elak” hade jag skrivit den sköna sanningen om vad våga vara elak egentligen innebär speciellt på klubbnivå. Min sanning. Men, det tänker jag inte göra. För jag tänker våga vara snäll och bry mig om det som är viktigt i livet.
Jag tänker blunda och passera gå för min tid är nu och den tänker jag leva!
Bra skrivet!! Du vet att jag håller med!
Håller med. Och det är därför vi harn det trevligt istället för att ägna oss åt att hitta fel
hos alla!
För mig var det en chockartat upplevelse att förstå att så många personer i hundvärlden gör saker för att tillskansa sig egna fördelar, fuskar och baktalar folk. Att allt runt hundträning ska vara förknippat med bråk gör mig riktigt ledsen. Att man inte heller ska få ha trevligt när man tränar hund på vissa klubbar är direkt tråkigt. Ska min träning ge mig och min hund något vill jag vara fokuserad och glad. Det blir man inte med de förutsättningarna.
Att kasta sten i glashus är tydligen också ganska lätt…
Så det är tur att det fortfarande finns människor som orkar och vill något och att det finns klubbar där man faktiskt kan ha en härlig stämning trots att man tränar hund, av olika raser, med olika handlingssystem, med skilda mål. Sånt gör mig glad och hade det inte varit så varmt så hade jag genast gett mig ut och träna!
Jag vill bara tillägga att jag tycker att åsikter är bra, åsikter är fantastiskt rent av. Det är bara sättet man för fram dom på som är mer eller mindre bra. Samt vilket syfte man har med att lufta sina åsikter offentligt, om det är för att skada andra, ja då kanske man ska lära sig att hålla tyst ibland…
Tänk på alla politiker, debattörer, krönikörer etc som inte gör något annat än talar om sina åsikter. Och alla andra i samhället, som också tycker en massa och gärna diskuterar, men som ändå hela tiden uppfattas som trevliga och sympatiska.
Om man blir anklagad för att va ”elak”, bara för att man framfört en åsikt, kanske det helt enkelt är dags att tänkta över både en, två och tre gånger hur man egentligen framförde den och hur det kunde uppfattas av omgivningen. För det är ju faktiskt så, att de flesta av oss faktiskt inte uppfattas som ”elaka” hur mycket vi än tycker!
Och hur mycket kostar det egentligen att hålla sig väl med omgivningen? Inte speciellt. Faktiskt så är det en stor återbäring på det, för ju trevligare du beter dig själv, desto mer får du tillbaka från dina medmänniskor. just det, MEDmänniskor, inte mot!
jag funderade på ett tag sen för att byta klubb och stockholmsavdelningen var ett av allternativen, men de ryckten om mobbing och utfrysning av träningskamrater som pågick inom agilityverksamheten, det fick mig att välja en annan klubb istället. det var specielt den bloggen som en av de mest aktiva skrev om att hon blev sur för att några ha trevligt och fika vid en träning som fick mig att inte välje den klubben. jag vet inte om rycktena är sanna eller inte, men ingen rök utan eld, som man brukar säga och jag vill ha trevligt när jag tränar hund och inte riskera att bli utsatt för sånna människor!
Till dig anonyme J: Vill bara poängtera att sthlmsavd som klubb inte är något fel på. Tvärtom, finns många goa människor!
Dock är du inte ensam om att inte ha valt den klubben om du håller på med agility. Trist att du kände så. Men naturligt.
Det har varit stökigt bra länge..inte bara ett tag. Redan förra sommaren började folk byta klubb.
Hoppas du fann en bra klubb i alla fall.
Tycker du har så rätt!!! Man kan faktiskt framföra sina åsikter genom att vara trevlig! Då kommer man också längre med de problem man hade!
Kramar!
jenny: det stämmer inte folk flydde tidigare än så. jag bytte för över 1.5 år sen, dvs början av -09. Stökigt verkar det ha varit läääänge! men jag har sett samma konflikt over and over again sen straxt efter att jag bytte dit, dvs typ -03-04 nånting
Har inte läst det aktuella inlägget i funderabloggen, men håller i alla fall med dig om att alltför många sätter likhetstecken mellan kritiskt tänkande och elakhet och mellan mesighet och snällhet. Det är bra, och inte alltid så lätt, att vara snäll!
man får inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men i övrigt får man göra som man vill!