Åsa har svarat på föregående blogg om hur ni har Kul med era hundar- tack för kommentaren och javisst ska man vara förberedd, håller med, det är punkt ett;-) man kan dessutom ha kul även om man inte är förberedd tror jag. Det hela beror ju på vad man tycker är kul på riktigt. Att man ärligt kan säga att det är kul att tävla trots att man inte är förberedda på alla moment. Eller så tycker man att det är kul som Åsa säger att skörda frukten;-)
Det beror så på vad man tycker är Kul.
Det kluriga är när man inte har problem i träningen utan endast i tävlingsammanhang när hunden är HET;-) Då tror jag att man förutom ren träningsförberedelse behöver jobba med sin egen känsla. Man kan inte gå runt och vara låtsasglad fast man är ledsen för känslan. den måste liksom infinna sig på riktigt! Det går inte att lura dom fyrbenta…
Dessa klurighetstankar hade jag sällan i agilityn. Där var mini konstant HET och fick vara het. Svårigheten ligger mer där i att få hunden att hantera sitt driv till något konkret. Mini behövde inte växla känsla i loppet speciellt som ett lopp kan vara i allt från 18 sek- 57..typ. Det är svårare att komma åt.
Men det var nyttigt för mig att blogga om tankarna för jag hade verkligen Kul!!! Efter den bloggen funderade jag verkligen över hur kul det är att träna Mini, hur underbart det är att leva med den hunden för hon är så himlans snäll och rar. Hur förbannat Kul det är att dela mitt liv med henne. Plötsligt så kändes allt annat sekundärt. Resultat, omgivning, störningar, dåliga tankar om hur folk ska se vårt knäppa ff och tänka vilken talanglös talang;-) etc. Tankar där man förstorar sin egen insats och tror att hela världen bryr sig vilket dom ju faktiskt inte gör… Vi skulle tävla och ha kul- på riktigt. Och det hade vi! Jag vaknade typ varje halvtimme hela natten och ville flyga ur sängen för att få åka till tävlingsplatsen och tävla. Vill ni veta hur det gick?
Ja det var sannerligen ingen lätt tävling. Men lärorik. vad sägs om två rutor bredvid varandra men i olika ringar :-D, eller metallapporter 90 grader uppåt från hoppapporten vilket resulterade i att mååånga hundar sprang dit istället;-D eller varöfr inte markeringar i underlaget som kunde förväxlas med rutanmarkeringar om hunden inte var säker på konerna:-D eller varför inte svårigheten att ligga plats och sitta grupp när hundar några meter bort kör inkallningar, apporter och rutan….;-D apsvårt för såna som Mini som går igång på kommandon…vi stod utanför och frös i väntan på att bli inkallade. Jag startade dessutom som nummer ett. Samling 6.30. Start 6.50 kanske…
Det var sååååå roligt! och jag är så nöjd med vår insats och känslan. Det vi brast i går att träna. Hon hade helt klart jättekuuul och även fast jag inte kunde göra något av det planerade mellan momenten utan fick ägna mig åt att lugna det heta lilla djuret så hade jag en fin känsla. I min lilla Mini och Jenny värld så vann vi över oss själva. Vi lyckades fokusera på oss och inte på andra saker som vi inte kan påverka. Gött!
Nu ska vi vila hjärnan i form för jag har massor med nya upplägg jag ska planera och träna på. Och jag längtar efter att ha Kul på tävlingsplan igen med Mini!
KAJSALIGANS 
hej
ja du fick det tufft att vara nummer ett är helt okej men lite svårare ;-)) men du klarade det galant ;-)tack för en trevlig helg och pussa på lilla mini från mig och Carma 😉
Kul att du vill åter igen tävla… det låter som ett gott betyg på föregående tävling 😉 Ordet KUL innebär helt klart olika saker för olika personer. Tycker du gör klokt att strunta i vad andra tycker, kör vidare på ”din” grej som känns bra för dig & din hund så har du en bra grund att ha kul på 🙂 Kram från oss
å så grymt inlägg… ! (förra också).. jag känner också att jag ibland vill tävla utan att hunden är helt klar, av många av de anledningar du nämner.. jag tror att känslan infinner sig när man tänker rätt helt enkelt.. jag försöker också fundera och analysera på hur man kan ändra känslan med olika förberedelser mellan hunden och sig själv innan man går in på plan…
jag kan säga att jag var SJUKT nöjd med Rusa på vår första tävling, trots att vi inte fick första pris eller vann… Varför? Jo, för jag mådde skitdåligt och kunde inte prestera och koncentrera mig som jag borde, och ändå gjorde Rusa sitt bästa! det var så härligt att känna och jag var verkligen nöjd när jag gick av planen, trots att jag höll på att svimma… och som du skriver, vad andra tycker spelar ingen roll! Jag vet hur jag mådde och vad anledningarna till felen var… (det är ju helt annorlunda i högre klasserna eftersom det är längre och fler moment som kan gå ”fel”, men jag tror man kan tänka på att bygga känslan redan från första början…).. Jag älskar känslan när jag tränar med Rusa och jag har rätt inställning.. för med henne så är det jag som betyder något för hur det går helt enkelt.. jag är nöjd med att vi går framåt.. och det ÄR kul att tävla, också pga flera av anledningarna du skrivit tidigare…
Hallå! O god jul o gott nytt år, måste man ju säga så här års 🙂 Såg ditt meddelande i min blogg för ett tag sedan, inte hunnit svara. Hur menar du att tonsillerna är inblandade i hälta? Jag tycker det är bra med all kunskap folk delar med sig av! Det är ju så himla svårt att veta exakt vad det är och man målar ju upp värsta-scenariot på en gång alltid…