Nu tänkte jag skriva en till sån där positiv blogg. Ni får ha överseende;-)

Har tidigare skrivit om våra problem och nu känns det väldigt kul att de beteendena börjar bli nya goda vanor istället för ovanor.

De sista träningarna har hon klarat att träna nära sin kära snokken, bredvid helgas pappisar som kör agility, näsövningar bredvid agilityhundar som springer, ff på agilityplan. Och störst av allt, igår gjorde vi gruppmoment bredvid agilityplan med hundar som sprang. Inte ett ljud eller upphetsning. Några ggr fick jag påminna henne om vilket håll huvudet ska vara åt 😉 men sen gick det kalas! Trots att hon tittade lite så blev det som sagt ingen aktivitetshöjning- vilket är det primära! Man riktigt ser hur hon trivs i den nya känslan hon väljer att fortsätta vara i. Gulligaste mini. Jag har många ggr tänkt att vi ska lägga ner lydnaden eftersom det är i ff  det synts tydligast. Men jag är väl för envis…

Vi har även kört två rutskick på avstånd och hon fixar det galant! Trots konskicksträning. Det betyder väl att hon har rätt tanke med sig förbiiiii konen och inte runt. Sånt är viktigt med mini;-)

I helgen blir det hagbygge då fåren ska växelbeta med hästarna. Ja vallningen…den går sådär. Det positiva är att hon är lydig. Det negativa att jag inte har en plan. Att hon lyder bättre är säkert för att jag läser fåren bättre nu men just avsaknad av planering känns dåligt. Har lite roliga vallträningar på gång. Hoppas de blir av:-)