Hur skriver man om nåt så vackert som min Maja? Om en hund som inneburit så mycket i mitt liv. Vars tillvaro helt byggt mitt liv och lett mig till de fantastiska människor jag idag kallar vänner. Till det liv som inneburit så mycket mer än jag någonsin trodde den där dagen i Täby C med gula tidningen i handen…den där papegojan jag skulle köpa.

Det blev en Maja. Mitt lyckokast.

Maja min kloka Maja. Hon har från dag ett varit min skugga, vår familjs skugga. Alltid närvarande och vid våra fötter. Aldrig för långt borta för en klapp. Alltid nära att slicka ens tårar när man är ledsen. Alltid i vår närhet. En riktig vän.

Och trots att hon alltid varit vår skugga lyckas hon alltid skina som den vackra sol hon är. Alltid pigg och närvarande i både handling och blick. Syns och hörs. Det är våran Maja det. I familjen har vi alltid skojat att det fattas bara att hon börjar snacka en vacker dag. En riktig kamrat som älskar att sitta och åka bil. Närvarande….alltid.

Hon var i början en svår hund på det sätt att hon till viss del var otillgänglig de första åren och även ganska hård i sitt sätt. När vi började träna agility sken hon av lycka och vi fick till ett samarbete. Vi har upplevt många vackra stunder i livet och nu njuter hon mest av att få simma i havet och vara tillsammans med sin flock.

Jag är så tacksam för dig min lilla Maja, utan dig hade mycket inte varit som idag. Mina ögon tåras när jag skriver det här för bara jag vet hur vilsen i livet jag var när våra vägar möttes. Grattis Maja , grattis mitt hjärta.

Jag älskar dig så…