Vi var och testade på en rankingtävling förr förra helgen. Det var riktigt kul och superträning för mig som förare. Någonstans måste man ju börja.

Mini är en hund som i dagsläget går jättebra på träning och kan göra tiomässiga moment men inte på tävling. Ju mer vi tävlar desto sämre går det har jag kommit fram till. Den hårda vägen. I helgen tävlade vi och hon bara varvar mer och mer för varje tävling. Men äntligen satte hon tian på metallapporteringen trots att det var som bäddat för fel då jag kastade för långt men det gick! Kändes gött så mycket som vi arbetat med hennes attackapporteringar. Fort ska det gå! Men nu gick det bara fort och FINT! Duktig hund. Då har vi bara resten av programmet kvar….

Tillbaka till rankingtävlingen. Mitt mål var att jag inte skulle kräkas på plan, och inte Mini heller. Det lyckades vi med;-)

Gjorde vårt första dk i platsliggningen då jag sa fel kommando. Sen gjorde vi varierande bra och sämre men utvecklingsbara insatser. Är riktigt nöjd med sorteringen i vittringen-tog rätt på en gång. Gick aldrig över den. Sen är jag nöjd med nedläggandet i inkallningen.

Det finns alltid en massa OM hon inte tagit mitten så..eller OM hon inte lagt sig utanför rutan osv. Men det OMMEN hjälper ju inget alls. Bara konstatera att vi har mycket kvar att träna och att den där ödmjukhetshatten bara blir större och större;-)

Känner du dig nöjd frågar många. Näe verkligen inte. Jag är nöjd med delar av det vi klarade och att vi genomförde tävlingen. Men jag är inte alls nöjd med resultatet. Att inte vara nöjd är en drivkraft. För mig. För andra kanske det är ett misslyckande att inte vara nöjd. Frågan man bör ställa sig är hur man själv fungerar. Måste man känna nöjdhet i saker eller är det ok att känna annorlunda?

Nåt som jag tror många blandar och som jag själv tenderar att tro är att man på nåt sätt skulle tycka mindre om sin hund bara för att man inte är nöjd. Man lägger in en värderingen i hunden som om den var sämre fast det handlar om prestation. Man är inte värdet av sin prestation. Hunden är ju densamma. Gräver fortfarande hål i lakanen när hon bäddar sin( min) säng…;-)