Först tävlar man, sen kärleksstund…längtar…

Viktväktarna är grymma!
Inte alls som jag trodde. Tråkigt och alldeles jätte…roligt:-) Den vi går hos har fullt hus, typ 30 pers- minst- som lydigt väger sig och lyssnar på dagens kostråd. Inspirerande!

Min största bov är identifierad! Socker heter den!  Ja inte vilket socker som helst utan det man har i tekoppen. Kom fram till att mina sockerbitar kombinerat med antalet sockerbitar jag äter per dag i samband med teintag är lika stora som mitt viktväktardagintag. Kul va?! Så den största förändringen för mig är att gå över till en sked honung istället för 3 sockerbitar. DET gör stor skillnad iom att honungen är färre points men också sötar mer än vanligt socker och därmed mindre mängd honung.

Dessutom visar vågen på minus så jag är 😀

 

”Murat har förbrukat sina dagar med förlängd sjukpenning. Han har genomgått flera operationer i halsen och vårdas nu hemma genom sjukhusansluten hemsjukvård. Han kan inte svälja än utan all näring går via en sond direkt till magen. En sjuksköterska måste vidga matstrupen två gånger per dag. Vårdinsatsen tar cirka 30 minuter per tillfälle, morgon och kväll. Om det inte tillstöter ytterligare komplikationer beräknas att Murat ska kunna börja svälja igen om 3–6 månader. Murat får inte sjukvård under större delen av dagen och han bedöms inte bli försämrad i sin sjukdom om han deltar i en individuellt anpassad arbetslivsintroduktion. Murat har därför inte rätt till förlängd sjukpenning”.

 

Man skulle kunna tro att det här är någon snyfthistoria som jag har hittat på själv, eller att det handlar om någon som tragiskt hamnat mellan två stolar. Men det är Moderaternas eget skolexempel på någon som varit sjuk väldigt länge och INTE bör få sin redan förlängda sjukpenning förlängd ytterligare. Exemplet kommer från den nya vägledning som har gått ut till alla Försäkringskassans handläggare.

Murat bör jobba på, med en slang i svalget.

(ur aftonbladet, Lisa Magnusson)

Jag har så länge jag kan minnas jobbat med människor som har ett behov av mitt stöd, min omsorg, mina händer, mina ord. Allt från psyksjuka till handikappade. Och, det finns INGET absolut INGET som kan övertyga mig om att försäkringskassans nya regler är positiva. Absolut inget!  För vet du vad, jag betalar hellre mer skatt för att folk ska kunna ”lura” staten på bidrag, kunna lura sin omgivning på allt. Bara jag vet att folk som har en jävla sond i magen och inte ens kan äta själva – ska slippa hävda sin rätt till överlevnad.

Det här handlar inte bara om ekonomi.  Det handlar om vår mentalitet som ska förändras. Vi ska bli hårdare, vi ska misstro varandra. Vi ska helt enkelt inte lita på individen. Hela vårt liv lär våra föräldrar oss att lita på dem, lita på oss själva och tro på oss själva. Hur är det möjligt att vi ska göra det om vi inte ens kan lita på att det finns någon som hjälper oss när vi har det svårt? 

Ja men det angår inte mig tänker du, men vet du vad? en dag kanske du sitter där själv med en slang i magen och tvingas ha personliga assistenter som ser till att du överlever dagen. De flesta tror att: det händer inte mig etc. Men det händer just dig och mig när vi minst anar det. Därför angår det DIG!

Och vet ni vad det sorgligaste är? din läkare ska kunna motivera varför din arbetsförmåga är sänkt. Inte att den är det. Att du är sjuk spelar ingen roll. Din läkare ska välja de rätta orden, de rätta resonemangen och förstå vilka lagar den ska övertyga. Läkarna vet inte sånt. De är experter på sjukdomar inte arbetsförmågor och defintitivt inte juridik. Vi tar det igen: Din sjukersättning ligger i din läkares förmåga att förstå HUR din arbetsförmåga påverkas. Inte i din sjukdom.

Det närmsta året ska jag driva ett fall HELA vägen genom rättsväsendet. Jag skriver året eftersom det förra gången tog exakt 11 månader för den personen att få BIFALL och den här gången tror jag det kommer ta längre tid.

Tycker man ska lägga energi på folk som är starka och som orkar försvara sig! Exempelvis de som har sina bostäder skrivna på företaget…de lurar också staten. Fast det kanske är mer okej om man är stark och rik att lura sin omgivning?

Glömde, vi slår på de svaga och stärker de redan starka. Morgondagens Sverige! Hurraaa!

I lördags singlade Jessica och jag slant om ifall vi skulle åka till Linköping eller inte. Fredagskväll hade jag varit ute och gått på isen i minst tre timmar med hundarna och Jocke o Jet så jag var helt kaputto i benen. Jess hade haft en tung arbetsvecka och onda fötter som resultat. Orkade vi verkligen?

Det slutade med klave så vi hoppade fort ur sofforna och på med kläderna, hämtade tävlingsböcker, packade in oss och alla hundar i bilen och efter att vi lämnat Majsan hos mamma styrde vi kosan mot Linköping;-)

Så spontant och impulsivt- härligt!

Vi missade banvandringen till agilityklassen men såg att A-hindret inte var med och det är det vi kan så vi hoppade över den klassen. Hoppklassen var trevlig och fartig  och tänkte att nu jäklar ska jag springa.
Under uppvärmningen började jag bli nervös och sen när det snart var vår tur så blev jag så nervös och stressad att mitt hjärta bankade. Jag riktigt kände hur hårt och snabbt det gick. Skit, så här nervös har jag aldrig varit. Det var inte roligt och jag måste jobba mer med denna bit. Usch! kändes riktigt jobbigt. På väg in till starten så sa speakern nåt om DTBK vad är det typ för nåt. Då sa jag med ett leende Danderyd Täby Bk är det..och plötsligt släppte en del av spänningarna. Jag tänkte på något annat. Tack för den störningen speakern;-D alldeles perfekt!!!!

Resultat:
+ fin startsträcka
+tog två fina bakombyten
+ bra slalom
+ bra tunnelingångar

– missade fullfölja slalomet vid första försöket
– såg inte linjen vid en passage med flera hopp
– tog däcket fint trots tunnel framför, (har missat förut)

Mina + var att jag sprang-så bra som jag kan just nu. Gjorde en bra start som håller musen på linjen. Var bra placerad till tunnlarna så det blev rätt. Stöttade henne så mycket jag kunde!
Mina – var helt klart som vanligt att det blir fel när jag inte hinner. Blev tex ett jättekonstigt byte på ett ställe och ett helt oplanerat kasst blindbyte. Märkte i smaband med det oplanderade blindbytet att hon AXAR som bara den i tunnlar. Mer än någonsin. Så där får jag tänka om tills jag blivit snabbare.

Mini är helt underbar för hon gör det jag ber henne om. Räcker aldrig finger eller kör sitt eget race. Gör ALLTID allt med glädje!
Det är min fysisk som segar henne. Då får man antingen träna hårdare och lära hunden mer självständigt söka och utföra hinder eller så förbättrar man sin fysik. Jag tänker göra båda!
 Så jag började på viktväktarna i måndags…

;.-)

När jag bloggar har jag ofta svårt att bestämma mig för vad jag vill ha ut i offentligheten. Ofta raderar jag texter. De blir för personliga, eller för ointressanta eller ja för mycket jag. Men är inte det meningen med bloggar? att man ska blotta lite av sitt liv?

Och jag har SÅ svårt för det. Samtidigt som jag har svårt att skriva tre ointressanta rader som en del gör, tämligen menlöst bloggande.

Så jag funderar då och då på frågan: vem skriver JAG för? Och jag har nog kommit fram till att jag vill skriva till de som jag inte ha daglig kontakt med samt bekantisar etc. Man skriver väl inte för sina nära vänner?, dom pratar varje fall jag med dagligen 😀 Tror dom tycker det räcker nog…hehe
Facebook och bloggar är egentligen ett så enkelt och okomplext sätt att kommunicera om vardagsstrams. Måste det vara så allvarligt, så genomtänkt? Självklart finns det några bloggar jag uppskattar och läser om jag är vid en dator just för att man kan få sig ett gott skratt eller en tankeställare eller liknande. Men när jag t.ex läser min skinnsbergskompis blogg tänker jag mig hur hon klyver ved, hur hennes omgivning ser ut för jag vet hur fantastiskt vackert det är hos henne på vintern. Och det är mysigt att läsa det. Jag får ju då ta lite lite lite del av hennes vardag. Och det är nog själva grejen för min blogg. Mina bekantisar, vänner etc får ta del av min vardag. Men där kommer ju också mitt dilemma att jag egentligen inte gillar att blogga om mitt liv. Det är för privat för mig. Så det hela slutar med lite smått och gott och egentligen ingenting:-0

Det är ett fantastiskt i-landsproblem.

Hej Bullen
Hur bloggar man om man vill ha sitt liv privat?

Mvh Anonym

I vårt skafferi finns typ en miljon tillbehör såsom pasta, blgur, ris etc. Men inget att äta till. En matåtervändsgränd..

Häromveckan glömde någon att stänga frysen så alla proteinrika tillbehör tinade och hur gott är tinad lax som luktar urk? Detta ledde till att vi idag, när det var – 132 grader(!!!) och helvetet nästan frös, endast hade tre val. Ja lite glad ska man vara av att man hade VALmöjligheter men ändå.  Det första var att springa till pizzerian, det andra var springa till mataffären, det tredje var att laga eget av ingenting.

Med tanke på att jag är inne i en vågarvägragilladenhärförbannadevintern så valde jag att trolla lite! Orkar inte, vill inte gilla klimatet just nu.
Se där..plötsligt slank det fram lite pasta, en påse frysta egenplockade kantareller, lite mölk och lite mjöl och vips hade vi en kantarellpasta som jag spetsade med ingefära och lime. Det tar bort den där jobbiga smaken kantareller ger. Blir supergott!
Efter en till kylskåpscheck insåg jag att vi knappt hade grönsaker heller. Några minikörsbärstomater, lite morötter och en squash! Skivade långa remsor med potatisskalaren, skar tomaterna, lite salt, lite olja och ja lite koriander!
Och vet ni vad, det blev en riktig smaksensation! Så himlans gott!

I övrigt sitter jag här och är irriterad över min hemtenta som ska in om 16 tim och 35 minuter… Piggade upp mig lite med två avsnitt av Paradise Hotel. En helt sjuk och dötrist dokusåpa som precis som det trista Våra bästa år, piggar upp en frusen, irriterad tillvaro. Dom är så påhittiga dom rackarna att man blir alldeles varm inombords.

Fattar ni att det är kallt ute och att på nåt sjukt sätt så fattar hundarna att det är superkallt och kräver typ ingenting?? en efter en ligger uppochner och bara njuuuuuter av att lata sig. Dom har ro i kroppen och laddar batterierna;-)) 
Visst låter det som en perfekt uppladdning inför agilitytävlingen den 16…

;-))

Allvarligt, är det såhär kallt och frussigt så stannar jag hemma i min kokong!