I Mijas blogg förs en intressant diskussion om arrangemang av agilitytävlingar. Jag spånader vidare!…
”Jag tycker fortfarande att det är orimligt att kalla till banvandring motsvarande klockan sex på morgonen.
Det ”lustiga” är att när MYDOG för några år sedan inte slutade förrän till midnatt då skrev massor av folk att det var orimligt. Och det fick de göra… Det handlar som vanligt om diskriminering av oss som är piggare på kvällen än på morgonen. Det är nämligen mycket finare att vara morgonmänniska…
Om ni tycker att det är helt ok att en tävling håller på till klockan ett på natten också (?) så håller jag med om ert resonemang.”
Den sista meningen kändes viktig. För Mija har en poäng som känns viktig att utreda…
Som både natt OCH morgonmänniska (om sömn infunnits innan) *ler* så vill jag veta förutsättningarna när jag anmäler mig. Om inget annat står i inbjudan utgår jag från praxis dvs att det är en dagtävling med allt från tidig (start) morgon till sen (slut) eftermiddag. Det jag däremot skulle blir brydd över är om jag anmäler mig och det sen visar sig att tävlingen startar kl 15 och håller på till 23. Detta eftersom praxis för mig är dagtid och då skulle nog min planering påverkas av att tävlingen börjar sent och håller på till sent.
Gällande att stå mellan kvantitet och kvalité borde egetnligen inte vara så svårt. Alla vill arrangera bra tävlingar och alla vill få många tävlingsmöjligheter. Eller?
Kruxigast är nog just att man som arrangör inte vet hur många som tänker anmäla sig.
Exempelvis..nästa år tänkte vi kanske göra en kul grej på vår klubb som garanterat kommer gynna agilityfolket men vi är nya som klubb i arrangerandet men med en handfull erfarna, men vågar vi göra det?
Vi vet ju inte hur många som anmäler sig och vi har nog erfarna funktionärer som räcker till en lagom stor klass i dagsläget. Vi är nog alla ense om att för att en tävling ska bli bra behöver man inte bara bra folk runt och på banan utan även i köket, i parkeringen etc. Det är helheten som gör tävlingen tycker jag.
Ska möjligheten till tävlande begränsas pga arrangörssvårigheter (mindre klass som resultat) eller ska den begränsas med risk för för taskigt arrangemang (och klagomål) men många startande?
Någonstans behöver vi alltså bestämma oss för:
- Vad är praxis för en tävling?
- Vad är viktigast? Kvantitet eller kvalité på arrangerade agilitytävlingar?
- Hur långt är vi beredda att resa för att få tävla? för ju fler som arrangerar destor större chans borde det -generellt- vara att tävlingen är närmare.
Vad tycker vi egentligen?













