Fick lust att träna Majsan lite och hon var riktigt duktig igår! jessica och jag bestämde att vi ska köra lite tävling för tanterna på hemmaklubben senare till våren. Hon kommer faktiskt ihåg en hel del. Ska vi äntligen ta vårt första pris nu när hon är gullig mot folk ??
Blir helt på hennes premisser eftersom hon har sin rygg att vara försiktig med och jag vill att hon ska ta det lite lugnt för det är ju lätt om man heter Maja… Vi får tänka på helheten och inte på detaljerna. Inget fokus på snabbhet utan bara ren skär GLÄDJE! Det är därför vi ska träna för att tävla.

Hon får haka till Kungsör och vara med och träna tycker jag! Blir roligt!

Tränade lydnad idag och kom fram till en mycket viktig slutsats som påverkat vår träning stundtals. Nämligen det faktum att min agilityhund ser allt som står på plan som potentiella objekt att springa till. Hon har ett sånt enormt drag ut mot saker att det är på gränsen till besatthet ;-)….jag min dummer har trott att det är eye-låsningar men jag vet nu precis vad det är. Jag har ju för fanken lärt henne att fokusera på hinder i starterna och inte ha ögonkontakt. Klart hon söker hinder och tror att det beteendet ska leda till att hon får ta det. Hon har ju fokus och letar linjer. Bara i fel sport;-) Detta visar sig nu när hon tänt till på lydnad och är het på att få sticka till rutan eller hopphinder eller en apport, ja då fokuserar hon stenhårt. Hon tror hon gör rätt. Efter ett knepigt pass förra veckan med mycket ”stirrande” på saker bestämde jag mig för att ta tag i saken och fela henne under dagens träning men när det inte kändes som om hon förstod varför jag gjorde det (vilket hon normalt gör) så kom jag fram till efter  diskussion med Jessica att det är sättet jag lärt in hinderfokus på som skapat detta problem. Så, nu gäller det då att träna om detta och under en period ska hon inte ha förväntan på ”objekt” på plan utan endast göra ingångar mot dom och ställa upp, kontakt och belöning. Dvs motsatsen till agilityträningen. Är dock glad att jag förstått detta i ett tidigt skede så jag kan få henne att förstå vad hon ska göra i lydnaden.  Hon vill ju faktiskt göra rätt och hon tror ju detta är rätt så jag är säker på att vi ska få rätsida på detta. Vi fick ju resultat på vår intehaförväntanpåagilityträningdrive tidigare i höstas då det inte gick att överhuvudtaget kunna träna lydnad på apellplan. Kunde ju finnas något agilityhinder man skulle söka sig till.
Besatta lilla söthunden *hjärta*

Positivt idag är att rutan börjar bli normal igen och att det inte var jag som ställde ut den;-) Moahahahhaha!
Vittringen gick fint och det andra övningarna ok. Fotgåendet kommer bli mycket bättre när hon lärt sig vad hon ska göra och inte göra. Är det fot är det fot och ingen förväntan på annat. Måste också lära henne långsam marsch utan baken hela tiden på väg ner. Lära henne att det är en gångart också;-) Sjukt mycket man har att träna. Jag som tänkt köpa en valp i år eller nästa, hur ska den tiden räcka till?!

Idag blev det agilityträning i ridhuset och det var alldeles underbart att vara igång igen! Hon satt som handsken i handen och var väldigt följsam och nogrann! Körde slalom mot väggen och hon missade första men sen satt det fint. Bakombyten och ut efter slalom samt en del ta rätt tunnelingång övningar samt staket i makaron velondrom. Det var liksom inte bara en gasad hund utan en med kontroll. Härlig början på säsongen! Man blir fan lycklig av att träna agility med henne. Åheja vad träningsgruppsfolket utvecklats då! Skitkul att se hur duktiga alla är med sina hundar. Tänk vilken fantastisk agilitygrupp vi har!
Vi avslutade med en gemensam promenad och lite surr kring Boxholmshelgen vi planerat in framöver. Ser jag fram emot!

Den här veckan blir det mycket jobb för att förhoppningsvis kunna sticka till Kungsör och träna lydnad med ett blandatkänt/okänt gäng på torsdag! Hoppas! Det vore kul!

Vilken positiv blogg det blev, men sådana behöver man också ibland!

 

Har du 20 min över, se dessa. Intressanta även ur hundperspektiv..

There are two kinds of people in the world . . .

Those who make your life easier — and those who make it harder.

Those whose presence helps you perform better — and those whose presence makes you do worse.

Those concerned about doing the work — and those concerned about getting the credit.

Those who leave you feeling up — and those who leave you feeling down.

Those who simplify — and those who complicate.

Those who listen when others are talking — and those who wait when others are talking.

Those who give — and those who take.

Those who last — and those who fade.

Which are you?

Källa: http://www.danpink.com

Tänk att jag inte har något speciellt bokat i helgen. Och knappt heller de närmaste veckorna och kanske till och med månaderna. Förutom lite kurs och annat smått och gott. Från att ha haft nån ledig helg som överraskningsmoment då något blivit inställt till ingenting alls bokat. Och det känns faktiskt, rätt så skönt? Jag vet, mysko. Eller hur?

Jag hoppas solen skiner i helgen för jag skulle vilja orka vara ute mycket. Kylan är inte min vän. Alls. Dessutom hatar jag att träna hundarna när det är kallt ute. Får ågren över att dom inte är tillräckligt varma osv. Sluta ha ågren Morales. Det går nog bra.

Funderar över vad man gjorde innan man köpte hund? Och sen funderar jag även hur livet kunde ha sett så annorlunda ut om jag köpt den rasen jag önskade mig men absolut inte fick. American staffordshire terrier. Tror inte jag hållit på med agility och definitivt inte vallning 😉  Tänk att jag föredrog tjocknosar och tyckte Majsans nos var så smal och avlång. Näsig sådär. Idag finns det inget jag hellre vill ha än hennes mjuka svarta näsiga nos *kärlek*

Allt hade kunnat vara så annorlunda. Hela min tillvaro egentligen. Tänk, jag hade nog aldrig bott med Jessan då och tre underhållande tervar som man saknar när dom är borta. Eller hade min chef ens haft en bc blandis om hennes son aldrig träffat Maja och önskat sig en likadan? Och sen andra hundmänniskor som sedan blivit riktiga vänner och inte bara träningskompisar. Våra vägar hade nog aldrig korsats annars om det inte varit för ett gemensamt intresse för andra nämnare finns inte. Förutom dom man skapat.
Däremot hade jag nog haft en pojkvän tror jag, för jag skrämmer bort alla;-) mitt ex var livrädd att Maja skulle äta upp hans son. Lyckat. Inte alls. Vi gjorde slut kort därefter.
En annan kille dejtade jag ett tag men jag tror nog Maja fick ut mest av den relationen för hon fick korv i varje gatuhörn där det stod en korvmojje. Jag själv fick bara omysiga elvispiga kyssar. Nä inte spännande alls. Men han gillade vovven och hon korven.

Jag tror att om jag aldrig fått in Maja i mitt liv hade jag bott kvar i Australien. Eller nåt annat land. Jag var sugen på studera antingen i Sydafrika eller i Kanada. Jag hade ju en resväska monterad där bak;-) Kollade till och med upp universitet i Kanada. Sydafrika kändes som för mycket projekt. Inte helt lätt att leva där tror jag speciellt som utlänning. .

Men jag saknar tjejerna mer när jag är bortrest än vad jag saknar att resa. Så långresor utan tjejerna får vänta tills jag blir pensionär. En pigg sådan!

Idag slutade Jessan tidigare än vanligt, solen sken och det var som upplagt för en härlig promenad till skogs och lite lydnad innan mörkret kom.

Efter vår härliga promenad med känslan- måtte vi slippa se en till snöflinga falla från himlen i år, så stannade vi till på klubben för första gången på evigheter.

Jag hade planerat köra lite kedjor, gör det för sällan. Samt lägga in lite nya saker.
Började med att låta Jessica ”preppa” plan med både belöningar och koner. Mini var överlycklig och gick ett urkasst fritt följ, fattade inte rutan alls utan såg ut som ett galet gapande frågetecken, inkallning med ställande var ok bara då jag gjorde en kommandomiss som gjorde henne osäker, tack och lov gick det jag tränat mycket på senaste tiden alldeles UNDERBART-fjärren!

Gjorde om liknande kedja igen med en helt annan attityd i fria följet dock fortfarande absolut inte bra, och fortfarande ingen ruta i sikte ;-), bröt och gick vidare då det var första gången någon annan lagt ut rutan åt oss och hon fattade verkligen ingenting. Tjänar inget på att skicka fler gånger och göra massor med fel. Hon fattade helt enkelt inte nu och det blir till att träna mer ruta som redan är uppställd. *slår min skalle mot väggen som inte tränat mer på det redan i inlärning-dum dum dum* Vi har dock tränat rutan en gång på mycket länge och då satt det som ett smäck. Idag hade hon mycket fin attityd till allt men rejält gasad över koner och allt roligt (tror min lydnadskorg störde henne massor idag ?) som gjorde henne ovanligt okoncentrerad. Inkallning utan ställande gick bra för den nivån vi är på just nu. Ingen tendens att ställa sig själv. Hon har förstått att kommando stå i betyder att jag ändrat mig just den gången bara. Nu gäller det att hålla i det och balansera belöningarna och behålla lyhördheten till min röst.

Sista fjärren var helt klart en tia och den tänkte jag vara lycklig över resten av kvällen!

Jess tränade även Snokken i framförgåendet och ff-sändandet och det börjar arta sig. Vi håller på pysslar lite där med delarna. Kommer bli bra det där! Snokken är så fin den lilla räkan. Extremt arbetsvillig men väldigt sneaky;-) hur nu det går ihop. Hihi. Och hon älskar sin boll..

Nu ska jag väcka Askungen och planera lite skojigheter;-)

 

 

 

Hade en lustig kväll.

Först ställde jag in den planerade agilityträningen. Typ årets första och första på flera månader..Väldigt oplanerat och kanske jättedödstrist kändes det som till en början. Men sen kom flaxen farande….

Istället för träning tänker jag vara vuxen för en gång skull och faktiskt göra saker jag skjutit på. Som att köpa foder till Mini Von Knas. Åka till Bromma Zoo är kul när man väl är där men knappast resan dit. Jag är lat. Jag vet. Men allt som inte är norr om stan kräver nästan övernattning. *fniss*

Började min tursamma färd med att ladda inför en masterfight på Elgiganten då jag saknade kvitto för min just nu helt störda mobil som bara kräver kod hela tiden. Men, killen i kassan visade sig vara en riktigt schysst och HJÄLPSAM filur och vi lyckade lämna in min lur på lagning! Helt underbart, utan kvitto. För det fixade han fram. Vilken kille! Tackade honom stort sen för att han varit så hjälpsam och snäll! Tack ELGIGANTEN!

I gengäld fick jag en lånetelefon från stenåldern som egentligen skulle behöva lämnas in den med för att få en ny lånetelefon. Men det är en annan story;-)

Flaxade vidare till Djurmagazinet där jag tänkte reklamera Minis Obtrack som gått sönder i sömmarna och i tyget. Majas är äldre, mycket äldre, men i väldigt fint skick ändå. Konstigt att denna är så paj.. Tjejen i kassan såg ut som hon ville mörda mig och jag förstod inte varför. Men klart, en reklamation när det är + 5 ute, ja det kanske inte var så smart. Men jag hade å andra sidan precis hittat just det kvittot i min kamp om att hitta mobilkvittot. Så det var bara slumpen att jag just nu överhuvudtaget hade detta kvittot. Hänger ni mer?
Plötsligt fick jag alla pengarna tillbaka och jag såg ut som ett frågetecken????
Hade tänkt mig en lagning eller ett nytt täcke. Men pengarna åter? ok. Helt okej faktiskt.
Tack DJURMAGAZINET!

Sedan fortsatte turen med 50 % på Eukanuba på Bromma zoo, massor med extrapriser på Coop etc etc. Vilken skön kväll där allt bara flyter på och man har hela världen MED sig.

Som toppen på allt lyckades jag pricka rätt i tid med Jessica och tervarna så vi kunde gå sista nattiskissen tillsammans.

Tyvärr hade Coopkiosken stängt, annars hade jag köpt mig en lott…

http://evabodfaldt.com/kurs.asp?intCourseID=111

Ha ha apropå längre höger ben…vi var ju till kiropraktorn igår. Jag är ju ett hopplöst fall, det vet jag sedan innan, men jag har glada nyheter för båda brudarna.
Majsan har ju sin spondylos och kommer alltid ha lite spänningar i det området, däremot rörde hon sig mycket bättre och vår stretching och massage har givit mycket god effekt! Så lycklig för min Majsa som ena sekunden vill bita av Evas näsa och i nästa kela ihjäl henne som tack för behandlingen. Är så tacksam för dessa människor  som hjälpt mig med Majsan som inte alltid är så medgörlig eller trevlig mot folk som vill ta på ställen det gör ont. Har lärt mig massor om massage och hundens kropp av Carina och hon lärde Maja att det faktiskt finns folk som lyssnar på hennes signaler. Eva visade sig vara precis så duktig som rekommendationen sa;-). Majsan diggar henne stenhårt nu och är jätteglad när vi ska dit. Fler besök blir det men med längre mellanrum nu. Bäst av allt är ju att jag passar på att få behandling själv varje gång. Carina är massör på humansidan från början och likaså Eva kiropraktor på humansidan. Deras händer är magiska……..say no more. Värsta reklamen men jag tycker faktiskt att bra människor förtjänar det! Vi har ju testat några om man säger så;-)

Till det roliga, skojade ju om att fråga ifall Minis framhögra ben är längre. Visade sig att hon var lite spänd i triceps på vänster sida vilket gjorde att hon inte sträcker ut den helt. Lite massage och stretching skulle korrigera det lätt. Komiskt tycker jag för det är knappt synligt och jag har inte sett det förut mer än när vi tränat fjärr här hemma.
Efter en mycket noggrann genomgång konstaterades att Mini-Bus är vädligt mycket HEL och inte har minsta känningar någonstans. *lycklig*
Så nu är det bara och tuta och köra vidare som vanligt. UNDERBART!!!!!