För trött för att blogga egentligen men känner jag vill ha det här nedskrivet för mig själv. Gillar att kolla tillbaka.

Körde elitprogrammet idag, så mycket som vi kan av det. Stort sett så är det konskick som inte är klara samt inkallning från rutan som behöver tränas. Givetvis gruppmoment också. Resten ser rätt bra ut helhetsmässigt. Idag gjorde hon spikraka och fina ingångar efter hoppapport och det glädjer mig att hon är nogrann. Vi jobbar också självklart med apporteringstempot;-) finns alltid saker att greja med…

I lördags var vi påssbk och hejade på klubbkamrater/fd kursare och det blev man lycklig av! DTBK rockar! Mysigt att träffa alla, även gamla agilitybekanta. KUL!

Mini fick sig ett lydnadspass när de hade banvandring på två banor. Tänkte det var lagom nivå på störning med tanke på att hon släpade mig från bilen. Sen insåg den lilla sötnosen att vi skulle träna lydnad och det gick hur bra som helst. Vi körde frivilliga ingångar, ff, fjärr (som var lite svårt men det gick bra) inkallning med ställande (fast bredvid) och hon var fokuserad på MIG!

Försökte träna lydnad på långt avstånd från agilitybanorna i västerås för nåt år sen och det gick illa…vilken skillnad från idag! Snacka om att beteende och känsla verkligen går att modifiera. Med tid.

Min hjärna börjar nu förstå att det kommer att gå fint-det vi utsätter oss för. Har jag inte det i mig själv, varför skulle Mini tro på mig eller ens följa mig? Sen försöker jag vara genomtänkt och då finns inget utrymme för egna idéer från små piffiga colliebusisar;-) som agerar själva annars. Tänkte idag att fasiken vad mycket mentalspöken som poppar fram ibland. Dåliga tankar om att det när som helst blir skit igen. Jag får inte tänka så. Men dom är på väg bort. Som tur är. Varje gång vi klarar saker växer känslan av samarbete.

Så det jobbigaste av allt vore ju om det sket sig på tävling så jag funderar faktiskt på att anmäla till en?!
Hon har nu klarat den värsta störningen för henne och om det går illa med ff så vet jag ju att vi är på rätt spår. Vi kan bara vinna ännu en bra tävlingsupplevelse och få info om hur vi ligger till. Eller hur?

 

 

 

 

 

Nu när jag ändå känner mig laddad för att ta tag i andra brister än de vanliga 😉 så tog vi idag tag i nästa projekt. Apportering. Mini gasar ju ut och hinner inte alltid bromsa. Med mindre fart har hon ofta fina apporteringar. Men hon förstår inte helt att man måste bromsa för en tia;-) hon är mest bara glad!

Jag har testat mycket men inget har känts bra eller funkat. Tips och idéer mottages tacksamt;-)

Idag råkade jag lägga apporten i runda lådan vi tränar konskick med och vips växte en idé. Jag behöver ju få henne att tänka broms. Vilket jag får här. Se filmen. Ska testa detta i några veckor och se om det är hållbart. Fördelen är att hon inte kan fibbla med apporten, ramla över den etc utan att hon förstår sammanträffandet vilket hon annars sällan gör och då blir hon av med sin belöning;-) och då lär hon rätt fort börja förstå om jag känner henne rätt. Hon blir ju liksom aldrig brydd över att nåt blir fel utan gör lika glatt om samma igen. Ändrade kriterier förstår hon dock mycket väl. Nackdelen är att det är ett hjälpmedel och den behöver arbetas bort. Dock älskar jag hjälpmedel och är van att träna bort dem så det ska inte bli ett problem. Fördelen är att lådan kan skalas bort med en platt target för att sen försvinna och sen ligga under. Den kan jag visa henne sen.

Frågan är bara om det tänker fungera med denna metoden. Vi får väl se. Fortsättning följer….

Konskicken gick fint idag. Jess har fortsatt hjälpt mig att tänka här och vi har laborerat. Nu håller vi på att få henne att välja rätt och ha ”sunda” tankar med sig in i momentet. Att lyssna är viktigast. Ibland tappar hon bort sig men för det mesta går det åt ett bra håll. Hela runda tanken har försvunnit och det är super för det varvar henne. För mycket agilitytänk. Då går hon igång i fel läge liksom.

Imorn ska vi på agilitytävling då hagbygget blev inställt. Ska bli superkul att se kursare (numera aktiva klubbkamrater)  köra sina fina hundar. Jessica ska tävla tvåan och jag ska fortsätta träna lydnad i agilitymiljö. Nu ska jag betinga den miljön med lydnad. Jag hoppas hon är redo för det. Tror det.

Nu tänkte jag skriva en till sån där positiv blogg. Ni får ha överseende;-)

Har tidigare skrivit om våra problem och nu känns det väldigt kul att de beteendena börjar bli nya goda vanor istället för ovanor.

De sista träningarna har hon klarat att träna nära sin kära snokken, bredvid helgas pappisar som kör agility, näsövningar bredvid agilityhundar som springer, ff på agilityplan. Och störst av allt, igår gjorde vi gruppmoment bredvid agilityplan med hundar som sprang. Inte ett ljud eller upphetsning. Några ggr fick jag påminna henne om vilket håll huvudet ska vara åt 😉 men sen gick det kalas! Trots att hon tittade lite så blev det som sagt ingen aktivitetshöjning- vilket är det primära! Man riktigt ser hur hon trivs i den nya känslan hon väljer att fortsätta vara i. Gulligaste mini. Jag har många ggr tänkt att vi ska lägga ner lydnaden eftersom det är i ff  det synts tydligast. Men jag är väl för envis…

Vi har även kört två rutskick på avstånd och hon fixar det galant! Trots konskicksträning. Det betyder väl att hon har rätt tanke med sig förbiiiii konen och inte runt. Sånt är viktigt med mini;-)

I helgen blir det hagbygge då fåren ska växelbeta med hästarna. Ja vallningen…den går sådär. Det positiva är att hon är lydig. Det negativa att jag inte har en plan. Att hon lyder bättre är säkert för att jag läser fåren bättre nu men just avsaknad av planering känns dåligt. Har lite roliga vallträningar på gång. Hoppas de blir av:-)

Efter vår förra träning (med Jess) hade hon varit gulligast i världen och funderat kring vår träning. *Gulle* Och som vanligt behöver vi diskutera lite högljutt, bli oense och sen jävligt ENSE! Det är vänskap på hög nivå!
Det slutade med att vi ändrade på placeringen av konan som numera är en punkt hon ska passera precis som rutankonen men aktivt lyssna på kommando. Ännu mindre fokus på att runda kon. La även in ett ”spring till kon kommando” och avslutade med ett ”matta” som betyder stå enligt mitt kriterie. Så som jag lärt henne med lådan-helt om STÅ. Det var hur kul som helst, ni skulle sett. Jag och Mini i spöregnet med Jessica bredvid sittandes i sin bil med fönstret neddraget!

Sen slutade det regna och vi passade på att få hjälp med utläggning av apporter. Blev en oplanerad betingning av första apporten som läggs ut som den hon ska ta och det verkar passa henne bra. Än är det lite svårt att följa kriteriet när den läggs ut-ibland men då säger jag bara ”matta” så ställer hon sig som vi bestämt;-). Den stora fördelen med att inte ha ”stå” anser jag. För oss alltså och med nya placeringen av kon försvinner tanken om att runda helt bort från hennes runda tankar;-)

Samtidigt tjafsar vi inte om vägen till konen och det känns som en win-win för båda. Underbart.

Igår kom även ”våra” får som Emma fixat så bra med, till sitt nya hem! Nu står det ett gäng svarta och ett gäng vita. De vita som är våra är mix mellan dorset och päls. Verkade vara ett harmoniskt gäng. Jag bara älskar får och det är så mysigt att bara vara bland dem. *Myser*

Konskick-en variant under inlärning

Vissa lydnadsdelar tycker jag är svåra att ta ur momentet och generalisera till själva beteendet och inte situationsbeteendet. Alltså ett beteende hunden kan om det står tex. en kon där.

Jag vill kunna ställa dit något annat och hunden ska göra samma beteende. Då har den fattat. Säger jag ett verbalt kommando ska den även gälla lika mycket t.ex. runt ett fotbollsmål som runt ett hopphinder. Just vad gäller konskicken har jag haft svårt att få till en rak tanke utan att hon tänker runda:-D. Vilket inte är konstigt alls, det tar bara lite längre tid eller så får man hitta på nåt annat.

I vårt fall använder jag mig av en färdighet hon har sedan innan. Stå med bakben på en rund låda i balans mot mig. För är hon sned korrigerade hon sig själv och tog upp bakbenen (första passet).
DVS hon förstod direkt att det var balansen mot mig kl 12 som var viktig. Nu kan lådan stå fel och hon ställer sig ändå kl 12 mot mig även med bakbanen. Mini har bråttom och antar saker i förväg ibland och jag är en fartnörd som inte vill dämpa heller. På detta sätt kan jag på ett väldigt tydligt vis förklara vad jag vill dvs. att hon ska stå med HELA kroppen vänd mot mig, även bakben. Det är så gulligt, för det blev så TYDLIGT för henne just biten med bakbenen *hjärtat*. Vi har tidigare kört bilmatta som target men hon greppar inte att det gäller hela kroppen. Skulle inte jag heller gjortJ

Vi har kört två korta pass. Första passet var jag mestadels framför lådan och konerna med henne i varierande avstånd. I detta pass kom vi direkt upp på att jag kunde stå på 4-5 meters avstånd med bibehållet kriterie. Jag tror det här kan bli ett kul sätt att fila på momentet utan att det är konen hon fixerar vid och det blir helt utanför momentet också om man vill. Jag kör medvetet med flera koner.

Nästa pass ska jag lägga in föremål runt om. Samt ta bort hjälpmedlet något skick eller så.

Här kommer en liten filmsnutt.

 

Haft en riktigt dålig dag. Känner mig hela tiden orkelös och trött. Har knappt orkat träna och då är det illa. Men så kände jag för att rensa tankarna lite ute vid klubben. En promenad orkar man alltid. Man ska inte träna ibland när man känner såhär. Men efter promenaden gjorde vi det ändå. Mini såg så lycklig ut att jag tog mitt block och satte mig för att planera. Inte ens det har jag haft inspiration till…fick inte ner nåt alls. Kände mig tömd på tankar. Gick ner på plan. Gjorde en övning jag haft i tankarna som eventuell konskicksträning. Bara en tanke jag haft men inte riktigt trott kunnat funka i praktiken och inte lagt energi på.  Wow! Det blev hur bra som helst! Ska filma i helgen så ni får se. Jag vet nog en som kanske kommer digga det om jag känner henne rätt;-)

Godnatt!

Har haft dåligt med tid att uppdatera bloggen. Både jobb och privat är det mycket att stå i. Vi har dock hunnit träna med norrortsgänget förrförra veckan. En heldag hos Anne! Hela gruppen har i mitt tycke mycket fina hundar med bra kvalitéer. Olika delar att jobba med och det är givande att se olika typer av hundar och lösningar.

Mini och jag fick köra igenom elit ff. Lite pirrigt med tanke på att vi aldrig gjort språng mer än rakt fram men det fixade hon fint ändå. Lite studsigt blir det men hon hänger med. vi har kolossalt dåliga halter;-) men jädrans vad rakt hon gick den dagen;-)
Vi kollade även igenom vittringen som Anne tyckte var en tia! Kul att höra när man laborerat en del med just aktivitetsväxlingen på vittringen. Nu var det bara vittring och inget före men ändå visade hon en bra förståelse och inget tugg och snask! Tummen upp! Det håller i sig.
Zätat körde vi också och där kollade vi igenom hur det såg ut. Nu i veckan har jag jobbat med att förbereda henne på z efter ett ff. Vår förberedelse funkar redan nu rätt bra. Hon har hyfsad koll när det är ff och när det är z. Zätat i sig gick över förväntan. Tävlingsbart men inte så bra som jag vill!
Lite inkallning med ställande hann vi med och hon har svårt att stanna utan något steg. Bra läggande och bra tempo. Dock har hon grejer för sig när jag lämnar henne och det fick vi bra tips på hur vi ska jobba med det. Redan nu syns en skillnad! Toppenbra!

Jag blir alltid så inspirerad av Anne och norrortsgänget! tack alla goa!!!

Nu har jag börjat gå ur min tankebubbla och satt igång ordentligt med hur vi ska få till hållbar och kul träning!

Vi har även lyckats träna lydnad med grymma agilitystörningar och ett pass där Snokken tränar bredvid. Mini hade full koncentration mot mig och jag kom inte på det förrän i efterhand att -oj- min lilla Mini klarade den svåraste störningen av dom alla! Snokken!

Imorgon blir det en intressant förmiddag för då ska jag hålla en workshop för blivande allmänlydnadsinstruktörer. Omvänt lockande (som jag ser på det) med fokus på värde för känsla-rätt val-och stadga, ska huvudämnet bli.
Svårt, att träna för rätt känsla, då är stadga mycket enklare, men mycket intressant och man kan ju utveckla det hur långt som helst. Jag hoppas kunna inspirera gruppen att använda tänket i sina allmänlydnads och framförallt valpkurser! Jag kör det på mina förberedande kurser men det är svårt att förmedla tänket för människor som oftast är nya på hund. Detta gäng är ju vant hundfolk så det blir spännande att se reaktionerna och om de hittar på nya användningsområden. Min svåraste uppgift blir dock att hålla mig konkret och inte bli för flummig. Det är inte alltid lätt att förmedla nåt man gör per automatik på ett förståeligt sätt;-)