Nu kan man väl säga att sommaren är över…fast den kom aldrig riktigt, eller hur?
Vi har mest ägnat oss åt att återställa huset efter renoveringen. Packa upp och rensa bort…nu börjar saker falla på sin plats och nästan alla lampor hänger i taket 🙂 vi har t-o-m en hundgård nu. Vi ska bara börja använda den också haha…

Vår längsta utflykt har väl varit till Norge för att kolla lite hanhundar och spännande irländska importer. Det var jätteroligt. De har ju andra möjligheter att importera i Norge vilket gör att där, tycker varje fall jag, finns en annan variation av bordercollie.

Hundarna mår bra. Maja gick ju bort i somras nästan 15 år gammal. Saknar henne massor men hon var gammal nu och trots att hennes hjärna fortfarande skulle med på alla aktiviteter så orkade inte hjärtat mer. Puss min älskling, du är saknad!

Bullen har varit på äventyr och kan numera titulera sig som guldmedaljör i 6-spann på barmarks SM som ägde rum i Falun förra helgen. Det är superduktiga Helen Wibom som körde ett rent bc-spann i helgen och all träning gjorde susen! Stort Grattis!!!!! Grymt!!!

Nij har varit här och haft clinics. Muffin var inte tänd och träningsbar ännu. Så det blev inte så mycket mer än att jag väckte lite lustar. Flera av valparna deltog eller gick som åhörare. Upplever att behållningen varit större om man haft kursen typ nu 🙂 Kajsa tände sent så det var en chansning men kul hade vi och det var roligt att träffa valparna som numera är ståtliga unghundar! Lilla Puma som brutit benet var på plats och peppar peppar verkar rehab och allt efteråt se bra ut!

Jag själv går fortsatt i väntans tider och nu är det väldigt lite kvar..jättekul och jätteläskigt. Kajsa har stenkoll på mig och är som ett klister…älskling.

Må så gott i höst!

Mamma Kajsa har varit bästa mamman!

Valparna har gett sina ägare en del gråa hår men alla är nog överens om att dom är väldigt nöjda. Jag själv behöll ju lilla Muffin som verkade annorlunda mot dom andra. Saknade energin och gnistan som en valp ska ha och eftersom alla som köper är för arbete och tävling vill jag inte sälja nåt som känns lite trött till någon…tänkte att hon får stanna så får jag se hur hon utvecklas…men den lilla pippin visade sig ha en elak bakterie i magen och hamnade på dropp akut inlagd då även hjärtat börjat påverkas. Dagen efter fick jag hem en riktig valp. Pigg som en mört och fylld av energi..

Alla valparna kommer få sina egna sidor så fort ägarna skrivit ihop nåt om dem. Alla har fått jättebra hem och jag är så glad att de blev era kompisar. De håller på med allt möjligt, specialsök, vallning, lydnad osv. Jättekul!

Om några månader kommer vår första människokull 😉 Jag är nervös och har väl mer eller mindre stuckit huvudet i sanden. Som en struts. Glömmer bort graviditeten men det börjar bli lite svårt att göra nu när man inte kan ligga på mage eller har svårt att böja sig ner HAHA!

Må gott!

 

 

I helgen är det bara 3 v kvar tills Kajsa och Totts puppar föds😍.
Kajsa är stor redan nu och verkar må jättebra. Sprickfärdig!
Hon blir nog en bra mamma. Ska bli intressant att se vem som blir lektant här hemma😁 Bullen? Mini?

För några veckor sen gick vi kurs för Diana Samuelsson. Det var super! Blev så pepp! Kajsa och Bullen kommer få roligt nästa år för då ska det bli mycket träning och tävling!

Livet lunkar på och vi trivs fortfarande så bra på mörkö..jag vill aldrig flytta från ön. Har ordnat med jobb och lärt känna folk. För några veckor sen var älskling och jag i Paris. Åh vad mysigt vi hade. Dit åker vi igen!

Ha det gott!

15 oktober, 2014…
Jag började skriva en blogg med rubriken ”Kärleksförklaring till hunderiet”.
Den blev av olika anledningar varken klar eller publicerad. Någonstans där bland allt som hänt och alla vändningar-både bra och sämre- tappade jag gnistan. Inget speciellt hände med hundarna-dom mår fint- de har inte tappat gnistan- det kan jag lova.

Den senaste tiden har jag studerat och där har många tankar väckts genom härliga föreläsningar från riktiga inspiratörer. Egentligen helt andra ämnen men som i rätt tid korsar mitt livs väg och fått mig att reflektera igen. Lusten och suget har stimulerats. Jättehärligt! Jag har reflekterat över saker jag glömt. Reflekterat över saker som givit mig nya insikter. Saker som jag tagit för givet. Saker som egentligen är viktiga för mig men som tappat sitt värde. Saker jag älskat.

Några reflektioner och tankar- både egna och inspiratörers!

Hjärnan är en muskel. Hjärnan gillar därför problemlösning för då får den chans att växa. Vi borde då känna-tack, ett problem, nu ska vi träna!

Att memorera med känslor tror jag hundar gör i större grad än vi tror. Vi underskattar hundens närvaro och medvetenhet. Jag tror bara inte den ser ut som vår.

Tankar om JAG-stark och JAG-svag.
Hur stödjer och stjälper min egen förmåga mig själv?
En JAG-svag person säger att den får så mycket tillbaka. Den behöver bekräftelse. Den vill möta positiva saker och stärka sig genom andra.
En JAG-stark person vill ofta leverera snarare än att bli bekräftad.
Tänk noga och var ärlig mot dig själv…varför tävlar du? Varför tränar du hund?
Sätt det i relation till JAG.

Det svåraste är att ansvara för träning av en individ som inte kan klaga. Verbalt.

Acceptans. Acceptera att en del individer aldrig kommer att förstå. Det är mitt ansvar att acceptera.

Att acceptera och- förstå vad den andre inte förstår. Det är en gåva.

Konsekvenser, hur stort konsekvenstänkande har egentligen en hund?
En människa är färdigutvecklad i sitt konsekvenstänkande vid 24-25 års ålder.
Hur mycket agerar hunden efter konsekvenser?

Vad gör jag för att klä mig i min roll? Vad i min roll hjälper eller stjälper?

Ibland ska man få bli curlad, ibland ska man få andra att göra saker åt en. Makt över sin tillvaro dvs. att få välja att bli curlad och servad- leder till självkänsla hos en viss typ av människa som har en del funktioner svagare än normalt. Har hunden självkänsla? Eller kan den kläs i ordet trygg och säker? Sätt det i relation till curlad och servad.

Förnuft möter ej känsla. Har en hund verkligen förnuft eller uppfattar vi att den har förnuft? Klär vi hunden i egenskaper den faktiskt inte besitter?

Brandvarnare och brandsläckare. Var finns dem i din vardag? I din träning? Överlag? Arbeta med brandvarnare och undvik brandutryckningar! Det är mer pedagogiskt, dessutom slipper man vara boven hela tiden. Vem vill det?

Automatiserade beteenden kräver mindre/laddar energi. Avancerade beteenden eller det som innehåller många moment-tar energi. Hitta tid för återhämtning.
Hur ser hundens schema ut före en prestation eller träning? Hur ser ditt eget ut?
Exempel. På förskolan börjar man ofta med samling. När barnen egentligen behöver ladda energi. Morgonrutinerna har redan tagit energi. Eller hur? Barnet kanske istället bör göra något som för den laddar energi.

En fundering- duktig du är VS hur kändes det?
I – duktig du är -finns en värdering av prestation.
I -hur kändes det- ser man eller får man känslan visualiserad eller beskriven.
Hunden ler med hela ansiktet eller människan berättar hur det känns!

Visa inte vad du inte vill, visa vad du vill. Jag tycker hundar i större grad visar vad de vill mer än tvärtom. Skönt sätt.

Vi måste ingenting. Vi behöver göra.

Hunden lever här och nu. Den funderar inte ens på att den ska dö en dag. Tänk på den meningen när du förväntar dig att hundens mentala processer ska likna dina egna.

När en individ ej förstår hittar den egna strategier, gör så gott den kan, försöker förstå.
Vet den vad som förväntas när den inte förstår och kan man förvänta sig det av en hund?
Till vilken grad förstår den förväntan?
Förväntan på stimuli är en annan än förväntan på en handling. Eller?

TACK OCH FÖRLÅT!
De bästa pedagogiska orden man kan använda.
Tack för att jag får dela mitt liv med dig.
Förlåt för att jag inte alltid förstår det du inte förstår.
Ja tänk vad stort att vi får dela livet med dessa individer. Jag är så tacksam.
Ett förlåt innehåller inga förklaringar eller skuldbeläggande. Ett förlåt är ett förlåt. Den som säger förlåt känner det i hela kroppen. Hunden förstår inte orden men upplever den känsla vi får. Av att säga, Förlåt.

 

 

 

Vallning är jakt. För de flesta bordercollies som har vallningsinstinkt är lusten att kontrollera djur väldigt stark. Vad en del som är ovana med bordercollie behöver förstå är att de gör även det utanför fårhagen om de får tillåtelse.

Bordercollien skulle haft diagnos om den var människa.
Borderline med tvångsmässiga drag. Typ. Jag skojar inte. Det är DET som gör rasen så sjukt bra inom så många områden. Världens bästa ras. De är reaktiva och besatta.

För att kunna leva ett harmoniskt liv med sin vallhund behöver man förstå och älska denna egentligen väldigt enkla hunds behov av tydlig kommunikation om hur vi vill den ska bete sig i olika situationer.

Att inte kommunicera med en bordercollie som har problem i vardagen är ett stort misstag. Jag hör en del ägare berätta att hunden låser på saker i omgivningen, buffar, gör utfall, fastnar och morrar etc. Det är inte okej beteende. Det är inte osäkerhet, nej! Det är vallhunden som håller på och tramsar och behöver  kommunikation från oss människor om hur vi vill den ska bete sig!

Självklart finns det individer som har andra beteendeproblem där motbetingning och skvallerträning med mera är metoder som skulle passa bättre men nu pratar jag om hundar som inte har något mer fel i sig än att gör det de är hårt avlade för. Valla.

Att kommunicera med sin kompis och säga vad man vill och erbjuda alternativ är inte något negativt. Det gör hunden trygg och den kan stänga av och sortera sin omgivning bättre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Spelar låten stand up for the champions..får lite Vm i Finland år (-minns inte när)-känsla och tänker tillbaka. Funderar över de dialoger som förs på internet om att lydnaden snart bara är för robotbordercollies och för att blanda in agilityn…small i agility är bara för små ursnabba sheltisar. En ganska negativ attityd. Jag säger inte att det är rätt väg med olika regeländringar i i lydnaden och storlekarna i agility..så tolka inte in min personliga åsikt om detta….Jag säger bara att:

”Om man stirrar sig blind på alla fördelar konkurrenterna har så kommer man alltid vara en åskådare eller en förlorare innan man ens börjat. ”

Ledsen, men så är det. Varför är allt så svart eller vitt jämt? Måste man kunna vinna allt? Kan deltaga vara ett mål? Med chans att kunna vinna ibland?

 

För ska vi vara ärliga, så ska inte alla kunna vinna.

Är det för att det är mest rättvist så eller hur tänker man?
Jag skulle aldrig köpa en chihuahua för att kvala till rapport-SM eller förvänta mig att min Golden Retriever ska bli ett riktigt skyddsfenomen! Lite extrema jämförelser men de klingar ändå rätt okej tycker jag. Ska lydnad vara en folksport? Nu tänker ni bergis att det är lätt för mig som har bc att säga såhär. Eller hur? Nja inte ens med bc vann vi lydnads SM eller ens kvalade för det KRÄVS träning och engagemang för att komma dit. Något jag tydligen inte hade med Mini.
Hon höll inte ihop ett helt program för jag hade inte tränat henne rätt och hennes nerver sitter inte på samma pinne. Svårare än så är det inte. Hon är underbar ändå. Ska lydnad vara en folksport? Ska reglerna vara anpassade för att passa alla? Har robothundarna verkligen bara fördelar? Tänk igenom. Vad har din ras för fördelar…..?
Som agilityinstruktör mötte jag många olika raser OCH förare. För inte bara raser skiljer sig åt utan även människor.
Ibland kunde jag stöta på en liten hundras som tex hade ursnabba svängar, tog lång tid för gungbrädan att slå ner pga lätt vikt på hunden, långsamt slalom trots att hunden sprang som ett as. Men benen räckte inte till. Den var pytteliten. Ägaren ville konkurrera så vad gjorde vi då. Jo, vi satte oss ner och analyserade fram: VAD kan denna hund konkurrera någonstans på banan? Vilka är hundens styrkor? Vi funderade aldrig över var hennes brister låg. Ägaren ville tävla och det var bara att ha ett öppet sinne. Resultatet blev genomtänkta svängar som ALDRIG dödade farten, snabba avstamp från kontaktfält och ur slalom, inte gå banan som andra..köra sitt eget race. Var kunde man tjäna tid gentemot andra?

Den lilla rackaren vann många lopp…för föraren hade förmågan att läsa sin hund och föra sin hund på banan. Och inte låta sig störas av omgivningen.

Så kan man tänka i alla hundsporter egentligen. Var är mina styrkor och var kan jag vinna gentemot andra, om nu vinna är det viktiga. Vinna verkar dock inte så viktigt egentligen för en del har förlorat redan innan de satte igång för de tycker de har fel ras.

 

 

 

 

Hade jag vetat hur livet på landet skulle påverka mig hade jag flyttat ut för länge sen.

Känner mig fri. Kreativ. Tankfull och inte tankspridd längre. Jag vaknar mjukt och känner lusten att snusa in Magnus manliga doft i mina näsborrar. Han sover djupt. Jag tänker att det är vi nu och blir varm i hjärtat. Jag saknar honom när jag sover.
Kliver ner för trappan och där står min fyrbenta själsfrände och väntar. Kajsa. Vi går ut, ja alla som vill följer med, på en kiss. Med en kopp i handen och vinden i mitt hår möter jag en ny dag. Ibland har solen lyst upp det vackra landskapet runt omkring mig och ibland har regnet öst ner. Men det är likförbannat lika vackert och fridfullt. Älskade liv. Stanna här och återvänd aldrig åter.

Ett annat roligt inslag i vardagen är att vi får hjälpa till hos Annelis får. Är ofta hos baggarna om mornarna och fodrar och lyssnar hur dem smaskar och snusar sig. Så mysigt.

Häromkvällen lastade vi baggar i mörkret. The real thing utan grindar och hjälpmedel. Med pannlampa:-) Kajsa fick in dom och skulle följa med in i transporten men stångad ut hon blev. Knasfia. Behöver få henne lösare i flankerna så blir närarbetet enklare. Samt jobba mer med ”gå bort” för att få henne släppa trycket om fåren ibland när de står mellan nja och ja vi går in i transporten eller liknande situationer. Baggarna blir lätt sura.

Nu blir det även regelbundet utställande av ensilagebalar och kajsa får jobba med att hålla fåren borta. Sist var hon så söt. Hon har svårt att ligga kvar ibland och vi hade tränat mycket sånt på sistone inomhus i fårhuset. Allt gick fint tills sista balen..då sprang några får förbi utgången för Kajsa låg stilla. Snopet för mig och henne för hon gjorde det hon trodde jag ville och jag borde varit med och lärt henne att håller du djur ska du hålla dom tills jag säger nåt annat även i liggande form. I normala fall hade hon inte släppt förbi dom;-) men nu hade vi ju övat…..Men hon lär sig med erfarenheten. Nästa gång ska jag vara mer aktiv så hon förstår. Detta är så lärorikt och kul! Kajsa är som vanligt väldigt engagerad och positiv.

Skärgårdsvallarens Ina ”Kajsa” kommer paras med Seemework Monster ”Mon”. En väldigt harmonisk hane som jag tror kommer passa perfekt.

Mer information kommer senare. Jätteroligt tycker jag! Längtar till det väntade löpet i dec -jan.