Veckan har bjudit på vattentrask hos bästa Sara. Dom älskar att springa in i rummet tills dom inser att jaha var det därför vi är här…trasken. Båda är uppe i 30+ minuter, mini travar 3 omgångar vilket ser asjobbigt ut, i övrigt skrittaren dem båda. Ingen viktminskning så musklerna sitter i än. Bra nyheter!

Vi har också varit hos Anne och tränat. Kollade lite på vårt ff, förberedelser, aktivitetsnivå, med mera. Ikväll var första träningspasset som jag började jobba med att sänka aktiviteten i ff. Efter 6:e gången med vår nya sänkasignal- typ, började hon koppla. Ett lugn spred sig och positionerna blev perfekta. Mini vet vad hon ska göra, hon behöver ”bara” vara koncentrerad. Bara;-)
För mig var det lite oj, vad häftigt, gjorde vi det där?  Jag som ALDRIG vill sänka aktiviteten utan lära hunden att mästra den, agilityskada…

Häftigt vare!

Vi länkade även gruppmomenten. Hon sitter inte alltid låst med frambenen som jag önskar.  Främst beror det på att hon sitter så tokigt. Så ser det ut varje fall…vi jobbar vidare.
I uppsittet från platsen har jag ett annat kommando än sitt och idag när jag sa sitt fattade hon ingenting. Inte jag heller tills jag kom på att hon var förbannat duktig som valde bort det och for upp som ett spjut när jag sa det vanliga. Duktig Nasse basse! Hon ska väl gå på min röst också egentligen men i dagsläget tränar vi ju på att välja bort andras kommandon och då känns det ändå ok att hon inte agerade.

Känns härligt att vi trots att det är vinter lyckats få till bra träning både inomhus och utomhus. Lite innan snön kom började vi vår inomhusträning. Och det verkar som möjligheterna fortsätter. Snart öppnar nämligen en ny inomhuslokal i Täby. Där jag bor! Tjohej!

Under en period har jag fokuserat på att Mini bara ska klara att träna och LYSSNA på MIG när andra tränar, ropar, klickar, springer etc. Ett mycket svårt kapitel för Mini. Idag såg jag hur träningen givit resultat då det fanns alla möjliga triggers omkring oss och hon gjorde rätt val, tittade på mig. Man blir så glad i hjärtat då! Inte lätt när man har lätt och vibrera…hon verkar också uppskatta och ha fått värde för att bara bli i en position. Det är ju där koncentrationen och fokus lätt brister då hon kan fastna i andras aktiviteter då. Inte nu! Gullemusen!!!

Har också gått tillbaka till att ge henne favoritbelöningen -lek- efter koncentration. Det är helt enkelt inte värt för henne att inte hetsa upp sig om hon får godis för det. Jag har tidigare tyckt att hon blir för het av det men nu ska jag istället vara mycket noga med att inte belöna när hon steppar i fria följet. det är fortfarande kriteriet—– koncentration;-)

Något jag är sämst på och blir för statisk i är att träna gruppmomenten i sin helhet. Nu under vintern har vi ju gjort mycket momentträning men jag verkar ständigt glömma att kedja och inte belöna emellan och göra det tävlingslikt med transport emellan. Det får jag äta upp nu. Fröken vill ha sin boll….mellan varje övning;-) så det har vi fokuserat på närmsta dagarna. Hemma går det bra men med två pappisar som pep bredvid och en massa rörelse och ljud blev det för svårt. Då kom våra första stön…haha! Vi gjorde om och om och om igen…efter femte gången andades hon ut och bytte ansikte. YES! Mini är klok och kommer förmodligen komma ihåg att den attityden inte gick igenom. Vi får hoppas! Och komma ihåg att ha mindre störning nästa gång.

Ska bli spännande att se hur det går på tävlingen om två veckor. Vi ska in och köra gruppmomenten och sen ff. Någonstans där ska jag belöna. Jag ska följa min plan!

 

 

JAG ÄLSKAR ATT TRÄNA PÅ SAMMA SAKER HELA TIDEN!

Skriv det tusen ggr Jenny så blir det snart sant! Vettja!

Idag filmade vi 8 min fritt följ. Från start till slut. Känner att vi måste vara duktigare på att träna längre ff och inte bara detaljträna. Nu ville jag se om hon går upp sig eller ner sig etc.

+ Vårt ”gå nära” in på plan börjar bli ok…
+ Förberedelsen börjar bli ok nu när jag äntligen bestämt mig…
+´Går rakt
+ Ser glad ut men inte belöningshet eller studsighet
+ Fina stegförflyttningar åt höger
+ Säger inte ett ljud på 8 minuter
+ Känns som att hon skulle kunnat gå länge rent uthållighetsmässigt!

– Går av sig själv…say no more, fantisera själv vad jag menar;-)
– Vet inte att hon ska hålla kontakt med mig vid omvänt lockande. Har haft luddiga kriterier.
– Jag springer inte ordentligt vilket blir kasst. Jag kan bättre än så.
– Glor på rutan när man går åt det hållet.

Och när jag tittar så här så är det fler plus än minus. Tjohej, det var inte väntat. Bra gjort Jenny. Jag som skulle skriva en gnällig blogg om hur dåligt det går för oss och hur mycket vi tragglar för att ställa om agilityhunden till lydnadshund. Men det går ju för fasiken framåt!

Vad glad jag blev!

Tränade med Jess idag och fick bra inspiration till att vi bör gå vidare med samma träning men med rätt kriterier.Jag har inte varit nogrann.

Igår tränade vi med Johanna och vi fick till en hel del bra störningsträning trots att det började illa. Mini vibrerade och gnällde av upphetsning när Pi tränade. Fick ta avstånd och jobba med värde för lugna stilla beteenden. Det är så nyttigt för Mini att bara stå, ligga eller sitta STILLA och vara fokuserad. Till slut släpper det och vi kan börja träna ihop.

På onsdagar tränar vi med dtbk gänget inomhus och jag måste säga att hon är förvånansvärt duktig i den miljön och med de hundarna jämfört med torsdagar då jag tränar inomhus med Katarina och Company. Då är hon helt galen. Bör nog vara så att 1-2 hundar kan hon tända till på medan fler blir för mycket.

Om två veckor är det tävling på Bro håbo och vi är anmälda. Tanken är att vi ska göra gruppmomenten som vi tränat på i vinter och även delar av fria följet, belöna och gå av. Jag måste få bort fokus från alla apporter och hinder och rutor osv. Hon VET att hon ska få göra allt på tävling men inte denna gång. Då ska jag styra dansen och belöna när hon går fint fritt följ! Hoppas min plan funkar. Wish me luck!

I morse var vi iväg och provade den nya träningshallen i Knivsta. Det var varmare än jag trodde och underlaget kändes fint!

Mini och jag skulle koncentrera oss på att koncentrera oss om ni förstår vad jag menar;-) Men, NÅGON hade ätit upp allt godis. Jag vågar inte skylla på någon men jag har mina misstankar……

Så det blev lite ändrade planer eftersom godiset var slut.Lite fick vi tag i men godis var hårdvaluta idag..haha!

Känns varje fall som att det går åt rätt håll och mini gör rätt val ganska ofta. Ska anmäla till Malmö mässans klass 3. Med lite tur kan vi få bra träning på lördagen i mässmiljö och även tävla lite på söndagen. Med alla sannolikhet får vi träffa lite gött folk också och mingla och ha trevligt i största allmänhet.

Känns bra att träna lite mer inomhus nu under en period. Tränar även i en hal inomhusanläggning på en kompis jobb. Mycket bra träning i att taxera inför ingångar, hålla emot i fjärren och sitta och ligga stadigt etc. för att inte säga störningsträning då resten av gänget kör rallylydnad. Fy fabian vad svårt det verkar……förresten!

Något vi har svårt med är att Mini är så lyhörd att hon lyssnar på allt *hjärta* även det andra säger………samtidigt. Knepigt för det är ju en av hennes bästa egenskaper också.

 

 

Idag var vi hos Kjerstin på Ultuna och mätte tjejernas muskler. Maja är något mer musklad och det trots kortison som brukar döda musklerna. Mini hade ökade flera cm i muskler både fram och bak!!!! Så himlans kul att det givit effekt. Så roligt är det ju inte att köra till Uppsala två ggr i veckan…
Kjerstin tyckte också att hon musklat sig jättefint längs ryggraden vilket man dessutom känner..hon känns fyllig liksom. Sen har hon gått upp 1,8 kg tror jag det var ungefär. Väger nu 15 kg exakt. Helt sjukt! Vägde 13,2 kg när vi kom dit..

Maja mår kanoners och känns som en unghund. Mini mår också kanoners! Båda ska få traska regelbundet och vi ska jobba mer med alla tips vi fått av Kjerstin.

Tack bästaste Kjerstin och vattentrask Sara!

2012, här kommer vi! Starkare än någonsin ;-D

Ibland önskar jag att jag hade mer tid att skriva intelligenta och roliga bloggar för jag gillar att skriva. Jag vill skriva om allt från ämnen om tex. legalisering av narkotika till hur man odlar en chilli…typ! Men jag kommer aldrig dit…livet ploppar vidare och jag hinner inte alltid göra det jag vill. Om chansen ges kommer stora förändringar ske under 2012-2013. Vi får se.

Min rehab har varje fall gått ruggigt bra och jag är helt tillbaka i jobbet igen. Oroar mig dock för att brosket mellan halskotorna är dåligt och att det kan leda till annat skit i framtiden. Men, en sak i taget!

Maja mår rätt bra, traskar regelbundet och mår fint i övrigt! Mitt hjärtegull….har kontaktat hennes uppfödare och det visar sig att Majsans farfar är en irländsk import och farmor är en svensk bc och båda fanns på en gård på Värmdö. Ska bli kul att se vad hon får fram för information kring bordercollielinjerna bakom henne.  Vi skulle höras igen!

Mini mår fint hon med. Hon fystränas i trasken hon med! Väger numera 15 KG!!! Hennes normalvikt har legat på 12,3……hon har blivit biffigare i fronten trots att hon fortfarande ser ut som en fraggel…tack VOM o hundemat och tack Ultuna! äh fasiken tack till mig också som kört fram och tillbaka 12 mil två ggr i veckan…puh! *ASG*

Vi har försökt vila från träning men vi blir båda mycket snabbt uttråkade och otåliga och tränar ändå;-) I lydnaden försöker jag jobba med våra största svårigheter, men jag lägger gärna mycket fokus på var våra styrkor ligger före våra svagheter och försöker stämma av var VI kan tjäna poäng istället. Vissa saker är helt enkelt långtidsprojekt..

Ny hund! Funderar seriöst på att skaffa en till familjemedlem och tillika framtida agilitystjärna. Jag vill dels prova på något nytt rasmässigt och storleksmässigt och inser också att jag inte har tid med en bordercollie till speciellt inte om jag ska fortsätta satsa på Mini. Så därför verkar valet nog hamna på en sheltie! Har ingen brådska utan ska kolla upp det noga så jag får det jag söker. Jag har träffat ett fåtal sheltisar som jag gillat så det lär inte bli lätt. Vi får se!

Så här års ska man väl skriva nån form av årskrönika, men det skiter vi i;-) Vi fokuserar på nästa år! Kort kan jag väl nämna att jag förra året hade sikte på att medvetet välja inspiration från folk med andra kunskaper än de jag normalt dras till… Gör man alltid som man alltid har gjort får man alltid samma resultat, eller hur var det nu? 😉
Det var en bra och givande tanke. Blev en del kurser samt träffat en del människor som givit sköna perspektiv och kompletteringar i hundtänkeriet bla en kurs för en fd polishundstränare (25 år), en f.d världsmästare, träffat IPO/skyddsfolk som fått mig att inse hur likt ronderingar är agilityhandling, gått instruktörsutbildningen för underbara Åsa Klint och jobbat mycket med hund. Så det har varit ett härligt och lärorikt år och jag har följt mina planer! Fått viktig insyn hur andra tränar och plockat med mig en del bitar jag känner jag kan utveckla i min egen träning. GULD!

Och jag får ju inte glömma Talangtruppen! Vad roligt vi haft och vilka fiiiina vänner jag funnit. Har varit så inspirerande och jag är nöjd med att vi hoppade på tåget som till en början var nervöst och lite läskigt.

2012 tänkte jag go with the flow..typ nosa på specialsök *ASG*….ja det är sant. Får se om ekonomin tillåter det men nåt ska vi väl hinna med. Vi ska tävla spår också samt tävla lydnad såklart. Sen vill jag gärna hinna gå för Bob Bailey om det nu blir hans sista gång i Sverige men DET kostar dineros, mycket dineros….fan jag vill inte dö nyfiken……vem vill det liksom! Men jag tänker inte planera så mycket utan njuta av det som sker dag för dag. Känna efter mer, vad vill jag just nu?!

GOTT NYTT ÅR KÄRA VÄNNER OCH MÅ NI FINNA VAD NI ÖNSKAR 2012!

Livet är likt en tårta- fylld med möjligheter och njutningar!
Men väntar man för länge med att ta för sig av tårtan,
desto mindre kan det finnas kvar av den… 

/Jenny

Åsa har svarat på föregående blogg om hur ni har Kul med era hundar- tack för kommentaren och javisst ska man vara förberedd, håller med, det är punkt ett;-) man kan dessutom ha kul även om man inte är förberedd tror jag. Det hela beror ju på vad man tycker är kul på riktigt. Att man ärligt kan säga att det är kul att tävla trots att man inte är förberedda på alla moment. Eller så tycker man att det är kul som Åsa säger att skörda frukten;-)

Det beror så på vad man tycker är Kul.

Det kluriga är när man inte har problem i träningen utan endast i tävlingsammanhang när hunden är HET;-) Då tror jag att man förutom ren träningsförberedelse behöver  jobba med sin egen känsla. Man kan inte gå runt och vara låtsasglad fast man är ledsen för känslan. den måste liksom infinna sig på riktigt! Det går inte att lura dom fyrbenta…

Dessa klurighetstankar hade jag sällan i agilityn. Där var mini konstant HET och fick vara het. Svårigheten ligger mer där i att få hunden att hantera sitt driv till något konkret. Mini behövde inte växla känsla i loppet speciellt som ett lopp kan vara i allt från 18 sek- 57..typ. Det är svårare att komma åt.

Men det var nyttigt för mig att blogga om tankarna för jag hade verkligen Kul!!! Efter den bloggen funderade jag verkligen över hur kul det är att träna Mini, hur underbart det är att leva med den hunden för hon är så himlans snäll och rar. Hur förbannat Kul det är att dela mitt liv med henne. Plötsligt så kändes allt annat sekundärt. Resultat, omgivning, störningar, dåliga tankar om hur folk ska se vårt knäppa ff och tänka vilken talanglös talang;-)  etc. Tankar där man förstorar sin egen insats och tror att hela världen bryr sig vilket dom ju faktiskt inte gör… Vi skulle tävla och ha kul- på riktigt. Och det hade vi! Jag vaknade typ varje halvtimme hela natten och ville flyga ur sängen för att få åka till tävlingsplatsen och tävla. Vill ni veta hur det gick?

Ja det var sannerligen ingen lätt tävling. Men lärorik. vad sägs om två rutor bredvid varandra men i olika ringar :-D, eller metallapporter 90 grader uppåt från hoppapporten vilket resulterade i att mååånga hundar sprang dit istället;-D eller varöfr inte markeringar i underlaget som kunde förväxlas med rutanmarkeringar om hunden inte var säker på konerna:-D eller varför inte svårigheten att ligga plats och sitta grupp när hundar några meter bort kör inkallningar, apporter och rutan….;-D apsvårt för såna som Mini som går igång på kommandon…vi stod utanför och frös i väntan på att bli inkallade. Jag startade dessutom som nummer ett. Samling 6.30. Start 6.50 kanske…

Det var sååååå roligt! och jag är så nöjd med vår insats och känslan. Det vi brast i går att träna. Hon hade helt klart jättekuuul och även fast jag inte kunde göra något av det planerade mellan momenten utan fick ägna mig åt att lugna det heta lilla djuret så hade jag en fin känsla. I min lilla Mini och Jenny värld så vann vi över oss själva. Vi lyckades fokusera på oss och inte på andra saker som vi inte kan påverka. Gött!

Nu ska vi vila hjärnan i form för jag har massor med nya upplägg jag ska planera och träna på. Och jag längtar efter att ha Kul på tävlingsplan igen med Mini!

Inför tävling säger många att de bara ska in och fokusera på att ha kul.

Men vad menar man egentligen?
– Att hunden ska få en bra upplevelse av tävling?
– Att man ska få information från tävlingen genom att ha kul?
– Att det är kul att tävla oavsett resultat?
– Att vi har tränat för lite så vi ska bara ha kul?
– Att vi ska ha kul medans vi kammar in första priset?
– Att man tävlar för att det är just Kul?
-osv….

Inte lätt eller hur?

Igår satt jag med mina tankar och några av er vet att jag inte haft det Kul ibland när Mini tänker på allt annat Kul på plan än ff – när vi går ff. Sedan blir det en dålig känsla och den vill man inte ha det första man gör på plan. Så hur har man Kul med sin bästa vän när det inte känns Kul? Jag menar då inte metoden för att ändra beteendet i ff (för oss är den ständigt i arbete) utan är helt ute efter hur man finner känslan Kul? Oavsett vad man man vill förändra för beteende i sin träning. Dom hänger ihop, jag vet men vissa saker kan man påverka själv. Dessa har jag kommit fram till:

 

Varför tävlar jag?
Det är så jädrans Kul att tävla!

Hur viktig är denna tävling?
Inte alls resultatmässigt! Men jag vill gärna vinna. Realistiskt nej men jag vill alltid vinna ändå. Släpp det eftersom det inte är realistiskt. Denna tävling är viktig för att fortsätta öva på att tävla, både för mig och Mini. Samt viktig för att se hur detta upplägg före fungerat samt en del andra ändringar. Information.

Vad har jag tränat för?
Vi är mitt inne i en början av en träningsperiod med transporter, ingångar och ff.  Vi har tränat en del helhet sista tiden. det har känts bra. Förstnämnda bör ha förbättrats sedan innan, helhetsmässigt bör det också vara bra. Fokus har inte legat på detaljnivå.

Vad är viktigast att fokusera och lägga krutet på?
Att jag ska följa det vi tränat på! Jag ska göra mina uppgifter på plan  för att få information om vi är på rätt spår eller inte! Jag ska inte fokusera på att vi kanske kommer ha Ludvikas knäppaste ff utan på att vi övar oss på att hantera och cementera en bra känsla. Den är viktigare än positioner och kontakt. Resten kommer för jag är envisare än Mini 😉  Fokus på bra känsla och därför inget alls på momentresultaten.

Vad påverkar min känsla och vad lättar min känsla?
Jag vill vara förberedd innan tävlingen och känna att jag kan ägna mig åt att förbereda Mini och vår insats i övningarna. Jag tänker tankar  om hur kul det är att tävla för det är ju sant. Jag älskar att tävla och Mini älskar att träna! Att jag som nu reder ut varför jag tävlar och var fokuset ligger!

Nu ska jag packa och göra mig i ordning inför informationsutbytet med Ludvika Bk och jag ska ha jävligt kul med mitt hjärta Mini och mina fina träningsvänner som jag har turen att ha på plats!

Dela gärna med er om hur ni har Kul med era vänner på plan! Jag vill höra…