Helgen spenderades på Vällingby bk. Distriktet anordnade kurs för instruktörerna. Jag anmälde mig med ganska låga förväntningar. En fd polis som tränat schäfrar, typ. Trodde jag. Ganska så rätt men oj oj oj vad kunnig han är vad gäller sambandet mellan hundens mentalitet kombinerat med att få ur det mesta ur hunden i träning. Jag ska skriva en lång blogg om kursen för det är den värd och jag har inte antecknat så flitigt på länge. Just den där speciella kunskapen om VARFÖR vissa hundar svarar så bra på viss träning och andra inte- mentalt. Det saknar varje fall jag kunskap om. Jag bara gör på känsla och det var härligt att veta -varför- något funkat så bra med min hund men kanske inte lika med en annan. Samma sak med kursares hundar, varför vill den hunden ha mer utmaning medan den andra bara skäller ju svårare det blir? Kontentan var faktiskt att det handlar mycket om att ha rätt känsla 😉 och att känna sin hund! Sen var han en underhållande personlighet att lyssna på. Skulle gärna träna för honom. Synd han bor i Skåne.

Mer om den kursen senare. Jävligt bra helt enkelt!

 

Har egentligen inte tid att blogga men kör en kortis för att inte glömma bort…träning hos Lotta med Åsah och så här gick det…

Anteckningar

Vittringen- går fint och nu la vi på markering av pinne. Gick bra! Måste fixa nya pinnar och en låda.

FF- visade sig lite splittrad då vi satte fram både hoppet och koner. Första kedjan utan koner och hinder kändes hon mer koncentrerad fast ändå inte så bra som jag vet att hon kan gå när hon är koncentrerad. Underlaget var lera och vattenpölar och maskinbygge bredvid. Inte dom lättaste förutsättningarna så med det i åtanke är jag ganska nöjd. Dock gick jag lite halvkrokigt vilket säkert störde lite här och var. Duktig mus, halvbra matte!

Fjärren: gick strålande, någon miss men efter två fjärrträningar tidigare tillfällen vid hoppet visar hon att hon verkligen tagit åt sig träningen att hon ska fokusera! Så himla duktig mus-helt klart bäst idag! Jess och jag provade ett av våra påhitt igår kväll och det verkar ha gjort susen!! Ville bara testa nåt jag tänkt på och hon köpte det rakt av och vips var belöningszonen flyttad och draget upp ännu bättre.

Inkallning: när vi gjorde släta i kedja var de bra, sämre ingångar och en gång lite fel tanke och ville sticka på extern eller tänkte stå-tanke vilket medförde någon liten liten tempoväxling men också en halvstående ingång. Viktigt nu att separera ingångarna och fart in samt ställanden och slänga ihop dom sen lite omomentmässigt;-)…hon ska sugas in i fotpos och vilja dit MERA!!!!! Inte babysitta…….blir nog bra! Fick lite idéer om vad och hur jag ska göra om hon gör för sakta, för dåligt etc. Köra mer externbelöningar. Ska inte se men veta. Bra!

Mellan momenten: funkar bra att fortsätta ha henne ”fot” då hon behåller sin koncentration bättre än om hon får hopp o lek mellan. Någon form av kommando för gå vid sidan i pos. men ej kontakt och sen fot med kontakt. Får tänka ut nåt. Måste bekräfta att hon gjort rätt dock på något sätt efter de olika momenten beroende på vad jag vill ha för tankar inför nästa moment. Åsah tipsade om att göra det ännu tydligare för henne när det verkligen var ruta-dags genom bättre förberedelser inför just det momentet. Bra tanke!
Ska göra småkedjor och fokusera på mellan moment istället. Kommer hjälpa henne med koncentrationen från ja ni vet vad;-)

Gick även igenom lite stå-sitt. Jag fick inte till det för jag har tänkt fel…haha! Återkommer till andra fjärrdelarna när det inte är dags för tävling av tvåans fjärr. Vill göra henne säker först.

Lotta och Åsah tyckte vi jobbat bra med våra ”issues” och när jag ser på kedjorna med och utan hinder/koner känns det inte så allvarligt som förr!! Känner mig mycket glad över det! Hon slickar sig lite om munnen när jag placerar henne vid hoppet fast det är fjärr. Det ska jag komma ihåg.. Sen tappar hon kontakt lite här och var men det viktiga är som Åsah sa att hon verkligen vill göra rätt och anstränger sig så himlans mycket. Därför tror jag det inte heller blir riktigt det utförande jag vet att hon kan då hon går in i en slags koncentration som inte är kompatibel med glad svans, snabba skiften etc. Lite samma med apporteringen, springer fort ut men ändrar tempo in och jag tror faktiskt det har med orutin att göra samt att hon är så mån om att hålla apporten stadigt. Där ska vi träna mer på att springa och hålla apport samtidigt. I full fart. Hur mycket har man inte att träna liksom;-) MEN det är på god väg att ÄNDRAS! Känner att jag vet VARFÖR hon gör vissa saker på plan och att det är saker man KAN förändra och det finns hopp för oss helt enkelt! Helt underbart!!!

Får göra en lite planering för veckan igen så jag balanserar mellan svår koncentration och lätt…får inte bli ångestladdat utan ska kännas lätt ibland också! Hon ska fortsätta ha självförtroende i det hon gör och det är min uppgift att balansera det och vara schysst!

Åsahs lilla Rusa var en mycket trevlig bekantskap. Fy usch vad söt och trevlig aussie! Ska bli roligt att följa hennes utveckling!

Åh min lilla Mini…hon fick bada när vi kom hem. Var helt svart efter träningen! Är så glad i dig min lilla loppa!!!

Varit MYCKET kurser nu senaste veckan. Både egna jag haft och kurser jag gått. Går just nu även allmänlydnadsinstr.utb. Det känns som att nu är rätt tid för det och jag tycker det är väldigt roligt faktiskt. Åsa Klint, vår lärare, upplever jag hittills som mycket kompetent och framförallt skönt lättpratad som man ju behöver vara som lärare. Tar folk på bra sätt och är en fin förebild för organisationen hon jobbar för.

Vi hade ett intressant samtal om kommande utbildningsblocken och efter det samtalet kanske jag är lite mer positiv till både det ena och det andra. Bland annat pratade vi om behovet av avtalsinstruktörer. Finns det ett sådant? Att det kanske inte är en dum idé att avtala om kurser inom SBK. På så sätt försvinner inte den viktiga kompetens som många duktiga har eftersom den då stannar fast i annan utformning. Gäller att jämföra nyttan med att dom är kvar och hur mycket det kan ge mot att de istället startar eget och vi förlorar en massa viktig kunskap. Plus att de kan hålla de kurser som saknas men efterfrågas på klubbarna. Jag upplever att det är en enorm brist på utbud jämfört med efterfrågan på instruktörer. Svår fråga och jag är kluven.

Å ena sidan tror jag att vi är på väg bort från det ideella tänket där kunskap går i generation och man ska dela med sig-typ. Och att det bara är att inse att vi är där och jobba mer med vi-tänket i kursverksamheten för att behålla föreningsandan. Andra aktörer finns på marknaden och det kräver att SBK hänger med i utvecklingen. Snart finns ju all spetskompetens hos privata aktörer snarare än på bruksklubben. Är det så vi vill ha det?

Samtidigt har vi nya sporter som inte har något lång kunskap att förmedla till nästa generation då den inte funnits så länge. Vem ska hjälpa vem liksom?

En annan sak som jag tänkt på som inte har med detta och göra är att distriktets styrelse verkar själva välja in sig själva som deltagare i kongressen. Är det verkligen bra? Jag kan inte mycket om det här men det känns som att det ofta väljs in samma personer år efter år och det gör väl att det blir samma folk hela tiden till kongressen? Hur viktigt är det att få med rätt människor till den? Kan distriktet själva påverka vilka som åker? Kanske dags för en motion om detta? Någon mer som är på eller som vet något om detta?

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker i ovanstående så jag tänker tänka på saken lite till;-)

Nåt helt annat, har ju bestämt mig för att berika mig själv i år med kurser jag normalt inte skulle anmäla mig till så nästa helg ska vi kursa i 2,5 dagar med Jan Gyllensten. Ska bli spännande!

I onsdags var några journalister med och intervjuade och fotade på vår kurs. Undras vad det blir för artikel. Jag vet ju lite om den men det får man läsa själv om sen i Hundsport. Hoppas den liknar något av det vi sagt;-)…..

Min kära faster från småland bestämde sig hastigt o lustigt för att hälsa på, superkul! Önskar hon bodde närmare. Vi var på Cosmonova och jag lyckades somna- och snarka! Det var bra alltså men jag var helt slut som artist! Sen åt vi lunch på Orangeriet och shoppade loss i Kista C. Det blev en ny ICKE-hundjacka samt frisörbesök! Jag gillar verkligen ZAX eller vad frissan  nu heter. Dom är lagom trevliga, vill knappt veta hur man vill ha håret, bestämmer allt över ansiktet på en, gör allt extremt fort, inte direkt engagerade i att vara sociala eller serviceinriktade, talar gärna om för dig vad dom tycker man skulle se ut som om man klippte sig kort- en fotboll! Dom är helt enkelt väldigt serviceinkompetenta och skulle behöva gå en charmkurs – men faaan vad snygg man är när man kommer ut-så vad gör det om hundra år!!!! Tredje gången jag går dit och nu går jag bara in och sätter mig och låter dom göra vaaaad dom vill. Ingen idé att käfta emot, dom vet vad dom ska göra. *Gilla*

Veckan som kommer ska vi till Lotta och träna-mer om det senare!

Nu borde jag sova så jag orkar göra allt jag fått för mig att göra denna vecka. Mest av allt vill jag bara sova LÄÄÄÄNGE!

Godnatt

Idag gick vi igenom hela klass 2 tävlingslikt, utan platsliggning. Igår gick jag själv igenom samma sak med mig själv och utan rutan framme. Igår gick kanon och idag mindre bra. Helhetsmässigt funkar det men tian försvinner direkt…vi har kommit en bra bit på väg jämfört med förra året då vi inte ens hade kontakt om det fanns agilityhinder i närheten. Hon skulle bara köra agility. Så, med det i bakhuvudet kan jag faktiskt inte vara missnöjd med lilla Mus. Jag har ju liksom skapat den där agilitydåren och är ju mycket nöjd med hennes insatser på agilityplan;-) Så, imorgon ska vi påbörja samma träning vi kört inne i vinter fast ute. Blir till att gå tillbaka lite och göra henne säker även ute. Ska alltid ha rutor framme. Aldrig köra dom dock när vi tränar annat. Sen ska jag träna rutor det första jag gör på andra platser som inte är tydligt en apellplan. Det ska mao bli ännu tydligare för henne va djag vill ha istället dvs kontakt och helt döda förväntan på att sticka till något.

Hoppet stör också men det känns mer hanterbart på nåt lustigt vis. Kanske för att vi inte tränat mycket på det heller. Har bara tränat på marken, fram, stå, sitt. Hon fattar det även över hoppet. Ser inte helt snyggt ut men funkar. Jag struntar nämligen i betyget där i tvåan. Vill inte lära in hopp, stå och sitt för mycket. Hon ska kuta med full fart och hämta apporter senare;-)

Så dagens status för mig själv att komma ihåg:

Bra uppvärmning.
FF: okoncentrerad pga konhelvetet;-) ok positioner. Kändes dock inte som hon kan.
Läggande: precis det hon kan. Aningen segt och hon kan snabbare men inte i fotpos då hon gärna fastnar där. Träna mer i fot pos. Små kedjor är tanken. Lösgöra henne.
Inkallningen: var snygg, men utan ställandet;-) lite sned ingång tror jag också. Träna mer ställandet. Jag är nog lite lycklig över att hon har farten kvar ändå…
Apporten: gick fint ut, bra grepp, tempoväxling in dock. Träna mer tempo in. Michelle hade bra idéer där som vi ska prova imorn. Jag misstänker att hon är noggrann med själva greppet och koncentrerar sig och missar därmed hålla tempo och position. Ska nog träna henne att springa med apport i munnen….har jag inte gjort speciellt mycket faktiskt.
Hopp över hinder, som sagt, inte så snyggt men det funkar.
Fjärr, gjorde vi precis framför hoppet och det var svåååååååååårt tyckte minsann. Seg fjärr och missade ett skifte. Inte bra alls. Men, det vara andra gången hon kommenderades utomhus så jag köper det också. Fan vad ursäkter jag har känns det som men det är ju så här det ligger till. Vi får göra det mindre svårt imorn och inte köra första vid hoppet.

Har säkert glömt nåt men jag är helt slut. Jo,våra ingångar till momenten var inget bra så det får vi jobba vidare på. Vi ska nog tävla tvåan trots allt i april. Känner på mig att det kan funka ändå. Tänk vad skönt att bara träna för 3an och eliten hela sommaren och bara tävla agility. Så roligt med lite andra moment!

Godnatt!

Har känt mig lycklig i flera dagar. I helgen har jag delat agilitylycka tillsammans med ett gäng klubbkamrater. Vi hyrde inomhushallen i Boxholm. Vi har skrattat så vi gråtit. Och vilka fina hundar vi har!

Jag hjälpte till med träningen och sen hjälpte dem mig att värma upp och även gå av Mini efteråt så även jag fick köra mina egna övningar. Så himla gulligt att vi kunde köra och instruera i ett!

Under helgen körde vi allt från tunneldiskriminering till ren fram-träning och distanshandling, avslutade helgen med en bana vi egentligen var för trötta för att orka köra;-) Det var en klass 1 bana som hade många svårigheter bland annat två hopphinder 180 graders- rakt ut i inget på kanten med en tunnel på sidan som hägrade mer. Det var inte lätt sa hundarna samtidigt som man var tvungen att sticka fort därifrån för att hinna göra byte på annat håll. Mycket intressant bana faktiskt.

Minsann fick träna både lydnad och agility. Lydnad blev ren störningsträning a la Papilloni och även lite kedja på lördagsmorgon bland alla agilityhinder. Gick bra!

Hon känns så mjuk och fin att springa agility med och jag känner mig på nåt sätt så tacksam över att jag får äran att springa med henne överhuvudtaget. Vi har längtat så…

Det riktigt lös om hennes ögon när hon stod utanför hallen och kom ihåg från förra året att nu jävlar ska vi springa morsan!

Nu är det dags att planera vad vi ska fokusera på inför starten i april och även inför lydnadsstarten i april. Vill gärna få till tvåan så vi kan träna trean och eliten resten av året.
Och jag vill gärna få till några nollor i år…i agilityn alltså;-)

Detaljer och helhet. Mmm det är sånt man håller på med i hundträningen men vi människor då? Hur kan vi skapa en miljö där människor lär sig lite i taget för att sedan förstå resten? Hur lär vi oss av varandra på en lokal klubb till exempel? Hur får man hunden att våga testa och se vad vi vill? Hur får man människor att göra likadant, testa, göra fel och göra rätt?

Vi är så väldigt på om positivt tänkande i vår hundträning att vi verkar ha glömt bort varandra ibland. Eller? Är det bara jag som känner att vi måste SKAPA miljöer dör människor VILL vara aktiva och lära sig mer? Dom kommer inte av sig själva.

Eftersom jag för några år sen fick möjligheten att, tillsammans med fantastiska människor, starta upp en helt ny agilityverksamhet på en lokalklubb i Stockholm så har jag en del inspiration att dela med mig av. Här kommer lite..

• Oumbärlighets-komplexet– Sträva efter att inte göra dig oumbärlig-dvs behovet av dina egna insatser ska försvinna med tiden. Människor ska bli självgående och dina värdefulla insatser ska inte behövas. Jag vågar påstå att HÄR fastnar MÅNGA eftersom de tror att det blir bäst om de gör det själva och tror att ingen klarar av att göra det lika bra.
• Att vilja vara en del– Skapa möjligheter för andra att ta över uppgifter så som ansvar över träningsgrupper, vinterträning, hinderansvar, andra administrativa saker. Gör detta redan på tidig nivå. Jobba med deras vilja att göra något. Om det blir rätt eller fel spelar mindre roll. Det kommer. Tillsammans blir det rätt.
• Support– Stöd och hjälp dina klubbkamrater men låt dom våga ta ansvar över saker och blir det fel så löser ni det efteråt. Det där steget till att BÖRJA vara aktiv medlem är mycket skört...
• Gemenskap- Skapa gruppgemenskap redan på kursnivå. gör övningar som bondar gruppen, låt folk jobba tillsammans, bli starka och initiativrika med ditt stöd!
• Bullshit–Snacka aldrig skit. Beslut som tagits i exempelvis sektorn är alltid gemensamma (även om du inte var del av majoriteten) och det är viktigt att visa att man är samlade. Beslut som tagits av klubben är tagna och vill man påverka dem får man vara aktiv och delta på mötet, prata med valberedningen etc. Vi ska inte skapa grogrund för missnöjesbullshit!
• Kollektivt tänkande– Bjud in alla, även nybörjare i att delta i beslut eller aktiviteter. Gör det som en grupp! Känslan av att ha inflytande skapar bra gruppdynamik och känslan av att kunna påverka om man vill gör folk nöjda.
• Lika– Ha som mål att på sikt arbeta bort agilitysektorn och placera ut folk från agilityn i olika arbetsgrupper. Då blir man specialist på sin grej och får del av helheten. Hur ska bruksfolket annars förstå vad vi håller på med om vi gör det för oss själva? Att dom inte fattar något är inte ett argument. Det ligger i allas intresse att vara EN klubb, med ett gemensamt TÄS, ett gemensamt HUS, ett gemensamt ja allt! Vi är ju lika värda eller hur?
• Information- ge folk information om vad som händer på klubben, framförallt aktiviteter, möten och annat intressant. Mottar man info känner man delaktighet och oavsett om informationen angår en så har man fått den.
• Skratta mycket- livet är hårt ibland men förbannat kul! Glöm inte skratta mycket och ofta. Det smittar av sig…
• Att du FINNS ska bli det viktiga, inte det du gör- Det är det GRUPPEN gör som blir viktig i slutet.
  
• TILLÄGG: Respekt för olika åsikter-
  Respektera att det finns olika viljor och åsikter. Ibland blir det som man önskar ibland inte. Ens egen vilja, åsikt och intresse får inte gå över till att man trampar på andra för att få sin vilja igenom till varje pris. Det är väldigt oförenligt med gemenskap. Dock tror jag att det är mycket svårt att komma till detta stadie om man håller hårt på ovanstående.

Flummigt och jag har inte tid att konkretisera det mer men kanske förstår någon;-)

Vad är lycka egentligen för dig?

Att få dela sovplats med någon du tycker om?…

Jag har kommit fram till att lycka för mig är att dela upplevelser med andra, djur som människor. Många av de lyckliga stunder är just de man delat med någon…
När jag omger mig med bra människor mår jag bra och känner mig lycklig. Då kan jag även dela min lycka med resten av världen. För i slutet av dagen.. så spelar egentligen inte resten någon roll…Lycka handlar om att dela!

En inklistrad artikel nedan eller läs den direkt här

En till med ett annat perspektiv…Sverige är bland de lyckligaste……enligt senaste forskningen...http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskarna-bland-de-lyckligaste

Jag har läst en del av Csíkszentmihályis böcker och det är faktiskt riktigt spännande med lyckoforskning. När jag läste på global utveckling pratade vi om just detta och även hur statistiken låg. Då tror jag Brasilien och några centralamerikanska länder låg i topp. Det förvånar mig faktiskt inte alls och ser lite skyldig subjektiv ut…*ler*
Det som förvånar mig är att Sverige plötsligt ligger i topp. Tycker det inte finns ett mer otacksamt och olyckligt folk än svenskar. För otacksamhet handlar också om att inte uppleva tillfredsställelse – som lycka till stor del handlar om. Det går helt enkelt inte ihop för mig. Finns inga som klagar och gnäller så mycket som svenskar överlag. Jag är medveten om att det finns ett historiskt perspektiv som påverkar men ändå, vi är likt förbannat ett gnälligt folksläkte som förväntar oss och tror att andra ska ”fixa” lyckan åt oss.
Att man är lycklig och tacksam för en sak behöver inte betyda att man är blåst, nöjd eller överkörd. Bara att man är glad för det som finns och med insikt om att det självklart kan bli ännu bättre..svårare än så är det inte. Jag har så många exempel jag skulle vilja ta upp men sekretessen från jobbet gör att jag inte kan det. Men ni skulle bli förvånade över vad folk är otacksamma och olyckliga över. Ja faktiskt, i samma mening.

Jag ska nämna tre saker som just idag gjort mig lycklig:
1. En kursare och dess hund fick en AHA-upplevelse. Husse sa AHA!, hunden sa JAG KAN!……ren och skär lycka. Jag tror han var lika euforisk som jag…
2. När Maja glatt knallar in hos grannen som ska passa henne ett par timmar och glömmer bort min närvaro. Ren och skär lycka att se sin hund trippa iväg glad och trygg i sig själv med attityden livet leker. Sen behöver vi väl inte nämna att hon är lycklig med alla spansktalande..hon förknippar dom med min mamma….
3. När jag tränade tjejerna idag på parkeringen i Sollentuna. Ren lycka att träna dom där två hjärtana!

Kontenta: Jag ska banne mig inte sluta med hundträning…slå mig hårt i huvudet om jag någonsin får för mig att börja samla frimärken eller spela innebandy.

Ps. jag är en jävel på vara målvakt;-) Någon som är sugen?

Häromdagen var jag så där impulsiv som jag kan vara 😉 och köpte mig ett par glasögon! Så nu ser jag ALLT! på alla näsor…mindre fräscht faktiskt. Nu hade ni tur för bilden på den svartprickiga näsan fick problem med uppladdning….så ni vet!

Allvarligt, jag ska nog ha glasögon för det mesta nu. Linserna tar jag på ibland bara tror jag. Ogillar saker i ögat.

Har även varit och blivit magnetkamerad i ett mycket trångt utrymme. Det gick finfint. Jag höll på somna. Förutom att det lät och dunkade om maskinen. den störde lite;-)

Ifall jag glömmer nämna det så är jag väldigt trött på vintern nu för jag vill gärna träna mer utomhus. Mina inomhusövningar börjar jag tröttna på och vi behöver störningsträna mer utomhus på det vi jobbat med i vinter.

Caroline var gullig och skrev en låt till oss som saknar solen…..

Snälla, snälla, snälla, snälla
Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, SOL
Kom tillbaks till oss
För vi behöver ju dig

Ja, så snälla, snälla, snälla, snälla
Ja, lyssna, snälla, snälla, snälla
Ja, jag vet det är lågt att be
Men vi klarar inte mer

Ja, för höstas när du försvann
I sista strålen som jag fick
Jag kunde se - ja, jag kunde se
Jag såg du var på väg till en annan världsdel
Bort från oss

Så snälla, snälla, snälla, snälla
Jag säger snälla, låt mig inte sitta här nå mer
Nej, inte sitta inne mer
Ja, medans du är där

Så snälla, hjälp oss få hit solen nu, snälla nu
Ja, vad har vi gjort för fel som har fått dig att stanna där
Ja, för det är väl så

Och jag hatar, ja, att jag vet
Ja, jag vet - ja, jag vet ingen agility bli dét
Allt du sken, ja - ja, allt du sken hos oss
Ja, allt det där händer i en annan världsdel
Och inte hos oss...

;-D