Vi var och testade på en rankingtävling förr förra helgen. Det var riktigt kul och superträning för mig som förare. Någonstans måste man ju börja.

Mini är en hund som i dagsläget går jättebra på träning och kan göra tiomässiga moment men inte på tävling. Ju mer vi tävlar desto sämre går det har jag kommit fram till. Den hårda vägen. I helgen tävlade vi och hon bara varvar mer och mer för varje tävling. Men äntligen satte hon tian på metallapporteringen trots att det var som bäddat för fel då jag kastade för långt men det gick! Kändes gött så mycket som vi arbetat med hennes attackapporteringar. Fort ska det gå! Men nu gick det bara fort och FINT! Duktig hund. Då har vi bara resten av programmet kvar….

Tillbaka till rankingtävlingen. Mitt mål var att jag inte skulle kräkas på plan, och inte Mini heller. Det lyckades vi med;-)

Gjorde vårt första dk i platsliggningen då jag sa fel kommando. Sen gjorde vi varierande bra och sämre men utvecklingsbara insatser. Är riktigt nöjd med sorteringen i vittringen-tog rätt på en gång. Gick aldrig över den. Sen är jag nöjd med nedläggandet i inkallningen.

 

Det finns alltid en massa OM hon inte tagit mitten så..eller OM hon inte lagt sig utanför rutan osv. Men det OMMEN hjälper ju inget alls. Bara konstatera att vi har mycket kvar att träna och att den där ödmjukhetshatten bara blir större och större;-)

Känner du dig nöjd frågar många. Näe verkligen inte. Jag är nöjd med delar av det vi klarade och att vi genomförde tävlingen. Men jag är inte alls nöjd med resultatet. Att inte vara nöjd är en drivkraft. För mig. För andra kanske det är ett misslyckande att inte vara nöjd. Frågan man bör ställa sig är hur man själv fungerar. Måste man känna nöjdhet i saker eller är det ok att känna annorlunda?

Nåt som jag tror många blandar och som jag själv tenderar att tro är att man på nåt sätt skulle tycka mindre om sin hund bara för att man inte är nöjd. Man lägger in en värderingen i hunden som om den var sämre fast det handlar om prestation. Man är inte värdet av sin prestation. Hunden är ju densamma. Gräver fortfarande hål i lakanen när hon bäddar sin( min) säng…;-)

När andras framgång blir din motgång..

Är namnet på ett kapitel ur en bok jag bläddrade i på bokhandeln sist. Ångrar jag inte köpte den. Verkade väldigt vettig och bra. Jag har tänkt på den meningen sedan dess för det är så sant. Jag har tillhört den skaran som ständigt tittar sig omkring och oroar sig för vad andra tycker och tänker. När det gått bra för andra har jag känt mig sämre och mina egna framgångar har plötsligt känts långt borta. Om man inte är bäst så är man typ sämst. Så har jag tänkt.

Det var förut, men jag kan fortfarande relatera din den känslan även om den inte finns hos mig längre. Jag hör vänners tankar och jag läser en del bloggar där man märker att det dåliga självförtroendet påverkar ens mål när det går bra för alla andra. Precis, alla andra. Även fast det går riktigt bra för en själv kan man inte ta de orden i munnen.

Jag vet ju att den känslan går att ta bort med rätt tankar och handlingar. Det är därför jag skriver om det. Men ibland är man inte där och det kan ta tid. Ett steg är att erkänna för sig själv att så här är det! Punkt. Sen kan man ta nästa steg och då är det så mycket enklare att vandra vidare.

Det är då jag tänker på nästa härliga uttryck. Att man ska titta rakt fram och inte se åt sidan för då riskerar man att krocka med något eller missa vägen till målet. Ibland gäller det att bara se framåt. Tänka, vad stoppar mig? Mina rädslor? För att göra bort mig eller för andras tankar och åsikter?
Då försöker jag tänka på att om jag nu ska titta åt sidan och inte kan fokusera framåt. Ja då ska jag visualisera mina vänner sittandes på en mur runt mig på vägen där jag står. Dom vinkar och ler. De hejar för fullt och tror på en när man tvivlar som mest på sig själv. Alla som betyder nåt sitter där.

Låt ingen annan styra hur du ska känna. Den känslan äger du!

/Jenny

Snöar som fan ute, har glömt ta min medicin så jag har jordens huvudvärk och nacken strålar. Men jävlar vad pepp jag är!!!! Vi gjorde till och med dåligt resultat på sista tävlingen och hur kan man vara så pepp då?

Jo, dels för att jag funderat över varför jag ändå är pepp och kommit fram till att det är mycket tack vare mina fantastiska vänner som stöttar och hejar på oss med råd och tankar i med och motgångar! Osså för att jag är omgiven av världens bästa mamma! Jag älskar er och jag tror aldrig jag kan vara lika bra tillbaka. Men jag försöker. NI INSPIRERAR MIG! 

Tävlade på bro-håbo, en efteranmälan. Det var kallt:-)

-gnällde på platsliggningen enligt domaren, aldrig hänt förut så det får man hålla ett öga på

– gjorde alla skiften i zätat SNETT mot rutan som var en del av zätakonerna….

– körde sina apporteringsvarianter och ingångar som hon gör bara på tävling

+hittade rutan men det var inte svårt för den var mitt i allt;-)

+sorterade fint och för första gången med rätt tanke i kroppen

+samarbetade i transporterna-helt suveränt bra!

+tiomässig fjärr men avdrag för att hon lutade sig mot rutans håll….

+satt alla halter i ff’

Är imponerad över hur Mini ORKAR hålla på med sin rutfixering!

Med detta i ryggen har vi en helt ny plan för veckans träning som går ut på enbart helhet och inga detaljer! Hon ska få sig en funderare och en ny känsla och förväntan i kroppen. 

Igår på kvällens träning fick jag äntligen fram samma känsla och beteende som på tävling och det är ju strålande för då kan man jobba med dom också! Fick även fram den bästa vittringen någonsin!

Därför är jag riktigt lycklig idag! Nu jäklar, nu kör vi!

Nu har vi känt varandra ett tag och hon fyller snart 7 månader. Fortfarande lika gullig som innan men har utvecklats som individ. Nu vet man mer vem hon är. Hon är en glad, mycket nyfiken liten piggelin som älskar livet och att tugga på saker. Vi trivs jättebra ihop och jag älskar henne så himla mycket.

Hon verkar miljöstark på flera sätt, varken ser eller hör nåt som är utanför hennes radie. Ingen av mina andra har varit sådan naturligt. Det har krävts träning. Hon bara är sån. Däremot har vi (me and my buds) teorier att den typen av hundar använder näsan mer än synen och det gör hon, hela tiden! Näsan är alltid på. På gott och ont:-) hoppas hon fortsätter att inte dra på vilt.

Hon är lite jävlig ibland när hon äter på mina växter mitt i natten eller när hon öppnar dörrar och äter masa torrfoder…en hel del jävulskap har hon hunnit med..en hel del trasiga saker..men lika jävlig som hon kan vara påhittig är hon även så ljuvlig att gosa och umgås med. Vi har verkligen klickat och hon har verkligen valt mig till sin matte. Det känns. I hjärtat.

I träningen håller vi på lära känna varandra. Hon går väldigt bra på mat och leker också gärna med framför allt bollar och mjuka kampleksaker. Pipleksakernas förtjusning har inte kommit än tack och lov:-) Ibland tar näsan över numera sällan men det är givetvis nåt man får jobba med. Vi spårade lite förra året och ska fortsätta med det nu så hon får använda sin kära näsa till något vettigt.

Man brukar ju säga att hunden gör det den får belöning för och JÖSSES vad det stämmer in på henne. 100%! Aldrig riktigt hållit med om den frasen för det är inte alltid det lättaste att få det man belönar för. Det handlar ju om ett värde i både uppgift och belöning. Men Kajsan hon gör exakt det man klickat eller belönat för innan. Klockrent syntes det när jag lärde henne nosdutta på toppen av ett 2 meter långt ridspö. Förstod direkt att det var där ute och ingen annanstans man skulle nosdutta. Sjukt häftigt att ur knappt några kunskaper fatta rätt direkt. Hon är smart den här hunden.

Än så länge kan hon inte värst mycket, har inte haft energi att träna och hållit på mycket med mig själv en period.
Kanske är det bra det med för jag tycker vi har haft kvalitet på de träningar vi gjort. Påbörjade vittringen häromdagen i hallen och jobbar på signalkontroll och utförande av beteenden, apportering, targets och även miljöträning.

Vi har kul!

Tankar på ämnet errorless träning som Helene bloggat om på http://www.high5hundkurser.se/errorless-learning/

Underlättas inlärning för att hunden gör rätt?
Skapar felträning spår i minnet som påverkar resultatet?

Så skulle jag vilja lägga upp frågeställningen egentligen.

Initialt tror jag att inlärning sker snabbt och med gott självförtroende hos hunden men med tiden tappar den uppmärksamheten och det skadar effektiviteten och inlärningen.

Mitt enklaste exempel är slalomträning med bågar eller kontaktfält. Inte ditt område men det kan jämställas med rutan, tror jag. I slalom kör jag med bågar och koppel och hunden får snabbt upp självförtroendet och säkerheten. Däremot kommer problem om man inte ”kedjar” ihop det med hinder tidigt och även lägger in alla hjälper man haft även i svårare miljöer och situationer. Precis som jag skriver nedan blir hunden även lite haha jag kan det här plättlätt och kan då springa för fort och missa ingången. Men den har ett gott självförtroende!

Tänk dig att hunden alltid ska springa till ett ställe och stanna. Så är både rutan (om man bortser från att det är en dirigering) och kontaktfältet om man har två på två av kontaktfält. Dvs två tassar på marken och två tassar på hindrets nedfart. Det ska alltid se ut så och vi vill inte ha några andra alternativ hunden ska välja mellan. För det begränsar just felfri-träningstanken. Hunden ska aldrig se efter ett andra alternativ. Det finns inte.

Låt oss då säga att vi vid första träningspasset har en hund som kan springa till en target på långt avstånd. Den kan göra det oavsett vår position och med säkerhet. Låt säga att vi vill lära den springa till rutan. Jag vill kunna ta ett kort och att hunden ska veta direkt att såhär ska det se ut redan från början. Om man grundat rätt borde hunden rimligen springa till targeten fast det står koner runt den. So far so good! Ta med dig det kortet till all träning och genom alla steg. Där har du ett lysande exempel av den här typen av träning och var jag tänker att man kan använda den.
Jag har lyckats till den fasen där hon oavsett min position alltid sprang till rutan på långa avstånd. Det var när jag ville börja tävla och började tävla som jag avancerade vår träning till nivåer vi inte var på egentligen och började slarva som jag fick problem.
Stannar kort, hittar inte rutan för hon är het och ser andra alternativ som tex stora sågspånsringar *dräggel*. Där hade träningen gått över till trial and error;-) under träningarna eftersom jag hade bråttom att få till det. Detta skapade minnen i hennes skalle som gör att det finns alternativ. Där kom sågspånsringarna som ett brev på posten, sååå väntat;-)dessutom hade vi kedjat för lite och eftersom hon är en hund som inte går ner sig på tävling utan gärna kör ett varv till ser/såg jag inget hinder i att få belöna mig själv med lite tävling för jag gillar att tävla. Och jag känner min hund, hon går att lära om och lära rätt:-)
Det jag ville komma fram till är att jag initialt ser en stor vinst med felfri-träning om det är möjligt för det jag vill lära hunden, men jag tror det är mycket viktigt att följa upp grundträningen vidare i kedjor. Tex, skicka hunden till en target på 25 m mitt i en kedja. Den ska veta att riktningen alltid är densamma som jag visar. dvs 90 grader från en kon eller utan kon dit jag pekar och rakt. Då kommer vi dels ut ur momentet och in i detaljer trots i en kedja.
Vinsten jag ser och som jag gillar för det jag nämnde ovan är att hunden får ett gott självförtroende och tycker det är busenkelt. I agilityn tror jag man kommit långt med det tänket speciellt när man behöver arbeta fram driv i raser som egentligen inte har något. Gick för en britt en gång och hon gjorde aldrig något som saktade ner hunden. Hela hennes system gick ut på att hunden skulle behöva tänka så lite som möjligt utan fokusera på sin uppgift i snabbaste farten. Det är en utmaning! Men tänker man till lite extra så går det. Hon belönade även allt hunden gjorde.

Jag tror att mycket felträning skapar minnen men där skulle jag vilja skilja på felträning som i att lyssna och veta vad som är rätt och i att lyssna men inte veta helt säkert. I det sistnämnda tror jag hunden kan börja leta alternativ eller/och att det kan påverka hundens känsla och lust i träningen. Och farten kommer förmodligen sänkas.

Så flummigt men bättre kan jag inte förklara hur jag menar. Förresten har jag hittat artikeln jag pratade om. Scannar och skickar till dig på mailen.

Det är så roligt att nörda in på sånt här och den där artikeln läste jag med förtjusning för flera år sen och därför blev tidningen sparad.

Glömde, denna typ av träning tycker jag också passar vissa individer bättre på olika sätt. Den mindre motiverade blir mer motiverad för den tänker att jisses vad lätt det här va och man får en korvbit (!) medan den lättmotiverade snabbt kan gå över på svårigheterna och utmaningar vilket också spetsar öronen på den hete kandidaten som ibland är så ivrig så den behöver vara mer uppmärksam.

Orkade någon läsa ända hit så tack för intresset;-)
Tjing!

 

 

En god vän och jag hade en lång diskussion häromdagen om motor och stressmotor. Om motivation och drivkraft! Temat var att en del hundar inte ska lekas fram till vad vi kallade ”stressade” motorer.

En annan kompis sa något roligt häromdagen: Motor är en grej men drivmedlet till motorn behöver man hitta på hunden…(typ sagt så, 2012).

Jag vet själv inte riktigt vart jag vill komma i det här inlägget mer än att det är några saker som jag funderar på och som jag kanske inte kan förmedla utan lite hjälp.

Det finns en herre, Mihaly Csikszentmihalyi, ungersk professor i Psykologi och författare till flertalet böcker inom ämnet positiv psykologi och förmodligen fader till uttrycket FLOW! Han har en del intressanta böcker men egentligen är det bara detta som är intressant, resten kan man tolka själv.

Csikszentmihalyi flowmodell:

”This graph depicts the relationship between the perceived challenges of a task and one’s perceived skills.”

Vid för låg utmaning-låg kunskapsnivå=ointresse (apati)
Vid för svår utmaning-kunskap över ens förmåga= ångest(anxiety)
Vid för lätt utmaning-hög kunskap= uttråkad (boredom)
Balans mellan utmaning och förmåga och kunskap=flyt(flow)

Låter lätt men nog inte så okomplicerat som det ser ut. Men bra att ha med sig i tankarna.

Om vi börjar med termen arousal.

”Engelskspråkig term för ökning av nervsystemets aktivitet. En sådan aktivering (som kan sättas igång av inre eller yttre stimuli) ger vanligen upphov till skärpt uppmärksamhet, känsloreaktoner, konsolidering av intryck, tankeverksamhet osv.”

Ett yttre stimuli sätter igång en ökning av ”arousal”. Det är ganska populärt att leka upp hundarna i vanligen stress för att sätta dom i rätt ”läge” och sen när det är så pass ”aroused” som föraren vill tränar man.  Ofta säger man att lagom stress är bra för prestationen. Där pratar man om optimal arousal. Där stressläget är perfekt balans och blir gynnsam för prestationen.
Tex hunden ska börja med en ny uppgift. Den vet hur (grundträning)och den ser fram emot att göra det. Det blir en utmaning och ser fram emot att lösa utmaningen och har självförtroende i att den klarar det=Optimal arousal.

För hög arousal leder dock till stress. För hög stress sänker förmågan. Olika saker behöver dock olika nivå av stress för nå optimal förmåga. Yerkes–Dodson law handlar om relationen mellan arousal och performance. 

Tillbaka till ungraren.

”In his seminal work, Flow: The Psychology of Optimal Experience, Csíkszentmihályi outlines his theory that people are happiest when they are in a state of flow— a state of concentration or complete absorption with the activity at hand and the situation. It is a state in which people are so involved in an activity that nothing else seems to matter.

The idea of flow is identical to the feeling of being in the zone or in the groove. The flow state is an optimal state of intrinsic motivation, where the person is fully immersed in what he is doing. This is a feeling everyone has at times, characterized by a feeling of great absorption, engagement, fulfillment, and skill—and during which temporal concerns (time, food, ego-self, etc.) are typically ignored.^[8]”

Det låter ju riktigt trevligt det där med flow, översatt till svenskans flyt. FLYT, det är det jag letar efter i min hund.

”Csíkszentmihályi described flow as ”being completely involved in an activity for its own sake. The ego falls away. Time flies. Every action, movement, and thought follows inevitably from the previous one, like playing jazz. Your whole being is involved, and you’re using your skills to the utmost.”^[9]”

Med andra ord, jätteviktigt att finna flow med en viss typ av hundar. Speciellt egotypen, det som vill och kan själva. Här kommer poängen jag är ute efter:

”To achieve a flow state, a balance must be struck between the challenge of the task and the skill of the performer. If the task is too easy or too difficult, flow cannot occur. Both skill level and challenge level must be matched and high; if skill and challenge are low and matched, then apathy results.^[7]”

Lätt att man blandar ihop dessa. Såhär skriver han om arousal:

Arousal is a physiological and psychological state of being awake or reactive to stimuli. It involves the activation of the reticular activating system in the brain stem, the autonomic nervous system and the endocrine system, leading to increased heart rate and blood pressure and a condition of sensory alertness, mobility and readiness to respond.

There are many different neural systems involved in what is collectively known as the arousal system. Four major systems originating in the brainstem, with connections extending throughout the cortex, are based on the brain’s neurotransmitters, acetylcholine,norepinephrine, dopamine, and serotonin. When these systems are in action, the receiving neural areas become sensitive and responsive to incoming signals.

Jag letar alltså efter ett läge hos hunden där flyt regerar, inte stress. Men stress finns, lite grann. beroende på hund.

Hans modell har också fått kritik. Det jag själv tänkte på och också fann bland kritiken är att  en lätt uppgift som faktiskt går över kunskapsnivån kan vara förknippad med glädje, avslappning och ge lust! Exempel: agilityhunden som ofta tränas på svåra kombinationer, tävlas på svåra banor, kan höjas i självförtroende när det är lätt träning på gång. Många kan till och med behöva ha mycket lätt träning trots hög nivå på resultat. Då är vi åter där i det här med motivation och motor.

Likväl kan en individ som är så pass driven att den tror allt är lätt behöver utmaningar som är svårare än dess kunskap för att uppnå lyckanden. Där kopplas koncentrationen in och hunden går in i bubblan.

Jisses vad svårt och klurigt det här med motor, motivation och driv är. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Hundar är individer och det är vårt jobb att klura ut dom! Ju längre man håller på och ju mer man rotar desto mindre säker blir man. Då börjar man gå på känslan istället.

Tittar jag på mina egna tre så är de helt olika. Den ena tänker bra och är fokuserad när i hög nivå av arousal-skärper sina sinnen, den andra behöver inte ha hög nivå för hon har egen drivkraft-alltid skärpta sinnen, den tredje den tredje behöver något lägre arousal då den lätt slår över i ljud.

Fatta vad svårt det är att träna hund när det man egentligen gör, hela tiden, är anpassar utmaningen (uppgift) till kunskap. Där till ska vi även balansera hundens mentala nivå.

För att jävla till det lite mer har man också kommit fram till att egen drivkraft bättre än bonus:

Se länken och gråt;-) tur att hundar inte är förnuftiga alltid utan belöningsglada egoister! http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/Artikel/2010/Egen-drivkraft-battre-an-bonus/

Det är inte lätt att vara varken människa eller hundtränare. Men förbaskat spännande är det.

Tack för mig! Och ack för att du läste ända hit i detta luddiga och flummiga ämne. Jag har varken kunskap eller pennans magi att gå djupare och göra det mer förståeligt så ni får stå ut:-)

En intressant artikel om olika teorier, läs den!

Arousal, Stress & Anxiety

     Arousal is general physical and psychological activity. Anxiety is a negative emotional state with feelings of worry, nervousness and apprehension that is associated with the activation of the body.Stress is an imbalance between that demands that someone feels and his or her feelings of capably to meet that demands – when failure of these demands has important consequences.

Arousal can affect performance in many ways. There are several theories as to how stress affects performance. These are summarized in the following:

1) Drive Theory: Drive theory states that the more arousal and anxiety an individual experiences, the higher their performance will be.

2) Inverted U Hypothesis: This theory posits that their is a medium amount of arousal and anxiety that causes one to perform higher – too little anxiety/arousal and too much anxiety/arousal will cause performance to be poorer.

3) Individual Zones of Optimal Functioning: This theory takes into account that people have different levels of anxiety and arousal that are unique in making them perform at their best. Some people perform their best with low anxiety, some with a medium amount and others with a high amount. The amount of anxiety/arousal that an individual requires to perform their best is based on individual characteristics.

4) Multidimensional anxiety theory: This theory of anxiety posits that when one has anxious thoughts – they will have poorer performance. Anxiety felt by the body will have an effect on performance much like that of the inverted U theory (see above). However, there is little support for this theory.

5) Catastrophe Model: The catastrophe model posits that as long as there are lower thoughts of anxiety, then performance will be best at a medium level of physical arousal. If there is a high level of anxious thoughts (worry), performance will be better at a medium level of physical arousal but will suddenly drop off and become very poor. There is a breaking point when performance decreases dramatically.

6) Reversal Theory: This theory posits that the way that arousal affects performance depends on an individual’s interpretation of their arousal. Arousal can be interpreted as pleasant and exciting and as unpleasant and anxious. Arousal that is thought to be pleasant helps performance, and vice versa for bad arousal.

7) Anxiety direction and intensity: This theory states that how someone sees their own anxiety is important for understanding the relationship of their anxiety to their performance. Both the person’s interpretation of the intensity (how much anxiety) and the direction (whether the anxiety is helping or hindering their performance) have to be considered. Therefore, viewing anxiety as helpful leads to better performance.

Why Does Arousal Influence Performance?
You may be wondering what it is exactly about arousal that is affecting performance. Arousal increases muscle tension and affects co-ordination. Too much tension can create difficulties. As well, it affects attention. However, attention can become too narrow with too much arousal, and can make one pay attention to too much in their environment when there is too little arousal.

Källor (http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=arousal)., wikipedia, http://www.psychologycampus.com/sports-psychology/arousal-anxiety.html

Första snön har ramlat ner. Jag sitter här i mörkret med en varm kopp te och reflekterar över dagen.

Har julpyntat bloggen med ny bild som Johanna Blom fotade nyligen. Tycker den representerar varje individ så vackert

Kajsan var överlycklig över sin första snöupplevelse. Mera som kan stoppas in i munnen! Gah! Ibland kan jag bli lite galen på henne då allt ska luktas på och framför allt-ÄTAS!  Tur hon har stenmage för det behöver hon!

För det mesta är jag väldigt glad över hennes personlighet för hon är så miljöstark och stadig på jorden och så otroligt kelig och mysig, men är ibland tufft att hantera en hund som inte minns allt 😉 tex  att vi tränat på att inte slänga sig ur bilen, ur hissen, ur dörren OSV. Hon minns helt enkelt inget om det typ inte är inlärt med en godis. Hon har fortfarande heller inte pussat på nån annan hund än mina egna och gammelmoster Ginnie (fniss) och det säger rätt mycket om hur hon ser sig själv. Stark liten hund. Men otroligt förtjust i mig som tur är annars skulle jag nog haft det svårt. Och hon har heller inga fulheter för sig som dålig attityd mot övriga gänget, eller sticker på egna utflykter osv.

Tänk vad lustigt det kan vara med så olika hundtyper?! Mini stack från mig dag 2, långlina var det på den valpen. Maja var min skugga. Kajsan är framför en. Jag känner på mig att jag kommer lära mig mycket på min nya lilla flugsnappare.

Ikväll har vi börjat med lämna bollen hos mig, signalkontroll på bakåtligg och vanligt sitt. Tagit tag i stadgeövningar för det behöver hon. Mat är en stor frestelse i hennes liv..hihi! Hon har varje fall slutat sno mackor man har i händerna. Ostar på bord ligger dock fortfarande risigt till…