Häromdagen var jag så där impulsiv som jag kan vara 😉 och köpte mig ett par glasögon! Så nu ser jag ALLT! på alla näsor…mindre fräscht faktiskt. Nu hade ni tur för bilden på den svartprickiga näsan fick problem med uppladdning….så ni vet!

Allvarligt, jag ska nog ha glasögon för det mesta nu. Linserna tar jag på ibland bara tror jag. Ogillar saker i ögat.

Har även varit och blivit magnetkamerad i ett mycket trångt utrymme. Det gick finfint. Jag höll på somna. Förutom att det lät och dunkade om maskinen. den störde lite;-)

Ifall jag glömmer nämna det så är jag väldigt trött på vintern nu för jag vill gärna träna mer utomhus. Mina inomhusövningar börjar jag tröttna på och vi behöver störningsträna mer utomhus på det vi jobbat med i vinter.

Caroline var gullig och skrev en låt till oss som saknar solen…..

Snälla, snälla, snälla, snälla
Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, SOL
Kom tillbaks till oss
För vi behöver ju dig

Ja, så snälla, snälla, snälla, snälla
Ja, lyssna, snälla, snälla, snälla
Ja, jag vet det är lågt att be
Men vi klarar inte mer

Ja, för höstas när du försvann
I sista strålen som jag fick
Jag kunde se - ja, jag kunde se
Jag såg du var på väg till en annan världsdel
Bort från oss

Så snälla, snälla, snälla, snälla
Jag säger snälla, låt mig inte sitta här nå mer
Nej, inte sitta inne mer
Ja, medans du är där

Så snälla, hjälp oss få hit solen nu, snälla nu
Ja, vad har vi gjort för fel som har fått dig att stanna där
Ja, för det är väl så

Och jag hatar, ja, att jag vet
Ja, jag vet - ja, jag vet ingen agility bli dét
Allt du sken, ja - ja, allt du sken hos oss
Ja, allt det där händer i en annan världsdel
Och inte hos oss...

;-D

Jag minns så tydligt den här dagen för 25 år sedan. Jag var 8 år och skulle kolla på Godmorgon Sveriges barnprogram. I huset hörde jag hur folk grät. Vad hade hänt?

Sveriges statsminister-Olof Palme- exilchilenarnas hjälte och vän hade blivit mördad.

Jag vet att det är många bland mina släktingar och vänner -världen över- som verkligen älskade Palme. Utan att känna honom. Hans ställningstagande för det chilenska folket var tydligt. Jag har aldrig levt i en diktatur och aldrig behövt kämpa för att få ha en åsikt så jag kan inte känna den känslan av att älska någon så högt för just det . Men jag vet att han finns och fanns i era hjärtan. Några lever nämligen inte idag. De är vackra änglar i himlen och M jag vet att ni idag firar kampen för det ni trodde på –  även i himlen. Ni gav liksom aldrig upp det ni trodde på…

Ni som känner till den här låten förstår varför den passar just idag..

Tack för att ni finns och fanns i mitt liv. Ni får mig att ständigt komma ihåg att den värld vi lever i idag inte är självklar och bestående. Oavsett om den är bra eller dålig. Att drömmar kan bli verklighet. Ni har hela mitt hjärta!

Para Simpre

Helene har nyss bloggat om ordförståelse och jag vet att fler håller på med det i denna långdragna fantastiska vinter…jag själv gillar att få idéer av andra och nu tänkte jag dela med mig om hur jag gjort.

Först har jag börjat med att använda mig av föremål som är olika. Dvs trä, tyg, hård plast, mjuk plast etc. Sedan har jag eftersom hon är extremt apporteringsvillig och sugen, börjat med att endast låta henne välja prylen jag valt på ordkommando. Allt annat är koncentrera dig hjärtat…Upplever att hon kopplar bättre och är mer fokuserad. Det handlar inte om att apportera fort utan om att lyssna och välja rätt. Vartefter hon lärt sig namnet på föremålet har jag lagt ut det bland några föremål till. Då får hon diskriminera bland flera föremål. Sedan har jag lagt på fler. Hon får även hämta som ur en vittringshög, RÄTT föremål. Nästa steg blir att lägga ut dessa föremål normalt i hemmet och fortsätta. Tror att om hon vet hela stegen så kommer resten av prylarna komma enklare. Hon rä rätt duktig faktiskt och hon verkar gilla leken!

Har även hittat på en liten lek vi gör, som jag kallar 1,2,3…den är mycket användbar till att lära nivåer i rösten. Med mycket koncentration.

Ser ut såhär: Jag lägger ut godbitar framför henne på golvet och för varje godis säger jag 1,2,3 osv. Vid en viss nivå på min ton, får hon ta godbitarna. Ibland dröjer det många tal, ibland bara till 3….osv. Hon vet spelreglerna och dom har endast handlat om självbehärskning, inga nej, utan ren koncentration och att lyssna NOGA har konsekvenser av att man får den tonen man vill ha….Dökul om man frågar Majsan, även Mini är med på ett hörn i denna lek. I bland kör vi den tillsammans. bäst tonförståelse får äta mest.

Någon som förstått min text;-) ?

För att tråka ut er med lite mer lydnadstjafs så kommer här lite till….

Börjat träna vittringsskick för ett tag sen, går fint. Nu ska vi snart lägga på själva sorteringen. Hon klarar att växla från aktivitet till näsa. Än så länge. Det ska bli intressant att se hur vi klarar det här fortsatta träningen. Idag började vi träna på pinnarna i form av överstrykningspennor, såna där små varianter. Lagom stora och man måste hålla dom annars tappar man dom. Stadigt ettmannagrepp och håll, typ;-)

Gick bättre än väntat och hon förstår att jag vill att hon tar ETT grepp, oavsett om den hamnat snett i upptaget så är det det greppet hon tagit som gäller. Ett grepp, inga omtag eller fumlande. Tappar man den blir det ju tokigt så då är det bäst man tar ett ordentligt grepp direkt. Även lite hålla oavsett hur den ligger i munnen. I rörelse, i fjärren och i lite backande. Det var roligt! Funkade fint! Man riktigt ser hur det lyser i ögonen på henne:
-Jag kan, jag kan! Jag vet vad du vill ..
Majsan fick också vara med på ett hörn. Hon är apporteringsglad men kanske inte så jätte bra inlärd från grunden…*pekar på mig själv* Men glad varje fall. Gullehund ändå!!!

 

 

Vi testar oss fram. Blir nog bra det där. Vill att hon ska ha en schysst småprylsapportering när vi väl kommer till den biten. Hon generaliserar bra, oftast.

Tjejerna börjar varje fall må bättre nu, inte hört någon hosta alls. Bådar fint för träning ute när snön smält. Hörde ni, S-M-Ä-L-T-!!!

Något helt annat, var iväg till min nya läkare. Ska på magnetröntgen snart, ser nog inte riktigt fram mot det men ändå bra. Måste fortsätta reda ut varför jag har så ont trots rehab i snart 2 år………inget hjälper. Det bara smärtlindrar. Får väl snart inse att det är en pisksnärtskada som jag ska samsas med resten av livet. Det roligaste av allt är ju att jag inte kan ta annat än typ alvedon och om jag har tur även citodon. Är ju allergisk mot de mesta smärtstillande……lagom kul ibland när man skulle vilja kapa huvudet. Ja ja man ska vara glad man har ett huvud varje fall;-) och att det inte är livshotande. Tur jag har världens bästa arbetsgivare…

Imorgon drar vi igång klubbens första ever , tror jag, förberedande kurs i lydnad och agility. Enbart grundträning. Ska bli skitkul och jag tror och hoppas det kan bli ett bra koncept. Intresset har varit enormt!!!
Trivs bra att ha kurser med Jessan, vi bara gör och kompletterar vi varandra mycket väl! Många olika raser blir det och förhoppningsvis många roliga diskussioner samt nya klubbkamrater som jag hoppas få in i klubbgemenskapen.

Snart drar det ihop sig för vår Boxholmshelg också. Vi planerar för fulla muggar….rooooooooligt!

Fy fan vad positivt det blev. Men vad fasen, det är ju min blogg;-) också fick jag in lite svordomar också. …

Under kursen och på vägen hem pratade vi om det här med att felaktigheter ofta leder till belöning. Ja exempelvis: hunden ljudar efter 15 sekunder FF, du tar paus för att ljud uppstod, du startar om, hunden är tyst och handen på hjärtat, visst vill du belöna nu för att hunden är tyst? det var ju det vi felade den för? Korrekt beteende = belöning?

Alltså, istället för att göra det den ska, vara tyst och koncentrera sig så fick den en genväg till belöningen genom att först ljuda och sen få belöning för att vara tyst. Sen sitter man i den båten. Eller?

I detta fall har man flera alternativ. Jobba vidare som planerat eller ändra kriterierna för belöning och belöna tystnad fast det inte var planen. Vad är bäst?

Eller har vi egentligen fel kriterier från första början om vi måste resonera så här? eller brister i grundträningen om felaktigheter poppar upp?

Hunden går fot, gör oengagerad vänstersväng, börjar om, gör bra sväng. Belönar.
Jag vill belöna det, men det blev ju åter igen en genväg. Eller? Tänk om jag tänkt gå en hel fyrkant…då blev det ju en genväg.

För mig är det viktigt att hunden vet VAD som var rätt. Därför vill jag bekräfta det med belöning. Dock föreslogs det på kursen att man istället kunde bekräfta hundens insats på annat sätt. Typ att klappa den och säga att den är duktig.

Där är jag nu Jag har äntligen tagit tag i det som är minst roande i min värld. Platsliggning. Har länge funderat på hur jag ska göra det lite roligt för mig själv och om jag planerar så blir det roligt och ett riktigt moment. Just nu ska hon ligga! Punkt. Jag övar på att stå vid hennes sida, framför, osynlig, etc. Hon ska bara ligga kvar tills jag säger Mini och då ska hon sätta sig. Allt annat innebär ligga kvar och belöning i backen. Det som hände igår var att jag utmanade henne lite för länge. Dvs ställde mig i fotposition när hon legat rätt så länge. Stod kvar och gjorde ingenting. Tillslut satte hon sig själv. Sa att det vart lite tokigt och la henne igen. Gick ifrån gjorde samma saker som innan, ställde mig där igen. Låg kvar, klappade henne och sa att hon var duktig. Gjorde samma procedur igen. Ställde mig, väntade. Gav en korvbit. Duktig hund. Min naturliga instinkt var att belöna direkt efter första tillbakagången när hon låg trots att jag var stod i fotpos, då hade jag dock givit henne belöning när hon förväntar sig det, samt kortat vägen till belöning. Nu fick hon vänta ännu längre.

Det kändes bra där och då men jag är fortfarande kluven. Var vill jag använda detta och när? får nog testa mig fram. Men spännande är det…

 

 

 

 

Dag två gick det lite bättre för oss. Katarina plockade upp oss på morgonkvisten och förutom ett litet polisstopp så gick allt som smort. Mycket komiskt blev det när polisen stoppade två små söta hundtjejerpå väg till hundkurs när dom trodde det var två busar. Deras miner var priceless… *ASG*

Kursen då? Jo den var fortsatt bra. Pratade om förberedelser inför tävling, på tävlingen, ens egen attityd. Fokus på förarens insatser! Fick en del tips på saker man kan träna som får en ur balans och som jag inte tänkt på. Kort och gott en mycket bra kurs. Som åhörare var det super då det var hundar i hög kvalité och hundar som var på väg mot hög kvalité;-) Nyttigt för mig att höra lite om hur folk resonerat och tränat samt vilka resultat det lett till. Ibland kan jag känna att lydnad på hög nivå som flera var på, är ett oerhört balanserande hela tiden….tränar man för mycket detaljer kommer nån dipp på helheten, tränar man för mycket helhet tappar man detaljer osv osv osv…
Men ska jag vara ärlig är det nog lite av detta som fått mig mer motiverad faktiskt. Då får det en helt annan innebörd.

När jag kom hem så väntade en lite sjuk Mini, veckan innan hörde jag henne hosta och tänkte att jag får hålla koll på om jag hör det mer. Sen hade mamma haft henne hela helgen och hört lite hosta. Inte speciellt mycket sjuk egentligen men jag är nojjig att sånt ska bli värre och påverka andra organ som kan orsaka andra sjukdomar så vi har legat mycket lågt! Ingen mer i flocken är sjuk, ingen hostar och alla verkar må fint. Vi ligger lågt ett tag till men jag är sjukt träningssugen efter kursen!

Har lite fler kuliga kurser att se fram emot och det kommer bli ett händelserikt år!
Har även planerat in Minsanns och min nystart i agility- Rättvik i April blir det. LÄÄÄÄNGTAR!

 

Helhet, kedjor och störningar

Har deltagit som åhörare på en mycket intressant kurs för Maria Hagström/Brandel.
Flera av hundarna hade problem med ljud och därför kom frågan upp. Speciellt som den påverkar helheten. Jag blev såklart liiiiite nojjig och började tänka en del på Mini och vår lydnadsträning. Som tur är har jag begåvats med en hund som inte ljudar i arbete. Eller har jag tur verkligen?

Redde ut mina tankar och kom fram till en del saker. Obs! Det här gäller för min individ till hund eftersom bara jag vet vad jag tränat med henne och hur.

Det hon är mest grundad i är agility. Där vill jag ha hög fart redan från början i allt utom själva hopphindrena. En del människor har tyckt det är dumt att ha hunden så på från början men jag tycker det har både för och nackdelar beroende på vad man har för individ och hur man tränar. En smaksak och beror ju lite på vad man är för person också. Därmed har hon lärt sig att hantera sin sinnestämning och ändå hålla koncentration.  Ett balanshinder med kontaktfält kan ju liknas vid rutan. Fort dit (ut till rutan) och över hela vägen med fart(hitta rutans mitt), inta två på två av (ställa sig på kommando och stå kvar tills (stadgan i ställandet) fort fram på släppkommando.(släpp position och spring till förare). Delar man upp det sådär blir likheterna synligare. Varje sådan del är väldigt väl intränad. Under en tidig period hade vi problem med slalom då det var så självbelönande att göra om och om igen i slalom när det blev fel. Kom fram till att du får ett försök hjärtat, sen gör vi nåt annat mindre roligt. Helt utan press. Bara sorry, du blev helt snuvad på ditt älskade slalom för du satte det inte, vännen. Sen fick hon nytt försök senare och vips började hon sätta saker på en gång. Så har jag hanterat henne när hon inte koncentrerar sig utan bara springer. Det förutsätter ju att hunden kan sin uppgift dock. Annars skulle jag inte göra så….en hund som alltid gör sitt bästa ska inte bli ledsen.
Samma sak skulle man ju kunna tänka i vittringen. Kan hunden och har den tillräcklig med belöningshistoria i det momentet och den dödar för att få göra det igen -och- är fylld av självförtroende, gör rätt på första eller bli snuvad;-D

Skillnad mellan agility och lydnad är givetvis solklar, agilityn är slut på typ 35 sekunder;-) sen är det över och man kan pysa ut utanför plan. Hundarna vill ju vidare och det finns liksom inte så mycket att hetsa upp sig för mer än förare som inte visar vägen i tid.
Sen finns det inte lika många tydliga ställen som i lydnaden där hunden behöver lära sig att växla sinnesstämning. Dessa bitar gör verkligen skillnaden. En stor skillnad men jag tycker
ändå det är kul att nörda lite om det då jag funderat på hur jag ska gå vidare men Mini.

Minnesvärda kommentarer från kursen:

Ett fel får inte bli en snabbare väg till belöning, dvs föraren känner att nu har vi gjort så många fel att jag måste få belöna nåt, snart.
Istället: Bekräfta för hunden utan belöning att den gör rätt och fortsätt. Belöna senare när hunden fortsatt göra rätt.

Förbered hunden-optimera chanserna att lyckas!
Något jag måste fundera över. Typ igår.

Vi belönar hunden för att TA I och vill sen ha STADGA. Svårt.
Ja svårt som fan. Men jag har idéer;-D

Egna ”konstateranden” som jag behöver reda ut:

Vid min sida mellan moment eller pysa ut mellan. Vad är bäst för Minsann? Enklast är väl att gå ut och testa helt enkelt.

Har mina förberedelser inför moment verkligen ett bra syfte? Detta är något jag själv tänkte på under kursen då jag hörde andras förberedelser. Måste fundera över vilka är mina och vilket syfte har dom? behövs dom alltid och var i såfall?

Fortsätta sin egna tävling utanför plan. Dvs ut och köra en apportering och ett ställande. sen belöning. Eller kanske ett upplet? Lära henne att uppgiften fortsätter utanför plan ibland. Kanske kan vara en idé för att ytterligare förstärka att jobba på du med din uppgift, ibland är den lång ibland kort.  Dock går det inte att komma ifrån att hur mycket vi än gör andra saker efter moment för att inte belöna direkt efter så vet det flesta hundar att nu är tävlingen slut och snart vankas belöning. Eller så är jag knäpp eller för oerfaren men jag tycker faktiskt dom är så pass smarta. Vilket i sig inte är ett problem men kanske långa förflyttningar mellan moment gör att förflyttningarna på vanliga tävlingar blir a walk in the park? Missförstå mig inte, jag tror inte Mini bryr sig om det är tävling eller inte, hon vill träna, däremot tror jag att hon säkert kan lära sig att det är slut vid ett visst moment;-) och då få lite bråttom att göra klart ett och ja då borde hon vara mer fokuserad på sin uppgift. Men jag tror dock man kan undvika en del otålighet och okoncentration på andra sätt. Bara att man måste komma på dom;-D

Belöna för att behålla koncentration eller belöna för koncentration, viktiga skillnader. Det här slog mig också under kursen. Just skillnaden. Bara en tanke sådär.

Förändringar
Ska passa mig för att göra för stora förändringar i mitt träningssätt så jag inte får fram ljud. Det är lätt hänt att man lär av andra duktiga och går deras väg men det är ju inte vår väg nödvändigtvis. Vi ska fortsätta inspireras.

Fortsätta jobba vidare med störningar för om Nassebus inte ljudar så är hon kraftigt störd av hinder och sånt hon kan fästa vid och gå igång på. Även andra hundar;-) No dog is perfect;-)
Funderar på om jag ska börja träna lydnad på agilityplan också. Ägnade ju halva hösten åt att kunna vara på apellplan…bredvid agilityplan. Hade jag haft en hund som kan blanda agility och lydnad skulle jag även träna låtsaskedjor. Typ springa tunnlar till en vittringshög, sen platsliggning, följt av hopp över hinder. Slut. Men det kan inte jag som dagsläget är.

Sist men inte minst, Lär av kedjorna! Gör inte om samma fel igen. Åtgärda fel. (Maria)

Jag har så mycket att lära mig om kedjor. På måndag eller kanske redan imorn ska vi träna helhet;-) och på fredag störningar med övningar tagna direkt ur kursen. Hoppas Michelle är på;-D som planerat.

Imorn fortsätter en ny kursdag med fokus på föraren. Spännande!

Upplevde årets hittills mest underbara dag. Finaste vännerna, jag samt alla hundar åkte till Kista (järvafältet) och gick promenad i solskenet. Avslutade sen med lydnadsträning! Tränade störningar med människor och hundar, tränade att gå till plan med kontakt, gå IN på plan, ställa upp på plan, och YES! Hon har fattat och rättar sig själv *gulle* men det är inte så lätt alltid. Speciellt när kompisen leker bredvid, då blir hon upphetsad av det rent visuellt och tappar koncentration. Som tur är händer ju aldrig det på tävling men lite överträning ibland skadar inte. Nu ska jag komma ihåg att nästa pass ska vara lättsamt och saker hon kan bra.
Glädjande nog håller sig positionerna i FF. I dag undrade jag om hon ens var med då hon gick så fint utan att tränga alls. Körde även några skick med vittring (korv) och tävlingsledare som la ut och det gick fint det med. Tränade även lite annat smått och gott. Är så dålig på att anteckna men försöker verkligen…gah! Men märker ju också hur mycket det ger i träningen att faktiskt anteckna…

På Cafe Leaf i Kista har dom definitivt godaste latten;-) och på salong ZAX blir man snygg i håret väldigt fort. Ja det gick fort. Libaneser är bäst på mitt hår. Ja, nu hängde det mest och jag såg ut som en trollpacka, typ.

 

Vi var ett gäng som samlades i Kungsör och tränade lydnad.
Den strålande träningskänslan med anti-letalinjen tärningen jag haft dagen innan -var bortblåst;-) det är så häftigt med alla potentiella hinder (koner, apportbockar, vittringspinnar etc.
Jag och min lövbiff…vi hade inte hade en chans…

Den sista kvarten gick hon som hon brukar och var MED på tåget. Då hade vi tränat mest att ställa upp framför koner, vittring (samt skick), och en fjärr. Vad gäller anti-letalinjen träningen kändes det som att jag tänkt för lite på plan B, dvs om hon inte klarade det och fick snabbt ändra mig. Störningarna var för många och jag ogillar den här gissa-väntan på att hon ska klura ut vad jag vill-hon tror ju hon gör det jag vill och för mig blir det en konflikt. Fick snabbt byta belöning samt sänka kriterier och vips funkade det bättre. Det här träningspasset gav mig inspiration att träna mer störning av både saker på plan men även människor och andra hundar.

Idag var jag tokpepp efter en mycket bra jobbdag och hämtade alla djur, även tervarna, och begav mig till klubben. Solen sken eller inte och nu jäklar skulle vi träna!
Började med att ta ut Mini ur bilen och inte köpa det hon normalt får göra, dvs skynda sig ned mot plan- vill vill vill nuuuuu, skynda dig morsan! Nope! Ställde mig och väntade på kontakt och belönade. Vi kommer inte ett steg framåt om inte hon engagerar sig. Hade toppbelöningen och det hela slutade med att vi utökade till fotposition samt fortsatte till att ställa upp framför vittringen med kontakt samt avslutade med att tåga in på plan med andra som tränade, med kontakt! Ville hon träna, skulle hon vara på min vänstra sida och tigga om det, annars rörde jag mig inte en millimeter! Och det gjorde hon;-) Hi hi….

Tränade även lite FF och jag tycker mig känna att hon var i bra position och verkligen ansträngde sig. Hoppas och tror jag kommer få uppleva andra positiva saker även i andra delar av träningen. Oavsett känns det ok att vi fick de här problemen för annars hade jag nog aldrig tränat dessa bitar överhuvudtaget. Nu blir det varje fall av!

Efter träningen kom Jessica och vi gick en skön promenad i den vita skogen….underbart skönt att kunna gå igen utan att ramla två meter ner typ.

Nu är Jockes Jettan här också och nu ska jag kolla lite på handbollen och somna i soffan av tristess;-D

 

Min ANTI-leta linje kampanj går strålande! Idag ställde jag upp två rutor, hjälpte henne först att visa vad jag ville dvs ögonkontakt och ingen ”påvägattityd”;-) och sen gick det av bara farten, framför vittringspinnarna, framför kastad apport, ja hon förstod på en gång vad som gav belöning. Fina lilla hund! Majsan fick även vara med och oj vad lycklig hon är! Ibland får jag påminna mig själv att hon är annorlunda tränad än Mini och att jag inte kan kräva riktigt samma. Lite i taget och enkla övningar. Hon kan inte mina nuvarande spelregler vilket gör att träningen fan blir svårare;-) Men roligt är det att träna med henne! Min gamla vapendragare!

I morn är vi ett gäng som ska träna lydnad i Kungsör, ska bli kul!