Det har varit mycket privat som händer men lite träning har vi hunnit. Eller ja en hel del. Har ju poppat ut en del hallar i sthlm vilket är supertrevligt!!! Har kurs nu i Arningehallen samt passar på att vara där när dom har agilityträning. Kajsan är på god väg att bli en världsvan dogge! Hon har fått vara med överallt, typ. Vi blev dock utskällda på Zookompaniet i Arninge. Hon hoppade för mycket. Ska hålla mig till min favvobutik Hundinspiration i Roslagsnäsby. Dom gillar djur!

Idag är hon ca 5,5 månad och väger drygt 12,5 kg! En riktig tungviktare men smidig är hon. Tror hon blir ungefär som Mini fast grövre. Perfekt storlek!

Utvecklingsmässigt:

Blivit pussig, kelig har hon alltid varit här hemma. Men nu får man pussar också. Kanske hon har fattat att hon inte är ballast i stan;-) hittills får bara familjens hundar pussar. Ingen annan.

Ökat sin ”jag först” attityd vilket är lite svårt för hon tycks inte minnas nåt från en dag till en annan. Alltid lika bråttom överallt. Mini har jag märkt dragit sig undan och är ju inte direkt typen som tar för sig så hon fick en egen träningsdag i Väsbyhallen och hon sken som en SOL! Mer sånt får det bli. Inte lätt när Kajsan springer fram i livet och Mini avvaktar och följer mer mig. Tänk att hundar kan vara så olika.

Hon är rolig att träna. Just nu mest matbelöningar för jag har dragit mig för träna med lek dels för att jag vill få upp ett högt värde för ”eget” driv som inte är baserat på kamp men framför allt för jycken inte kommer tillbaka med saker och helst leker  själv. Det måste jag ta tag i men inte haft tid. Den tid jag haft har gått till annan lek. Blir bra vinterträning ute! Kampen finns där och lekintresset också så jag har valt att låta det vara så. När man väl leker släpper hon inte taget;-)

Lagt fina grunder för elitfjärren. Ska bli kul att se hur mycket man får kämpa med den sen om man lagt en bra grund i skiften och viktträning. Återstår att se, min första lydnadshund från scratch. Spännande!

Spåret har legat lite på is, tidsbrist igen. Men de två ggr vi spårat har hon visat fin vilja. Jag är sugen och vi lär spåra mer för hon gillar det!

Numera rumsren förutom när hon gjorde både ettan och tvåan i min SÄNG efter lek med Mini…suck! Nåja, det var en olyckshändelse! Kan vi säga…

Vad mer då? det går liksom bra med Kajsan. Hon är en del av vår familj nu och vi älskar henne, jättemycket!

Mini, världens gulligaste Mini, ska tävla snart! Vi ska hjälpa till att inviga Kalmars nya hundarena!!! Ska hälsa på faster nu innan jul och slår två flugor i en smäll. Vi har legat ganska lågt i träningen men håller på putsar upp oss nu. Det blir kul!

Må så gott!

ps. Majsan hälsar att hon mår fint!

 

Dåligt med uppdateringar på bloggfronten. Funderar på lägga ner, det mesta sker på facebook och bloggen blir liksom halvdöd då.

Till min stora LYCKA har det öppnat en inomhushall i Arninge, tio min hemifrån! Jobbigt va? Och jag vill bara träna därinne mest hela tiden…..igår råkade det bli två ggr och jag NJÖT i fulla drag. Jag avskyr kyla!

Helt fantastiskt underlag, fin lokal och trevliga ägare!

Mini har fått köra en del lydnad nu och jag tror vi tar en testtävling i december för att känna på tävling inomhus också. Jag har tränat om fjärren och lagt in ett ordentligt bakåtvik även i stå till sitt vilket innan tenderade att ge ofasta bakben då hon inte tyckte det var tekniskt möjligt. Svårigheter även från stå till ligg om hon blivit för kort i ställandet vilket vi behöver till sättandet. Ha ha.  Just nu packar hon ihop sig själv så jag blir nästan tårögd över hennes ansträngningar att vikta rätt och hålla bakåt framtassarna. Mitt hjärtegull!

Vi har även jobbat med rätt tankar mellan ff och zätat trots att det finns koner och annat på plan. Nu blir det till att kedja mera. Oftare och typ mera bara!! Har även tagit tag i platsliggningen och tränar hakan i marken. Om jag tänker behålla det är inte bestämt men jag tror det kan dämpa en del av böket och göra henne tryggare i momentet.

För tillfället lever jag i ett oplanerat kaos känns det som. Har inte haft ro att strukturera upp min träning som jag brukar utan det är mer hinna träna mer än planera som gäller. Är ganska trött hela tiden och tills jag rett ut vad det är så får det vara såhär. Hundarna är lyckliga ändå.

Kajsans träning har dragit igång och börjar likna nåt. Vi leker apportering, targets, kroppskontroll, kontakt, stadga, miljöträning etc. Skapar rutiner för träning och belöningar. Gillar henne mycket. Hon är PÅ och villig i både vardag och träning men sällan stressig eller hetsig. Bara villig liksom. Hjärnan är alltid med . Gillar hennes vilja och intresse för allt, vi samarbetar fint och jag försöker lära henne goda vanor;-) Hon kallas lite skämtsamt för lilla Jag- för allt kretsar kring henne själv om man frågar Kajsan…
Vi trivs varje fall väldigt bra ihop! Hon är väldigt tillgiven och kelig med sin familj och om jag sätter mina potatisar rätt kanske hon kan bli en fin spårhund också.

Förutom spår och lydnadsgrunder har vi även vallat några ggr. Har låtit Mini vara med och hjälpa till så Kajsan i lugn och ro kunnat fösa och bara gå lugnt med fåren. Så himlans bra start för en valp. Inget spring, inget jakt, inga höga svansar eller osäkerhet. Hon bara går. Läckert! Jag längtar tills vi kan sätta igång att träna vallning nästa år. Mini ha rju fått nya kommandon på engelska och det går mycket bättre att styra nu. Vpt får bli nästa år. Är så tacksam för de träningsmöjligheter vi fått i år för oj vad hon har utvecklats..jag behöver dock fortfarande ta och gå en kurs…tack alla gulliga som hjälpt mig! Jag litar på min Mini nu!

Vad händer mer i våra liv, jo Majsan tågar på. Börjar bli ganska nöjd med nykomlingen och alla är snälla mot lilla Jag.

Har jag sagt att det öppnat en inomhushall i Täby? ja justa ja det hade jag. Lycka!!!

Må så gott!

Mini och jag gick kurs för Anders Kjernholm förra helgen och som vanligt får man alltid med sig tankar som man analyserar och pysslar med i efterhand. Nu har jag lagt om vår träning något och planerar inte tävla mer i år om jag inte kör en transporttest och ser om det funkar tävling och belönar och går av. Men jag tror jag kan få fram samma test på träningstävling. Får se hur jag gör. Dessutom känns inte vi helt redo helhetsmässigt. Hon orkar, ja, men vi måste köra hela eller längre länkar OFTARE då förväntan ligger högt och aktivitetsnivån likadan!  Jag är för lat….Dessutom behöver vi bli säkrare på delarna i det stora. Inte bara klara rutskick på tur och såna saker utan för att hon KAN det ORDENTLIGT! Jag behöver en spark i rumpan;-)

Kajsan var också med på ett hörn dag två och det var såklart roligt! Det mysigaste med henne är att hon är så förtjust i mig! Det är så himlans praktiskt i träningssammanhang. Då konkurrerar man inte med mycket. I dagsläget fåglar;-) Hon uppskattar både lek och mat och det är givetvis riktigt nice. Inte nåt som behöver jobbas upp direkt.

Mitt lilla impulsköp har hittills visat sig vara ett bra sådant. Vi trivs jättefint ihop och det känns som ”hur kändes det innan Kajsan kom”? men å andra sidan så kände jag så här redan när jag träffade henne första gången. Jag försökte välja den andra men det gick inte.

Vi håller på landar i vardagsrutinerna och funderar kring träning mest hela tiden. Vad ska hon bli? Hur vill jag grunda den här valpen? osv. Fortfarande lite hårdare typ än mina andra, fjäskar inte för någon hund, enda som fått en puss som främling är gammelmoster Ginnie;-) Tur hon är lyhörd mot mig för annars hade det blivit jobbigt. Hon glömmer väldigt fort vad man sagt och minns liksom inte sekunderna efter;-) Klippa klor går fint och hon är precis som valpar är lite jobbig emellanåt;-)

Maja, känns trött och inte helt nöjd med sitt nya liv;-) Men kanske är hon extra trött bara nu då valpen är lite jobbig emellanåt och hon gärna vill vara med och ha koll ändå fast hon blir sur ibland. Tanter! Ska köpa en grind till köket så hon får vila ifred oftare.

Vi har knappt hunnit valla nåt men jag har ändå börjat sätta in nya signaler då de gamla aldrig riktigt satt och var svåra för henne att förstå. De hederliga engelska kommandon är mycket bättre, känns och märks redan nu…så vi är tillfälligt lite bak i träningen. Men det kommer nog ge frukt nästa år om vi har tillgång till får igen. Ska bli skoj!

Kajsan har även hon träffat fåren och fått gå med dom. Mini hjälpte till och det känns häftigt att ha en hund som kan balansera dom lite vid sidan avså att dom inte kommer farande utan låter valpen bara gå..då blir det inte den här hetsen att stoppa och springa i balans utan bara känna lite på fåren. Roligt tyckte Kajsan! Intresset finns fast hon vet inte vad hon gör. Men sugen är hon!! Ska bli så kul att träna en till hund! MÅSTE gå en kurs, nån gång……………….tur jag haft snälla vänner hittills! *kramar*

Nu ska jag sussa, men må så gott och jag ska försöka blogga lite oftare men jag prioriterar inte det tyvärr.

 

Tiden går fort när man har kul;-)

Valpen som var 14 veckor förra helgen är nu 17 för jag hade räknat fel..hihi! Inte konstigt hon var stor.

Läste någon liten text om valpar och trotsålder någonstans på nätet och vips var hon i trotsåldern den lilla rackaren. Så det är dags att lägga ytterligare en pusselbit i samarbetet mellan oss så vi inte kommer i konflikt för hon har vilja den här lilla sötnosen. Som tur är har jag också det..fniss!

Lite bilder från helgen som snälla Marie Linder fotat.

Mammans unge !

Älskar den döda kaninen unge!

Kärleksfull unge!

Lekfull unge!

Finns massor att berätta om Kajsan men det är nog lite ointressant för er läsare;-) Jag är varje fall jätteglad i min lilla puppelure. Hon är allt jag önskat. Må så gott!

Mini och jag har även hunnit tävla lydnad och om det inte varit för en nollad dirigeringsapportering kunde vi kammat hem finfina SM-poäng. Nu fanns det dock ett ”om” så det blev istället ett fint första pris! 271 poäng och det känns häftigt! Det är jag mycket glad för men framför allt att hon gick ff hela programmet mellan momenten och höll ihop helt jävla bra ända till slutet-om jag får säga det själv…! Hon känns stark! Sommarens vallträning, simmande och överlag träning har gjort susen! Det som gått mindre bra innan börjar gå bättre och nu ska vi bara tävla och köra ihop oss lite till.

Egentligen kanske man borde känna pressen att avancera och kvala till SM och åka på rankingtävlingar osv osv. Vi har ju varit med i talang och är landslagswannabees eller? Ha ha! Borde känna hur prestationsångesten jagar en. Men nä.  Jag har lagt all prestationsångest och stress i papperskorgen för länge sen och det tycker jag fler borde göra. Livet är för kort för att bry sig och engagera sig i vad andra tycker om mig och min träning. Livet är ibland så kort att vi borde satsa och sträva efter att njuta av våra fyrfotingar och all den kärlek dom ger oss. Njuta mer av ”görandet” och mindre av resultatet. Vi är inte värdet av våra prestationer! Det är värdet av vägen dit som gör en lycklig. Känslan av att vara del i ett sammanhang -together!

Tävlandet är vår fantasi och en uppgift vi som förare måste ta på oss att klara. Kan vi inte det är det dags att fråga sig själv varför man tävlar. Tävlar man för att prestera och självförverkliga sig själv så behöver man klara den pressen och kanske jobba med sin självkänsla och mentala styrka. Eller tävlar man för att det är så in i vassen skoj att kämpa och träna mot ett mål?

Alla behöver inte vilja samma. Jag personligen vill bara träna hund med mina bästa vänner och ha kul på vägen mot våra mål. Ska det vara så komplicerat kära vänner? 😉 jag vill nå framgångar men på det sätt jag vill och har lust med.  Inget annat är värt min fritid och mina tankar. Detta styr jag! Lätt att säga eller hur? Men tänk på saken…jag väljer att träna hund för tävling och då väljer jag även vad jag vill och har lust med. Eller hur? Jag är verkligen inte typen som bangar när det blir lite jobbigt och det är väl en del av min styrka. Jag drivs av motstånd och har bra självkännedom. Men det är mitt val och summan av ens erfarenheter. Och jag måste tillägga att ibland handlar det också om ens umgänge och dess attityd. Den smittas man av. Som tur är jag omgiven av underbara fantastiska människor som jag kallar vänner. Dom vill mig väl och dom trivs att vara med oss. Och jag med dom. Det är viktigt. Oavsett mål.

Jag ser fram emot att fortsätta denna otroligt roliga resa tillsammans med min fina Mini. Även fast det ibland känns som att bestiga ett stort berg och stundtals tungt så är detta något vi gör tillsammans.  Framför allt är det något jag valt att pyssla med och det är min uppgift att leda min hund framåt oavsett problem. För oavsett priser och vinster så är det inte framgångarna jag kommer minnas den dag när hon är i himlen (hemska tanke). Nej, det är de vackra stunderna vi upplevt och känt tillsammans. Även de starka stunder man helst vill glömma. Inte fan är det en rosett!  Jag kommer minnas hennes mjuka blick mot mig på morgonen, hennes glädje av att simma, den mjuka pälsen som luktar Nassebus…det vackra blåa ögat som tittar på mig med kärlek, våra fina stunder bland fåren, den oron jag upplevde när hon var valp och sjuk och den smärtan man känner när ens valp inte mår bra. Min finaste finaste Mini…det är sånt jag kommer minnas. Hur hon kunde göra saker om och om igen när vi tränade. Hur hon litat på mig i flera situationer och jag riktigt kände hur starkt förtroendet var. Sånt är stort. Hur hon slickade sig om munnen när en laxbit låg på min tallrik. Hur jag kunde titta på henne och känna sån enorm kärlek och tacksamhet att hon fanns i mitt liv. Jag blir tårögd när jag skriver det här för jag kan inte minnas en endaste känsla från tävlingar där det gått bra. Dom var för stunden fina upplevelser. Men kärlek är något annat. För livet.

Den som har bäst minnen när man dör- vinner helt enkelt!

Den ska jag VINNA!

🙂

Gammelmoster Ginnie och Kajsan…

Idag hälsade vi på Anne som har fina fina gamla gammelmoster Ginnie som är 13 år och hur fin i kroppen som helst. Gillar den hunden och dom var lika på många sätt vilket glädjer mig. Kajsan utvecklas åt alla de håll jag önskar. Hon är en ljuvlig liten varelse och vi älskar henne så!

Pan och Tjommen ..

I helgen tog vi oss en tur nedåt i landet och hälsade på Kajsans fina syster och husse. Förutom massa valpmys och snack om allt möjligt fick jag njuta av hans hästar och den vackra omgivningen.Vi både red och åkte vagn. Det är första gången i mitt liv jag faller för en häst. Ja, allihopa var fantastiskt fina ardenner. Fick rida på en irish cob. Vilken vacker och härlig själ. Mersmak helt enkelt. Tack snälla!

 

 

 

Ja som flera av er redan vet har det hamnat en valp hemma hos oss. Det var verkligen oplanerat och jag har några uppfödare bla denna som jag varit i kontakt med innan om framtida valp. Så valet är inte en slump. Att det skulle bli mer nutid är däremot en slump;-) När en möjlighet ges som av flera skäl är en mycket bra möjlighet så kunde jag inte motstå. Jag vill ju bli självförsörjande på valpar (till mig själv alltså och mina vänner;-) ) och förhoppningsvis är valpen början på det. Jag är lite ledsen på en del av av rasens utveckling. Mer om det tänker jag inte gå in på men jag har resonerat noga innan jag köpte den här valpen ur fler hänseenden. Skärgårdsvallaren´s Ina heter hon. Exakt vad hon ska kallas är inte bestämt;-) Lite bilder från den gångna veckan. Här hemma i lekhagen har hon precis lärt sig tasstarget;-) och konskick! Första timmarna för lantisvalpen. Allt ska undersökas och jag sitter bara och ler…. Bilresan från Blekinge till Sthlm gick strålande. Hon finner sig snabbt in i nya situationer. Första dagarna, innan hon kändes helt van i sin nya miljö fann man henne sovandes såhär rätt ofta. Fin av och på knapp. Numera är den förvandlad till en tornado. Dock lätt att bryta men intensiv valp alltså…. Tjejerna på bogesund. Vi tog en titt på fåren och Mini fick valla lite. Lilla Bus såg inte så långt som till fåren förrän Mini inte tog min styrning helt och hållet och drog lite för långt i en flank. Vips var dom på väg mot oss och det såg hon minsann:-) Jag hann dock stoppa i tid. Mini fångade upp dom framför oss. Men sen gjorde vi inget mer. Ska bli spännande! Inte lätt att få med henne på bild alltid. Men såhär har vår vecka varit. Det känns som hon är en del av vår familj. En självklar del redan! Urmysig att ha i famnen och det märks att lillmatte Simone har hanterat valparna mycket under sin uppväxt och hon har gjort en fantastisk insats! Hon har en härlig personlighet och inte alls lik varken maja eller mini som valpar. Det är spännande. Mycket kärleksfull men verkar rätt hård men ändå otroligt förig och öppen med MIG.  Det är det här som jag måste jobba med att behålla! Akta är ett ord vi kommer lära oss fort. Typ akta hissen, akta min tå, akta bordet ASG. Jag tror jag faktiskt kommer kunna köra brukset med henne. Inga ljud verkar bekomma henne, hon använder näsan naturligt och plockade upp ett spår igår dit en vän laddat pistol inför skottträning (som vi inte var med på). Stack under en låg bruksstege för att följa det en bit ifrån oss. Modig. Hon verkar ha hög motivation i sig själv som inte är baserad på stress utan just motivation. Vi hade vårt första träningspass i morse. Det var ljuvligt! Verkar mycket fokuserad och verkar inte lättstörd heller. Är inte speciellt intresserad av andra människor mer än oss och inte heller intresserad av fjäska för andra hundar och det är ju väldigt skönt för en framtida tävlingshund. Då finns en grundläggande säkerhet i hunden. Då kan fokus ligga i uppgiften! Upplever henne inte vara reserverad bara ointresserad. Reserverade valpar är ofta fjäskiga för att dom just är reserverade. Maja var varje fall sån. Man måste se till hela kroppsspråket och den här står stadigt;-) Blir mycket ”verkar” och det är ju så! Man vet inte och det beror på vad man gör av valpen. Allt hänger på mig nu;-) Om jag ska säga nåt negativt är det väl att hon inte riktigt tar ett avbryt, typ sluta hoppa på mig. Det triggar henne att bli bortputtad, då vill hon hoppa ännu mera. Mycket vilja men det gillar jag. Det blir mycket alternativa beteenden jag får rikta in henne på istället. Det köper hon. Och att jag är konsekvent och tydlig. De första dgrna visade hon attityd mot andra hundar utanför hemmet istället för att fjäska som valpar gör-gör hon fortfarande inte… Men samma där, med ett val av alternativ har hon nu blivit en gullig valp:-) Sen är hon jävligt pigg på fm och kvällarna vilket såklart är irriterande för dom andra hundarna samt vi andra som vill vila. Men hon är bara valp en gång och jag tänker passa på att njuta av min fina lilla valp! Skulle åklart vilja skriva mer om resan dit och hämtningen och VALET av valp men det får bli nästa gång. Hinner inte, nu är det dags att bege sig iväg och träna med Mini! Maja och Liten hänger på såklart!

Må så gott!

Hur skriver man om nåt så vackert som min Maja? Om en hund som inneburit så mycket i mitt liv. Vars tillvaro helt byggt mitt liv och lett mig till de fantastiska människor jag idag kallar vänner. Till det liv som inneburit så mycket mer än jag någonsin trodde den där dagen i Täby C med gula tidningen i handen…den där papegojan jag skulle köpa.

Det blev en Maja. Mitt lyckokast.

Maja min kloka Maja. Hon har från dag ett varit min skugga, vår familjs skugga. Alltid närvarande och vid våra fötter. Aldrig för långt borta för en klapp. Alltid nära att slicka ens tårar när man är ledsen. Alltid i vår närhet. En riktig vän.

Och trots att hon alltid varit vår skugga lyckas hon alltid skina som den vackra sol hon är. Alltid pigg och närvarande i både handling och blick. Syns och hörs. Det är våran Maja det. I familjen har vi alltid skojat att det fattas bara att hon börjar snacka en vacker dag. En riktig kamrat som älskar att sitta och åka bil. Närvarande….alltid.

Hon var i början en svår hund på det sätt att hon till viss del var otillgänglig de första åren och även ganska hård i sitt sätt. När vi började träna agility sken hon av lycka och vi fick till ett samarbete. Vi har upplevt många vackra stunder i livet och nu njuter hon mest av att få simma i havet och vara tillsammans med sin flock.

Jag är så tacksam för dig min lilla Maja, utan dig hade mycket inte varit som idag. Mina ögon tåras när jag skriver det här för bara jag vet hur vilsen i livet jag var när våra vägar möttes. Grattis Maja , grattis mitt hjärta.

Jag älskar dig så…

En hel sommar har gått och jag har inte bloggat något alls:-) Med andra ord har jag haft fullt upp.

Semesterveckorna ”firade” jag tillsammans med goda vänner i Torpa utanför Tranås. Hur mysigt som helst. Vi duschade i vattenslangen utomhus, gick härliga promenader bland kossor som hade sjötomt, besökte mysiga ställen helt enkelt. Tog dagen som den kom. Semestern fortsatte i samma anda för sen tog jag och Jess bilen till någonstans. Hamnade i Tjust skärgård på Tettö. Jag badade för första ggn i år och det var UNDERBART! Vi slappade, läste böcker, badade och latade oss. Efter det for vi vidare till St.Annas skärgård och hamnade i en stuga precis granne med havet. Men det var KALLT! Vi fortsatt läsa böcker och slappa. Det har verkligen gjort mig gott att göra ingenting viktigt och bara vara. Några dgr på hemmaplan blev det också. Avslutade semester med att hälsa på Eva i Kalmar. Havet var kallt där med;-)

Under visiten i Kalmar passade jag på att hälsa på Anja på Öland samt fick gästvalla på det vackraste stället jag någonsin tränat på. Har ni sett nåt så vackert?

 

 

Jag är ju intresserad av en till hund nästa år och har några tikar på listan av hundar jag gillar av olika anledningar. Anjas Jaffa och hennes avkomma Q var precis så fina som jag känt på mig. Läckra vallhundar, välbyggda och riktigt trevliga och sociala tjejer. Tack för titten och oavsett valp eller inte lär vi ses fler ggr tror jag:-)

Sommarmånaderna har egentligen ägnats åt vallning. Hälsat på Gail och fått massor med bra hjälp i träningen och jag känner att vi båda vuxit massor denna sommar. Jag vågar ta plats och ”äga” lite mer och mini litar då på att jag sköter mitt och då blir allt så himlans bra!

Mini har även hunnit fylla FEM år!!! Maja fyller TIO om två veckor. Tiden går fort, fort, fort. Man får inte glömma bort att njuta av den tid vi har med våra små fyrbenta vänner.

Maja mår för övrigt toppen. Har simmat massor hela sommaren och är i kanonform. Likaså Mini. Simning och vallning ger både kondition och bra träning och det märks att dom båda är i bra form.

I helgen debuterade jag och Mini eliten. Gick dåligt resultatmässigt men riktigt bra för att vara debuten. Snygga nollor vart det och många bra idéer har jag nu för framtida träning. Jag är noll brydd över poängen utan det är attityden och utförandet som är viktigt. Ännu har vi ingen bra helhet för det blir fort och fel samt en del felfokus. Blir ett nytt träningsupplägg from idag! Jag ska ta bort alla förberedelser för jag tror att de förstör mer än hjälper-just nu. Endast de två sista momenten, vittring och fjärr ska förberedas. Ska testa en period. Antingen kontakt eller kommando titta på kon. Resten ska bli mer svart vitt. Mini vet inte vad som förväntas och vill inte heller veta. Ju mer info hon får desto mer felfokuserad blir hon. 10 HÖGAR med sågspån runt kon till ruta och dirigering var för mycket och det får vi träna på. Dock vore det inget problem om hon bara höll kontakten mellan momenten och innan. Jag ska klura lite på det. Bye bye förberedelser…dock fick vi till ett riktigt fint långsam ff, alla avslut var SUVERÄNA om jag får säga det själv(!) fin ingång på plan, fin fjärr trots dåligt betyg så var den distinkt och korrekt. Kan inte se nåt på filmen men som sagt, bedöming bedömning:-) och jädrans bra tempo;-) i alla moment. Klarade omdirigering från framåtsändandekonerna som stod på plan på väg till rutan. Duktig liten Nasse! Och jag skötte mig också. Tur man har filmat.

Nu har vi ett gäng tävlingar framför oss och om de utvecklar sig väl ska vi tävla även på älvsjömässan, My dog och Malmömässan. Lika bra att ta dom jobbigaste tävlingarna på en gång så har man det gjort. Jag var inte speciellt nervös denna gång och kanske var det för att jag var ärlig mot mig själv och verkligen mest ville ha information om skarpt läge. Det syns bara på tävling med Mini.

Vad mer finns att berätta? Går kurs varje vecka för att bli SBKtävlingsinstruktör. Vi har kul och det är lärorikt med detta härliga gäng. Snart har vi klubbens första agilitytävling och sen är det vinter. Nåja, inte deppa ihop. Snart öppnar en stor träningsanläggning i Arninge i närheten där jag bor och det låter som ljuv musik i mina öron!!!

På återseende, blogglusten är liten…